De flyger ur mina händer

Det där med pojkar..
Jag träffar dem, jag säger hej, jag tillbringar några minuter, och sen går jag iväg.
För jag är inte smart nog att ta tillvara på tillfället och säga något mer utöver det som redan har sagts.

Jag mötte en kille innan jag åkte till Mallorca, och jag sov över hos honom.
Vi pratade bra, vi skojade, vi lyssnade på musik, vi hade samma favoritlåt just då, vi klaffade. Något sådär, tänkte jag då.
Efteråt så, när jag fått fundera lite, som jag tydligen ofta får göra. Gå tillbaka lite och studera allt på nytt i minnet, DÅ kändes det som om det kunde vara något, och jag ville träffa igen.

Sen åkte jag till Mallorca, och kom hem två veckor efteråt. Hade inte lyckats få tag i honom. Men så hörde jag från en vän att han numera har en flickvän.
Jaha, så nice, och så snabbt..
Det var då jag började förbanna mig själv med att jag alltid klagar över det, men aldrig gör något åt det när jag har det framför mig!
Där och då, när vi sa hejdå, varför kunde jag inte säga det jag borde ha sagt?
Varför håller man igen?

Så.. när jag hörde att han var på en fest, där vi sågs den gången, gick jag dit. Och vi pratade, och jag hörde lite saker om tjejen, vilket fick mig att ta makten över mig själv och faktiskt göra det jag borde gjort redan då.
Jag frågade honom hur stor chans jag har.
Jag gjorde allt för att inte ångra mig senare.

Okey att det kom lite försent, men jag kunde inte göra något mer, därmed hade jag inte kunna blicka tillbaka och tänkt "Varför tog du inte den andra chansen du fick nudå? Jävla pucko!. Okey att det inte ledde någon vart ändå, men du kunde ju åtminstone gjort något!"

Men jag slipper tänka på det nu, för jag har gjort det.

Och nu har jag fått reda på att de fortfarande är tillsammans, och de nu flyttat ihop. Det jag hörde innan jag gick till den där festen. Det har jag antagit redan, eftersom han inte hört av sig.
Men nu vet jag.
Och det kvittar egentligen. Så snabbt fastnade jag inte vid honom.
Men det är just grejen.
Den där självkänslan får sig en högerkrok ibland.

Det är inte just honom i sig.
Det är bara själva grejen.

Ännu en kille som flyger ur mina händer.