Jag saknar dig

Jag saknar hela grejen med att smyga armarna runt om och krama om riktigt hårt, och andas in doften av hals.
Jag saknar så att ställa mig bakom och hålla om med händerna mot magen, luta kinden mot ryggen och stå och skämta om ditten och datten.
Att sen kunna snurra runt och krypa in i famn framifrån och befinna sig där en stund.

Eller när du ligger ner i sängen, och jag lägger mig bredvid, i din famn. Din arm ligger alltid uppe så att jag bara kan gosa mig in bredvid, halvt på, och blunda.
Särskilt saknar jag då du frågar "Har du kudde?" och nöjer dig med mitt svar om att, nej, men jag använder dig som huvudkudde istället.

Jag saknar så att se dig komma in genom dörren, att se dina ögon och ett litet leende. Min känsla då du åter igen träder in i mitt liv.

Jag saknar hur du retar mig i soffan när jag halvligger ner med huvudet mot ditt bröst.
Jag saknar att jag aldrig kan ligga still, utan pratar hela tiden samtidigt som jag lyfter på huvudet, och du trycker ner det retsamt igen mot magen så att du ser tvn framför dig.
Jag saknar att ligga och pilla med fingrarna på din mage.

Jag saknar din röst varje gång du säger "Ska vi gå till sängen?" då det är tid för att sova, men egentligen för att vi inte riktigt klarar av att vara kvar i soffan längre..

Jag saknar att vakna på morgonen och se din ryggtavla framför mig, jag saknar att kunna lägga mig närmare, lägga armen runt dig så handen landar på magen och jag lägger kinden mot din nakna rygg.
Jag saknar att du kvällen innan bad mig att inte röra dig på ett särskilt vis, eftersom du ska upp tidigt.
Jag saknar då jag lägger handen mot ditt bröst istället och viskar "Märker du vad duktig jag är?" och du lägger din hand på min, men istället för att ha kvar den där plockar du med dig min hand och placerar den på ställen jag inte skulle vidröra.
Jag saknar att jag klagar på dig, att jag nu inte kan vara duktig längre..

Jag saknar hur du står i hallen och klär på dig ytterkläder, kikar dig i spegeln som om du ska godkänna hur du ser ut. Jag saknar hur du tittar på mig och står still medan jag står tätt inpå och ber dig stanna lite till.
Jag saknar när jag kramar om dig och ber om en lång kram, en riktig kram.

Jag saknar den senaste gången då du höll om mig extra hårt, som du inte gjort på väldigt, väldigt länge, och öppnar sen dörren, går ut och går ner för trappan..
Jag saknar då jag ställer mig i trappuppgången och blickar ner på dig, och åter igen ser hur vacker du är, och du säger "Välkommen hem".

Jag saknar då jag sist av allt ställde mig i fönstret som vanligt, och blickade ner på dig då du gick ifrån mig, över gården och mot parkeringen, satte dig i din bil och körde iväg.

Jag saknar dig.

Men det jag saknar mest.. är att du inte saknar mig.