Idag gav jag efter för en känsla som fyllde mig.
Jag tog på mig kläderna och gick ut i vårsolen, utan jacka!
Kändes uppfriskande, och första gången i år som jag går ute - på riktigt - i vårsol.
Vinden tog tag i mig lite då och då och lät mitt hår fladdra runt mig likt en aura över huvudet. Hårslingorna smekte mitt ansikte medan jag log med blicken framåt.
Vandrade vidare och kom fram till en kant utav Vänern där jag mindes de gånger då jag cyklat i stekhetta och djupt önskat att jag bara kunde slänga mig i vattnet. Men det har alltid verkat vara fyllt med strömmar.
Fann snart en grusväg som ledde in mot lite skog precis vid kanten av vattnet. Helt underbart vackert då man äntligen tar sig tid att njuta av allting.
Hoppade ner till stenar precis intill där jag kunde sticka ner handen för att känna på temperaturen. Iskallt. Förstås. Men så skönt!
Under tiden jag gick där på halvskogsvägen intill Vänern började jag nynna på en sång. Strax brast jag ut i starka toner, tog luft och sjöng ut trots andningsbesvär som ofta kommer då man samtidigt går i full fart, blir lite extra klurigt att sjunga samtidigt då. Men med rätt teknik lyckades jag.
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Varför jag började sjunga på den är jag inte riktigt säker på, men den trängde sig in i mitt huvud då jag med ett närmast saligt, eller kanske fridfullt, leende vandrade längst allt det vackra och sköna.
Tänk att kunna gå utan jacka, med fläktande hår och bara njuta.
Det vill jag uppleva igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar