Tomrum

Jag vaknade med den där välkända tomheten igen.
Men den har existerat från och till i över ett år och mer därtill.
Känns just nu dock lite..jobbigt.
Jag kommer börja leva på minnen åter igen. Är det bra eller dåligt?
Ibland behövs det för att inte trilla dit igen som jag så länge har vägrat göra.

Tomt.
Hur ska man lyckas fylla tomrummet?
Det fylls bara då jag har någon att ligga nära och krama på.
Jag borde finna något substitut hos mig själv.
Hur gör man det?