Jag lever

Jag funderar just nu lite över vad det är jag har gett mig in på.
Vad jag sysslar med.

Jag är en känslomänniska, därmed kan jag såras väldigt lätt.
Om jag släpper in.

Men jag struntar i det just nu.
Beslutet är att experimentera, att testa mig själv, att se hur saker och ting kan sluta.
Jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut om 6 månader.
Det är det jag är enormt nyfiken på.

Oavsett vad som händer så är jag helt enkelt bara redo att leva mitt liv.
Att leva överhuvudtaget.
Jag har bara överlevt innan, den senaste tiden har jag börjat leva.
Och jag gör det just nu med bravur.

Jag försöker ha den iställningen att jag inte kommer se tillbaka på mitt liv och gråta gallan ur mig då jag är 80 år. Det som sker idag, eller imorgon, eller om en månad; det gör inget om ~60 år.

Jag är inte ens rädd längre.
Jag har alltid varit det förr.
Men det är jag inte nu.

Jag bara vill göra så himlans massa saker.
Och jag hoppas jag får genomföra dem snart.