Hösten är snart här

Jag kände en sån stark känsla då jag klev ut till bilen igårkväll då jag jobbade.
Jag åker runt i en liten röd citroén på arbetstid, och då kvällsskiftet är igång slutar vi kl 22.00.
Jag tror klockan inte var mer än 20.30 då jag kände den första känslan.
Det var synen som var huvudsaken i detta.
Mörker!
Redan mörkt, vart tog solen vägen?

Den andra tanken ajg fick var då jag satt på cykeln påväg hem.
Fortfarande mörkt - ännu mörkare, och kallt!
Jag frös påväg hem då jag cyklade i bara en topp.
Det var jag nästan för varm i för ett par veckor sedan, eller en vecka sedan!
Stora bevis på att sommaren snart är borta och hösten är här.

Igårkväll kände jag ett stort behov av att ha en pojkvän.
Någon att krama på i höstmörkret.
Och sen tackade jag de högre makterna som jag inte riktigt tror på egentligen, över att jag flyr Sverige i höst. Vi får hoppas att jag hamnar i varmare bäddgrader!
California eller något liknande.
Hinner jag inte dit innan jag blir tokig här hemma så får jag försöka snappa åt mig ett par kramar av gamla godingar.

[Förövrigt så ska N ringa mig imorgon (jag ringde idag), för att boka in någon dag då vi ska laga mat ihop - innan jag drar iväg.]

Det tredje tecknet på höst kom imorse.
Jag vaknade.
Jag tittade ut.
Jag ville krypa ner igen.
Jag klev ut och in i värsta dimman.

Höst.
Ljuvliga höst?
Nja.
Mörker.
Kyla.

Dock fina färger på träden.
En stund.
Sen kallt.
Kyla.
Och så vit vacker glimmande snö.
Och oj vad jag vill ha kvar snön.
Sen varmt.
Och slask.
Och halt.
Och regn.
Tills maj kommer och solen värmer.

Trevligt. (och här dryper det av ironi)

Hösten är snart här.