Så här är det

Och ja, det var Mr.T. förrförra inlägget handlade om.

Och påtal om det så känns det som en lättnad nu efter att ha pratat med D i några minuter. Saker och ting blev ju korkat igen, och vi pratade inte på 1½ vecka. Förut fick jag tag i honom, och ifrågasatte det han gjorde och det han inte gjorde etc.
Framhävde även att vi måste ses på tumanhand först för att jag ska lyckas omställa mig inför bara vänskap. Det kommer dock inte göra det så mycket enklare, men det är bättre att ses själva före man råkar stöta på varandra någonstans, alternativt umgås med andra vänner samtidigt.
Då har man inte riktigt hunnit med i svängarna..

Han verkade fatta. Wow.
Dock drar han till England imorgon, kommer förmodligen hem om någon vecka.

Får hoppas det löser sig i slutändan. Jag kan inte gå runt och ha det som jag har det. Och jag tycker det är förjävla jobbigt att se andra vänner prata med honom som om ingenting har hänt, eller hur hjärtligt som helst, så sitter jag här och är hur sårad som helst, och ledsen och saknar etc. Det är svårt att få folk att förstå.
Och att jag hamnade hos T iförrgår innebär inte att jag kommit över D.
Och inte heller att jag är igång att inleda något igen med T. Mycket möjligt att man ses fler gånger, det har jag ingen aning om, uppenbarligen är det aktuellt lite då och då, med mellanrum. Inget jag säger nej till.

Det finns inga skyldigheter i detta,
Jag försöker bara ta mig vidare.
Och så är det med det.

Det blev förövrigt en andra gång för en sak den där natten nyss. Gissa vad?