En hjälpande hand

Idag har jag levt i överflöd av bekräftan och duktighet.

Har tidigare suttit och suckat och pustat över att jag används som en frågemaskin, vilket alltid har resulterat i att jag själv inte hunnit med ett endaste skit.
Nu handlar det åter igen om denna rara yrkesekonomi, matematik.
Idag bestämde jag mig för att inte räkna någonting överhuvudtaget.
Jag använde mig själv som enbart ett hjälpredskap.

Det resulterade i att hälften av alla börjar ställa frågor till mig, och enbart mig.
Jag har blivit ett jävla mattegeni. Det är ytterst sällan jag får den stämpeln..
Men det var roligt. Jag varken suckade eller pustade. Och jag tyckte inte att de jag hjälpte var tröga på något vis, de har bara lite svårt att förstå - så som jag alltid har haft det.
Jag tog mig helt enkelt tid att förklara på flera olika sätt för att ge många exempel på hur man gör, för att personen i fråga ska hitta det bästa sättet för just den.
"NU FATTAR JAG! Du förklarar bättre än läraren!". Var en kommentar.
Jag vet hur man ska prata så folk förstår, hur man ska förklara så folk förstår, och hur man ska behandla andra så att de inte känner sig osäkra.
Det är bara väldigt sällan som jag faktiskt låter mig vara den hjälpande personen, istället för att sucka åt dem. Jag hinner ju själv aldrig räkna några tal då alla vill ha min hjälp.
Men idag lärde jag mig mer, pågrund av att jag hjälpte dem med tal utifrån mitt huvud, utan att fuska genom att kontrollera formler och skit.
Jag kunde själv, och övade mig själv genom att hjälpa.
Är man bäst eller är man bäst?

Nu kom jag just upp ifrån tvättstugan.
Ännu en gång kommer inte en tant in i grovtvätten, och jag kommer till hjälp. Efter en stund kommer hon in, då jag strax efteråt slinker in till det andra rummet. Då jag senare kommer ut står hon där igen som ett frågetecken och påstår att tvättmaskinen inte fungerar.
Jag går in, låter ögonen vandra ett par sekunder, går raskt fram till baksidan av tvättmaskinen, kontrollerar, drar i en spak och vips, så fungerar maskinen.

Vad tusan är det som pågår?
Har jag blivit allmänt smart, eller är alla andra runt omkring mig dumma i huvudet?

...klart som fan jag har blivit smart[are]...