Playing with fire

Arbetsledaren på gamla jobbet ringde och väckte mig för 1½ timme sen, han frågade hur allt går och om jag vill jobba imorgon, torsdag och söndag. Samt kanske vid skolavslutningen.
Jag svarade att det går bra, jag ska på två intervjuer, så jag hör av mig så snart som möjligt för beslut.
Sen att jag är för nyvaken, att jag ska fundera på nu i veckan och ringa upp om ett tag, sen las det på.

Imorgon är min plan att dra upp dit och hälsa på lite, min bästa jobbarkompis går sin sista dag, och en annan ska också sluta snart och en tredje har redan slutat. Alla bra är borta!
Hälsa på innebär att jag inte tänker jobba alltså, plus saker att göra.
På torsdag har jag en av intervjuerna, och på söndag är det morsdag. Jag har jobbat på morsdag i två år irad, denna gång är jag ledig, och då tänker jag vara ledig.
Skolavslutningen? Då ska jag vara i jönköping och fira min kusin som tar studenten.

När jag ringt och sagt detta, nej till jobb denna vecka, satte han lite press på mig.
Har jag inte hört av dig senast fredag så skiter vi i allt.
Sa han ordagrant.
- Så du skiter i mig och jobbet? Svarade jag.
- Ja, jag kan inte göra om, ändra och saker hela tiden, och att du söker nya jobb om och om igen.
- Det här är det jag har väntat på, jag har inte sökt nytt.
- Jaha, ok. Men hör jag inte av senast fredag så..

Det gäller för mig att ha is i magen nu! Jag ska på intervju idag och jag ska på en på torsdag. Det jag får säga till dem är att.. till dagens, jag får fundera lite, har en till intervju, och torsdagens, att jag måste få veta om jag får jobb eller inte senast nästa dag. Till bägge får jag dock säga det sistnämnda.
Så jag kan ge ett beslut på fredag till gamla jobbet.
Jag hatar press, jag blir så virrig och får ont i magen. Nervös, rädd. Osv.
Men nu får jag ha is i magen.
Och vänta, och hoppas och se.
I slutet av denna vecka vet jag var jag kommer spendera min sommar.