Sällskapshelg

Det andra ämnet som jag har att skriva om är något som gjort dagarna väldigt korta! Och det är något positivt.

I torsdags efter att jag varit i trollhättan och träffat brukaren och fått tider för att gå bredvid, kände jag mig plötsligt jävligt urladdad. Jag var inte ens glad, jag kände mig sorgsen och ville mest lägga mig ner och gråta. Det har varit så mycket, och samtidigt så jag var glad över att jag nu kanske skulle få jobb, så ringer ett annat och jag blir förvirrad igen.
Jag kör hemåt med bilen, men väljer att svänga in på överby, ett stort köpcenter mellan vänersborg och trollhättan, ställer mig på parkeringen och försöker ringa till N.
Jag ville fråga om han skulle vara hemma på kvällen, jag kände för att åka dit och stjäla några kramar. Jag satt där med tårar i ögonen och förstod inte varför jag reagerade så. Men det tutade upptaget gång på gång. Tillslut gav jag upp och skickade istället ett sms om att jag försökt ringa och varför - sen startade jag bil igen och åkte hemåt.

Då jag hade lämnat bil och nycklar och kommit hem fick jag ett sms av honom. Han hade suttit fast i ett långt samtal, och vill jag fortfarande komma så får jag! Det blev till att gå till mamma igen och hämta nycklar och ta bilen och köra iväg.
Jag tog med mig lunch inför morgondagen och lite kläder och diverse saker. Skulle sova över, och åka direkt från honom till brukaren - tanten jag ska assistera.
Båda befinner sig i Trollhättan.
Jag stal många kramar när jag väl hade tillfälle.
Morgonen därpå skiljdes vi åt, han åkte före mig, så jag fick hans extranyckel sålänge.

Senare på kvällen var det dags att träffa en himlans massa jobbarkompisar ifrån förra jobbet. Många av dem har slutat - som jag, och några jobbar fortfarande kvar men vill därifrån.
Vi träffades 18.30 och många av oss gick sen vidare till en hamnkrog, satt ute och frös i några timmar. Jag passade samtidigt på att skicka sms till N som jag visste nu var på after work. Självklart ville jag träffa honom igen på något sätt! Runt klockan 1 på natten gav jag upp och fixade skjuts hem. Väl hemma, runt kl 2, får jag ett sms av N "Fortfarande vaken?"
Ohja, klart jag är! Han ringer och frågar/säger att jag gärna kan komma och sova över.
Jag funderar lite, druckit någon cider, dock för 6 timmar sen, ringer mamma och frågar - jag får låna bilen igen. Lugnt på den fronten. Så jag kör iväg mitt i natten.

Dagen därpå bestämmer vi oss för att åka till Torp, ett stort köpcentrum i Uddevalla. Jag är förare, N vågar inte köra än efter kvällens bravader. Det köps en dator.
Och jag får köra snabbt på motorväg och göra en jävlans massa omkörningar och samtidigt öva mig mer på dragläget då en himlans massa andra är påväg till kusten - kö, kö och åter kö.
Roligt!
Vi kommer hem, bygger dator - som inte vill gå igång, äter och sen lägger vi oss för att vila lite..
Vaknar av telefonsignal, får reda på att vi sovit i 2 timmar och N ska på fest om en stund.
Hoppsanhejsan.

Vi skiljs åt igen. Jag hamnar framför melodifestivalen, ser Charlotte Perelli komma bland de sista - konstigt, ligger och kvider som fan av magvärk. Jag kan tydligen knappt äta någon mat nu utan att få sån satans värk i magen att jag knappt kan hejda tårarna. I flera timmar låg jag och kved, stod upp, gick, kurade ihop mig. Spelade ingen roll hur jag var placerad, det slutade aldrig göra ont!
Klockan 00 hade den mesta värken gått över och jag bestämde mig för att lägga mig och sova.
Klockan 2 vaknar jag av ett sms, jag halvsov, det står "Vaken?". Och ja, jag är vaken - igen.
Och så ringer mobilen efter någon minut. Självklart är det N. Han vill gärna ha dit mig igen, ska just gå ifrån fest, skitfull. Vad gör jag? Funderar. Jag har inga bilnycklar, klockan är mitt i natten, jag är skittrött.
Han säger att det inte är mycket att göra åt, ta en annan dag! Jag? Har jag fått in en idé i skallen så kan jag inte ta bort den! Jag smsar lillebror. Ingen ska ha bilen imorgon. Jag smyger in med min nyckel och tar bilnycklarna, hämtar bilen och kör till Trollhättan.
N öppnar porten i bara kalsonger, skitfull.
Vi somnar.
Vaknar, äter, pratar och byter vatten i hans stora akvarium.
Går till affären och handlar mat.
Sen lägger vi oss och vilar igen.
För ni tror väl inte att vi är superpigga?
Lyckas sova i runt 1 timme

Det är nu söndag eftermiddag och morsdag!
Vi skiljs åter igen åt, jag åker hem och han cyklar till sin motorcykel som ska ta honom hem till sin mamma. Jag tar tillfället i akt och pussar på munnen som hejdå. Det som inte skett så mycket sen vi avbröt i december. Bara inte blivit så! Men jag är påväg att ta tillbaka det.

Det var min helg.
Tre nätter och två dagar med sällskap.
Helt okey!
Och nyss undrade jag om han ville ha sällskap ikväll igen.
Nej, jag får aldrig nog.

..har just nu bara fullt sjå med att få bort magvärken. Jag råkade ju äta lite mat igen..