Jag är bäst.

Idag hade vi yrkesekonomi på schemat.
Jag hade fått för mig, då vi slutade trean i gymnasiet med ståhej, att jag skulle få slippa denna sablans jobbiga matematiken. Men icke.
Yrkesekonomi. Varför, kan jag fråga mig själv hundra gånger - utan att få något som helst vettigt svar tillbaka trots att det är jag som svarar. Konstigt, mycket konstigt.
Ännu konstigare är dock detta med att jag har klarat av allting ganska galant hittills!
Jag förstår, jag kan, alla frågar mig hur man gör!
Jag sitter som värsta gurun medan alla sliter tag i mig från alla håll och erbjuder en plats till mig bredvid dem. Dock jäkligt jobbigt då jag inte orkar upprepa allting hela tiden, vill räkna lite själv. Jobbigt att vara bäst helt enkelt. Ja, jag säger då det.

Idag var det särskilt komiskt.
Jag och L som jag ofta brukar jobba med sitter och räknar ut en jäklars massa, innan har läraren förklarat hur man ska göra och alla försöker med samma sak. Strax kommer läraren fram till oss två där vi nästan är färdiga och börjar påpeka att vi har gjort fel. Jag stönar ljudligt och tycker allt ska fara och flyga, läraren flinar. L börjar ifrågasätta lärarens sätt att räkna och strax inser även jag att L är inne på rätt spår. Läraren har fel. Vi har rätt.
JAG HAR RÄTT!
Det är andra gången det sker. Att läraren har fel alltså..
Alla får räkna om igen, förutom jag och L.
Vårat allra första tal är felräknat då vi följde lärarens direktiv, men då vi fick räkna för oss själva gick vi efter det vi lärde oss i typ.. fyran.
Alla andra räknade fel hela vägen.
Läraren är värdelös.
Hon är en tant.
Förövrigt.


Jag är helt klart bäst.
Ja, jag säger då det.