Ett annat skede av mitt liv

Jag gick och sa hejdå till min lägenhet nu.
Min etta, där jag har bott i exakt 3 år.
Ett skede av mitt liv.

41½ kvm av en himlans massa minnen.

Jag tycker det alltid är lite vemodigt att lämna saker, att gå vidare, men samtidigt känns det superduper att kliva in i denna lägenhet jag sitter nu och skriver i. Min nya, ett nytt kapitel av mitt liv.

Det kommer bli så bra!

Min kära Tvåa

Nu är jag trött, nu orkar jag inte mycket mer.

Igår väckte jag mig själv kl 07.45 för att få tag i nyckeln så snabbt som möjligt, fick tag i den 08.10 och började direkt, efter att ha tagit en snabb blick över nya lägenheten, med att bära över saker. Och det pågick till runt 14.00 kanske, med hjälp som kom runt 11, men då var det dags att börja städa..
Jag orkade fram till kring 18.00-18.30, sen gav jag upp.
Och så var det denna dag..
Klev upp, efter att ha sovit den allra första natten i min alldeles nya tvåa, lagom till att börja sätta igång med städning igen kl 11.00.
Nu är klockan 18.50 och allt blev färdigt för några minuter sedan.

Jag har värk i armarna, de där musklerna som finns där, och mitt lilla huvud är segt.
Värre än vanligt.

Jobbet har försökt få mig till att komma dit och jobba flera gånger, de har lite svårt för att lyssna på att man inte riktigt har tid.
Och just nu hade det varit väldigt skönt att inte jobba imorgon, men strax efter jag tänkte den tanken ringde telefonen.
06.15 ska jag vara på jobbet.

Men nu är flytten färdig!
Imorgon 08.15 ska den besiktigas, mamma får den äran att fixa det eftersom jag uppenbarligen jobbar.
Det enda jag har kvar där inne nu är min basstation till den bärbara telefonen.
Eftersom min telefon inte flyttas förrän imorgon, 1 juni, så är det onödigt att ta över telefonen redan nu. Går dit ikväll och hämtar den.
Och då är grejen sådan att.. ja, nu är jag granne med min gamla lägenhet.
Den ligger nämligen vägg i vägg, och det är därför min bärbara telefon fungerar i min nya lägenhet.
Sträckvidden är tillräckligt lång.
Perfekt!

NU HAR JAG EN ALLDELES EGEN TVÅA!

Slappna av och andas

Nu börjar jag kunna andas igen, slappna av och sluta vara så jävla nervös som jag har varit en lång tid nu.
Självklart inför flytten som ska ske senast på torsdag.
Till min älskade tvåa!

Jag har gjort allting som jag var nervös över nu..

Ring för att flytta elen. - check!
Ring för att flytta internet. - check!
Ring för att flytta telefonen. - check!
Ring för att höra om ny elleverantör. - check!
Ring för att se till att få ledigt den helgen jag ska ha inflyttningsfesten på. - check!

Nu kan jag fortsätta med att packa och röja upp och sen sitta och vänta på att nyckeln ska uppenbara sig så att jag kan springa över med allting!

Äntligen är jag påväg!
TJOOOHOOOOOOOooooOOOO!

Karamellkungens Godistest

Jag gjorde nyss ett test - närmare bestämt Karamellkungens Godistest.

Ditt testresultat visar att du i huvudsak är en Segofys - en person som föredrar segt godis.
21% av de som har gjort testet är Segofyser.

Segofyser är utpräglat envisa och ibland på gränsen till överdrivet noggranna. De har starka åsikter om det mesta och tvekar inte att säga dem högt. Ibland kan sega typer uppfattas som egoistiska, men de är i själva verket mycket omtänksamma och demokratiska. Segofyser brinner för det fria valet - sitt eget lika mycket som andras. De är därför mycket tydliga med vad de vill ha, men minst lika måna om att andra också får sitt. Av någon anledning är det ganska många småsyskon som är Segofyser.

Nummer 5, tack.

I augusti skrev jag att jag "bara" hade haft sex med två stycken. Men det var ett okey tal, jag skrev att mängden inte har betydelse.
Men nu kan jag räkna till fem stycken. Talet har fortfarande ingen stor betydelse, det är mest roligt att det har växt.
Men det jag kan säga är att.. 2006, det var ett jävligt produktivt år.


Kom att tänka på det nu, mitt i natten, strax innan jag ska lägga mig för att sova.
Jag hade gärna haft nummer 5 här just nu, alternativt en mysig nummer 4, men ja, helst nummer 5.
Just snyggt, nu har de fått nummer som namn.
Menmen, de är ju mina nummer.

Vad är det jag vill ha?

Snorboll

Jag var i Linköping förra helgen och hade hur roligt som helst.
Det dumma är att jag kom dit med halsont, och åkte hem med värsta snorförkylningen.
Inget i Linköping som smittade mig, var jag själv gissar jag på ja.

Sen blev allt värre.
Jag snyter ut min hjärna lite då och då, jag hostar upp mina lungor, bränner upp min panna och har någon sorts gelé i skallen som inte vill sluta sega.

Och nu sitter jag här, en vecka efter allt började, och är fortfarande helt väck!

Självklart så orkar man inte blogga då heller..
Men så här såg jag ut då jag fortfarande kunde hålla mig ifrån sjukan litegrann och försökte förhindra den med sprit.
Lyckat?
Jooomenvisst! roligt hade jag åtminstone.

Minnen av något som var

Jag sätter igång en låt med tillhörande musikvideo och förstorar upp fönstret så det täcker hela skärmen, och så börjar jag minnas.

Vi sitter bredvid varandra. Trevande fingrar snuddar, du börjar massera varje finger var för sig, sakta, sakta, tills du kommer till handflatan. Jag ber dig sätta dig längre upp, vilket du gör, och jag lägger mitt huvud emot din axel, och låter dig massera min hand.
Tillslut så finns det inget som hindrar, och jag hamnar åter igen i din famn, med handen på din mage, innanför tröjan. Jag vill att du håller om mig, och jag lägger din hand där jag vill ha den. På bröstet. Jag vill alltid ha en hand på bröstet. Du börjar röra handen, smeka, massera och jag sitter lite konstigt med armen lite upp i luften, så att det blir enklare för dig.
Din hand på samma ställe igen.
Men det blir för mycket, jag vill bara kramas, så jag säger det, och du drar upp mig ståendes och håller om mig. Rör med händerna upp och ner över ryggen medan jag har mina händer uppe vid din nacke och bara trycker dig emot mig och letar mig in med mitt ansikte mot din hals.
Vi lägger oss, efter en stund, i sängen, eftersom du ska sova över.
Vi ligger näranära åter igen och jag snuddar med läpparna mot din hals och pussar dig på kinden och viskar saker som att jag inte vet om jag vågar.. du möter upp mig och jag känner dina läppar mot mina, stilla. Jag pussar försiktigt och får gensvar, jag känner din tunga långt bort, och då jag sakta trevar med min så möter du den och vi får åter igen känna av kyssarna.

Efter några timmar står vi i hallen. Du ska gå, du pratar om att vi ses ikväll igen. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag svarar med, okey, vi ses ikväll. Och du ska gå, men jag säger att du ska vänta, att jag bara ska hålla om dig igen. Du låter mig göra det, och vi står där tysta och bara kramas. Men det räcker inte, jag måste få känna dig. Jag lägger läpparna mot din hals och strax även näsan och andas in dig. Andas in din hals inom mig. Sen släpper jag dig. Och ser dig gå ner för trappan. Du tittar upp på mig, och jag tittar ner, sen säger vi hejdå, och att vi ses ikväll.


Låten tar slut och jag kommer på mig själv med att jag sitter och blundar med tårar rinnandes ner för mina kinder.
Det är bara så det är.
Jag vet inte vad det är jag vill ha. Jag vet inte vem jag vill ha. Men ändå vill jag ha.
Och att bara släppa saker och ting fungerar inte i min värld.

Vi sågs inte på kvällen sen.
Vi sågs dock 5-6 veckor efteråt i en bil som vi färdades i under över en timme tillsammans.
Det sista jag minns är din hud mot mina läppar, din hals. Och ditt "hejdå, vi ses ikväll".
Jag försöker få bort minnena, få bort tankarna, få bort saknaden, få bort längtan.
Jag har försökt knulla bort allt.
Med någon annan.
Men i slutändan fungerar det inte.
I slutändan finns det bara en sak kvar.
Och det är minnet av det som en gång fanns.

Det är inte så enkelt då.


Jag har inte velat låta det sluta som det har slutat eller kommer att sluta. Jag vill inte att allt ska vara på hans villkor, jag ville ha ett finger med i spelet. Få ett snack, träffas, ses, och prata. Säga allting, hur vi ska ha det, hur vi inte ska ha det. Något, helt enkelt. Men jag är påväg att ge upp, eftersom det är så jävla veligt hela tiden. Inget händer, det är bara jag som försöker. Inte han.
Ändå kämpar jag fortfarande, för att jag vill att jag ska ha ett finger med i spelet.
Vi bor i samma stad numera, han bor inte längre i england.
Vi har ett par gemensamma bekanta, vänner.
Det var pågrund av en av dem som jag hamnade i samma bil ihop med honom.
Därför är allting så svårt.

I'm so tired of being here

Enligt D idag så var det omöjligt för mig att ha sett honom igår utanför den där pizzerian. Delvis så förstod han inte varför han ens skulle ha suttit där, och delvis åkte han till kusten runt kl 17.
Jag såg honom runt 18.

Förmodligen var det ett fantasimonster, eller någon som var väldigt lik honom.


Men saken är väl den nu att.. jag litar alldeles för lite på honom att jag inte kan utesluta möjligheten att det faktiskt var han som satt där. Det kan tydligen inte ha varit han, men jag tror ändå att det var det.
Trots att han inte befann sig i stan då.

I'm so tired of being here.

The man of my dreams

Jag tog bussen in till stan eftersom jag inte orkade gå in, och efter en stund åker jag förbi en liten pizzeria där det finns bord utanför att sitta på.
Där sitter han.
The man of my dreams.
Den där D.

Men jag började undra lite om han verkligen är mycket till man egentligen?
Jag har iofs mina minnen med honom kvar, men det känns lite malplacerat samtidigt då jag får syn på honom.
Knasigt.

Men kanske bra?

..Jag var pågång att gå hem, och skippa att åka buss, och därmed gå förbi honom och hans polare.
Men, jag vände sen och gick tillbaka till bussen, för jag kom på att jag inte alls ville gå förbi honom, möta honom.

Flirt

Igår, måndag, gick jag till jobbet kl 5 på morgonen och kände mig lite låg.
Väl på plats jobbar jag själv i min lilla avdelning och kan bara hälsa på folk ifall de går förbi, eller ifall jag går en bit där folk står.
Jag har radion som sällskap - lugna favoriter - som varje dag.

Men denna dag är det förberedelsedag, och då är vi väldigt få på jobbet. Och jag alltså ensam.
Enormt mycket tid att tänka, använda minnet och drömma.

Jag stod och började sakna något förskräckligt mycket, och kände en enormt stor smärta inför brist på närhet. Så stark att mina ögon fylldes med tårar.
Väldigt trevligt att vara tårögd på jobbet, och att inte kunna skylla på rödlök, den här gången..

Jag var beredd på att skicka ett sms, ringa till eller skriva något på internet nästa gång jag fick tag i en telefon eller dator. Jag visste att jag inte skulle eller borde, men ändå kände jag den där starka dragningskraften mot det jag inte riktigt når.
Jag saknade det så enormt mycket att jag knappt klarade av att stå kvar på platsen jag stod på.

Bestämde mig därför för att gå ut lite ur lokalen och knalla iväg till de andra som fanns på jobbet.
Det slutade med att jag fastnade hos en enda människa, stod och pratade med, skojade och flirtade. Vi har inte pratat så mycket sen han började innan jul, bara litegrann på sistone, men nu blev det helt och hållet. Och samtalet fortsatte.
Sen mådde jag rätt bra.
Eftersom jag flirtade som fan.


Han heter förövrigt också D, och har även han utländskt påbrå.
Det är fan inte riktigt klokt.

Men jag blir glad av att flirta.
Jag är ju sån..
flirtig.

Valborgsfirande

Igår var det valborg.
Ja.
Jag firade det genom att vara supertrött efter att ha jobbat, och sen somnade kl 21 (det är enoooormt ovanligt att det sker så tidigt!) för att sen dra mig upp halv5-kvarti5 och knalla till jobbet och tillbringa 10 timmar där på förstamaj.

It's a wonderful world!