Checklista

Sovrummet dammsuget - check!
Sovrumsfönstret putsat - check!
Köksfönstret x 2 putsat - check!
Två skåp vid fönstret i köket urtorkat och rengjort - check!
Kryddhylla och fläkt rengjord - check!
Köket dammsuget - check!
Garderoben urtorkad och dammsuget - check!
Ugn och plattor sprayade med medel - check!

Bara resten kvar.. rubbet i vardagsrum, resten i köket, hallen, toan, och knätorkning av alla golv!
Och balkongen..

Och nu ska jag jobba.

Lite förklaring om uppdatering

Angående förra inlägget..
Det är inget To be continued med N.
Att vi sågs berodde på att vi skapade en liten kontakt och båda var fulla och båda har saknat närhet något så väldigt mycket. Allt var bra då vi sågs och under tiden och efteråt också, inget konstigt alls.
Jag frågan honom igår ifall han tror detta bara var en engångshändelse eller ifall han tror det kommer hända igen.
Han trodde det första, och skrev något som att vänta på den "rätta".
Jag var trött och extra känslig då jag frågade, men iom att jag faktiskt kände ett styng av sorgsenhet över det - inte mycket alls, men tillräckligt - så insåg jag att det är bäst att det var ett engångstillfälle.
Men sen handlar det nog mycket om egot och möjligheten till någon.
Jag är inte den rätta för honom.
Men han är heller inte den rätte för mig, man får tänka så.
Och jag vill inte gå igenom det jag gick igenom för två månader sedan, igen.
Dock kan jag inte säga att det aldrig mer kommer att inträffa, det kan ingen säga.
Jag vet inte ens ifall jag kommer stoppa mig ifrån det den dagen tillfället kanske kommer.

Och när det gäller familjer i USA. De kommer och går, vissa pratar inte ens med mig. Strax efter att familjen som var gravida lämnade sidan, så kom en ifrån Californien igen, woho! Men de försvann lika snabbt. Nu har jag dock en familj som bor i Brooklyn, New York.
Det vore ju fräckt. Eller vad säger du?

Detta blir ett blandat inlägg.. Men det brukar ju vara så.

Igår sa min kropp ifrån tror jag.
Igårkväll.
Det har varit så mycket, flytt i helgen, jag bar allt tillsammans med min lillebror, mina armar har värkt, och sedan har jag fortsatt att packa själv, och i måndags drog jag ett till last med enbart bilen ner till Alingsås igen, och dagen efter - tisdag - jobbade jag, och då jag kom hem fortsatte jag att greja, städa lite, packa ner till bil och köra till mamma och vän.
Igår var jag en zombie. Gick upp och ner som ett annat spöke. Lite farligt att köra bil då, men fick koncentrera mig extra, körde åtminstone inte så långt.
Igårkväll orkade jag knappt resa mig upp, och då jag kom till toaletten körde magen igång, och plötsligt kändes det som om jag skulle spy.
Vilket höll i sig ett tag..
Sånt har jag inte tid med!
För säkerhets skull ställde jag en papperskorg vid resesängen. Tillslut somnade jag - efter att ha sms'at med N.
Och idag är jag inte alls utvilad, huvudvärken ligger och väntar och tungt är det också i huvudet.
Kroppen känner sig trött, och jag är inte ens halvvägs i städningen, och det finns lite kvar att få iväg härifrån, och telefonsamtal att ringa, och vetskapen att jag snart, inom ett par dagar, ska bosätta mig hemma igen. Det är så mycket! ..för mycket.
Och samtidigt jobbar jag!
Jag vet inte alls hur jag ska lyckas med allt.
Och om 3 timmar börjar jag jobba igen.
Det är meningen att jag ska städa nu.

sedan sist..

Det händer mycket och har hänt en jävlans massa.
En av sakerna är att jag numera har en tom lägenhet, som ska städas på en vecka för att sen säga adjöss.

En annan sak är att jag hamnade hos N i helgen och sov över och idkade såna där kroppsliga saker - efter att vi pratat om allt då, nu och sen.
Hade det inte regnat dagen efter hade jag fått åka bak på motorcykeln för första gången.
Jävla regn!

En tredje sak är att det kommit fram en sjätte familj, men de hörde aldrig av sig. Dock fick jag ett telefonsamtal ifrån Stockholmskontoret tidigare idag där de frågade, med hänvisning ifrån Boston, ifall jag hade någon möjlighet att skaffa mig erfarenhet av barn under 2 år innan jag åker - för mamman i familjen har just fått veta att hon är gravid.
Nehej, det kan jag ju inte, så då blev det visst inget där heller.
Det var synd, stället de bodde på verkade trevligt! Nevada heter delstaten, där det är minst nederbörd av dem alla, och torr luft - bättre än här alltså, och granne med californien!
Men icke sa nicke.

Vad har mer hänt?

Hm.. igår föll det några tårar nerför kinderna efter att ha fått en fläkt utav det förflutna kastat på mig. En liten familjemedlem som var en av sakerna jag flydde ifrån då jag drog hemifrån för 4 år sedan. Jag bosätter mig ju där igen, och den där bor liksom fortfarande kvar.
Mamma fick trösta.
Hon som aldrig gör det annars - för jag tillåter det inte.

Och så duschade jag med Spanet igår igen, eller snarare inatt.
Och det blev kanske inte enbart dusch denna gång, men nästan enbart.. typ.

Liten uppdatering!
Det kanske kommer krångla sig lite med internet för mig. Måste krångla med comhem och sen antagligen skaffa mig en router och fixa ihop internet med brorsans internet.. Ah, krångel. Måste ju ha det!

Tack och hej, leverpastej!

Borta med vinden

Den femte familjen försvann från sidan, så det blev ingen kontakt alls.
Ska det då räknas som en femte familj?
Får se vart det bär!

Det dröjde inte mer än några timmar

A host family is currently reviewing your application. Please find more information about the host family under the tab: Your Host Family. Please be prepared that the host family may call you in the next few days. Please call your local office in case the family calls you. Please check your account regularly for an update on this match.

Känslomässig flytt

Stressigt och förvirrande och känslomässigt och våta ögon och allt på samma gång!
Det blir en tidigare flytt.
Och jag är inte ledig någon annan helg förutom nästa, så alla möbler flyttas i helgen.
Och sen får allt städas..
och sen bor jag hos mamma, lillebror och Bertil i två månader.
Och just nu känns allt rätt mycket skit och jobbigt och blä och allt sånt.

och jag har tårar i ögonen över att jag håller på att avsluta ett kapitel av mitt liv.
Att jag säger upp lägenhet, att jag avslutar mitt privatliv i egen lägenhet som jag flydde till för 4 år sedan efter att inte orkade bo hemma och soc hjälpte mig att genomföra flyendet.
Och nu drar jag tillbaka dit allt slutade.
Och sen drar jag till USA.
och sen när jag kommer hem får jag börja om från början igen.

Det är spännande.
Men just nu känns det väldigt jobbigt och tufft och tårögt.

Tungt.

och sökningen går vidare

Your host family information is not available at this time.

Your application is currently being reviewed by a Regional Manager in Boston.

Står det på min sida på Cultural Care, igen.
a fifth family is on its way.

Undrar när jag hittar den rätta?
Om man tänker efter så har det blivit lite konstigt och inte bara jag som haft höga krav!

Första familjen, de ville ha mig, och vi har fortfarande kontakt, och de har bjudit mig till deras hem då jag anländer till USA. Men de ville ha från januari, och jag åker i oktober. Så det fungerade inte för oss.

Andra familjen. Där blev jag glad att de sa nej till mig. De verkade konstiga, framför allt i deras "nej-mail". Alldeles för höga krav och att jag tydligen ska hinna älska just deras barn under 1½ dygn från då jag fick reda på att de ens existerade. Lite för svårt. Möjligt att de bara använde de som orsak, men det kändes helt okey att de sa nej.

Tredje familjen. Där blev det lite fel direkt. De verkade jättebra och jag fick kontakt med deras nuvarande svenska au pair som jag kunde ställa frågor till. Men det var en stor fundersam sak.. Ett av barnen var av särskilt behov, större behov, och jag hade redan innan kryssat i ansökan att jag inte känner att jag vill ta hand om barn med extra behov, det skulle bli för stor press och för mycket att bära på. Men ändå skickar Boston-kontoret en familj med detta till mig.
Jag fick ta mig en stor funderare!
Tillslut kom jag och mamman i familjen överens om att vi inte var en god match pågrund av detta.

Och fjärde familjen. De var unga, och de kändes rätt okey. Men jag skulle bli deras allra första au pair, jag skulle alltså inte ha någon att rådfråga överhuvudtaget, det skulle vara extremt riskabelt. Allt klaffade inte där direkt, men ibland behöver man dock tid på sig.
De var en arbetarfamilj också, som även jag kommer ifrån. Lite problem ekonomiskt. Fast problem tror jag inte de har ändå, iom att de skulle ha råd med en au pair, men det skulle kännas i deras ekonomiska situation att de betalar en organisation med en au pair! Och jag kände direkt "nej, inte mer pengarproblem!" iom att jag har haft det i flera år och fortfarande kämpar med det. Det nämnde jag dock bara i förbifarten.
Jag skrev ett långt mail igår, idag är de borta ifrån min sida. Utan att ha sagt någonting till mig.
Lite märkligt, men kanske hör jag från dem sedan, eller så blir det knäpptyst.

Så jag undrar nu..
Vilket nummer av familj kommer bli den rätta för mig?

Många andra åker iväg en vecka efter att de hittat rätt familj.
Jag har ju preliminärt avresedatum 6 Oktober, så jag har tid på mig.
Men det känns jävligt skumt att prata med familj efter familj efter familj.
Lite jobbigt också.
och just nu händer massor runt mig.
Möjligt att jag måste flytta alla möbler i helgen och flyttstäda och sen dra härifrån. Jag vet inte alls hur det blir med allt, och samtidigt ska jag ha kontakt med ny familj!

Ja, hujedamej som barn hon var.

Menmen..

Jag upprepar det igen.
Your application is currently being reviewed by a Regional Manager in Boston.

Myself

Jag genomförde just en undersökning på engelska där en av frågorna var "Vem har hjälp dig att komma dit du är nu i livet?" och alla möjliga folk fanns uppradade.
Längst ner fanns det en ruta där det stor "others" och så kunde man skriva i någon valfri.

Jag klickade där.
och skrev "myself".

Fjärde familjen, Springfield

Jag sa nej till den tredje familjen igår.
Eller inte ordagrant nej, jag snarare skrev ärligt att jag ifrån första början inte alls har velat ta hand om barn med särskilda behov, och berätta om min oro och min stora tvekan inför det.
Hon skickade då tillbaka sent igår kväll att hon inte kände att det var rätt i och med att jag tvekade så mycket.
Det blev alltså ett nej trots att jag inte sa det rakt ut.
Sen togs familjen bort ifrån min sida, såg jag strax efter mailet.
Det kändes som om en stor tyngd hade lyfts bort ifrån mig.
Det om något talar ju för sig självt..

Men det lustiga är att jag redan har en fjärde familj på sidan.
Fick ett mail på dagen idag att en ny familj läser ansökan. Nu är det alltså bara att vänta och se ifall och när de hör av sig, ifall de ringer eller mailar..

De bor i Springfield, dock heter de inte Simpson i efternamn. Virginia ligger det i. En flicka och en pojke, 5 och nästan 3 år, och pappan är "state trooper" som tydligen betyder "polis".
Värsta grejen.
Men hittills låter det bra, efter att bara ha läst några få rader om dem.
Får hoppas att jag snart hittar rätt!