Mitt samvete är rejält stort, kom jag att tänka på idag.
För mängder av år sedan, kanske 8-10år, något ditåt i alla fall, tillbringade jag sommarlov och/eller helg hos en vän till mamma i Göteborg. Hon hjälpte mamma och pappa genom att passa mig och min lillebror under några tillfällen. På lördagar brukade det komma ett tidningsbud som säljer Aftonbladet eller GT eller vad tusan det nu kunde ha varit, och oftast var det ett pojkbarn som ringde på dörren.
En dag, då det städades och de därför inte hade tid att öppna dörren, skickade de mig till att öppna, och informerade mig om att "Det ligger 15 kronor på byrån". Så när jag gick till dörren, och såg pengarna ligga där, så plockade jag upp dem och öppnade dörren. Där stod en liten pojke som frågade ifall jag ville köpa en tidning, och jag frågade hur mycket den kostade. Jag var samtidigt väldigt nervös pågrund av att jag alltid har avskytt att sätta mig i situationer när jag inte är säker på vad det är jag gör eller kan svara på kommande frågor.
"10 kronor" svarar han och jag räcker fram en tia och får tidningen av honom. ..och så ger han mig den där blicken, ett par ögon som innehåller en fråga.
..Så tackar jag och stänger dörren, och han går ner för yttertrappan och lunkar iväg.
Jag hade fått för mig, i all tankeverksamhet, att min "passare" hade tänkt fel och lämnat för mycket pengar, så jag lämnade ju kvar 5kronan på byrån.. Strax inser jag mitt misstag och kommer underfund med att det måste ha varit drickspengar!
Känner en klump i magen av nervositet åter igen samt dumhet. Funderar några sekunder på att springa ut till pojken och ropa "Jag glömde ge dig dricks!" efter honom, men jag vågade inte.
Kände mig fullständigt dum och snål, och ville inget hellre än att sjunka genom golvet. Men istället valde jag att gömma undan femkronan under ngr papper och hoppas på att de inget skulle märka.
Än idag har jag det misstaget på samvetet.
Känner mig fullständigt idiotiskt dum och skulle förmodligen titta ner i golvet och skrapa med foten av ren utskämdhet ifall någon kom och påpekade det hela för mig nu.
Vore väldigt roligt ifall jag en dag träffade honom igen och gav honom en femma..
Bättre sent än aldrig?
Jag glömmer förövrigt aldrig att ge dricks nu för tiden..
fredag, augusti 25, 2006
Dricks
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar