Sanna deras ord

Jag har fått två personer som sagt saker till mig, som varit bra.

Ena är J, den där tjejiga Linköpingbon.

Hon: Klart som fan du är orolig och nervös, du ska flyga över halva jordklotet till en familj du inte känner för tillfället och där ska du bo i ett år! Jag är övertygad om att det kommer bli superbra där, men om du inte skulle vara nervös nu tror jag det skulle vara fel på dig ;) Jag skulle vara skitnervös, det är ju långt bort! Men ändå glad, det är ju världens erfarenhet och upplevelse. Och skulle det verkligen mot förmodan absolut inte funka med familjen finns det väl någon där borta att höra av sig till från dom som anordnar allt? Och angående bilproblemet tror jag inte du ska tänka på så mycket faktiskt.. jag tror inte det kommer ta tre månader att låna ut bilen, när dom väl lär känna dig kommer det inte vara några problem!!

herregud, jag var dönervös när jag skulle flytta till linköping.. och det ligger liksom i sverige :P
så din nervositet borde vara 1000 gånger större!

Jag: mm.. och tänk att det är jag som är vrålnervös såfort jag ska åka iväg i tåg, trots att jag är en tågmänniska sen förr :P

Hon: Precis, då är det väl inte ett dugg konstigt att du är skitnervös nu!


Och den andar personen som sa bra och träffande saker var min egen bror, den äldre av dem.
Från att först retas lite med "sluta larva dig och kör så det ryker!" slutade han med att säga detta. efter att jag sagt "jag hoppas på att min oro enbart handlar om att jag ska åka";

klart det gör, det är ju ett stort steg liksom.. och första veckorna blir nog lite ångest där när du vaknar "borta" liksom.. tror det har mkt att göra med känslan av att vara så otroligt långt bort.. inte i mil, för när du varit i spanien eller som på wacken och så är det ju ändå nära hem, där kan du liksom inte bara dra direkt osv. Men efter ett tag blir det som hemma och bara du får upp en dator osv så du får msn och mail och sånt så kontakten kommer, så blire ingen skillnad och ångesten försvinner, skulle jag tro.
känslan av att klippa banden är otäck, men banden klipps ju inte, de förlängs bara.


Efter att vara van att ha mamma att rådfråga så känns det med ens mycket klarare i mitt lilla huvud. Dock fortfarande oro i magen, men det luckras upp lite i taget.