Du kan hela ditt liv

Jag berättade för mamma igår att jag häromdagen hade snytit mig på jobbet och det började forsa massor av näsblod. Jag blöder aldrig näsblod annars.
Det går knappt att få stopp på, men tillslut lyckades jag.

Jag berättade detta för att jag igårkväll lyckades visst få fram lite till, som dock var megalite, men ändock näsblod - något som jag sagt aldrig får annars.

Hon gick in i rummet jag är bosatt i för tillfället och letade efter en bok hon äger.
Den heter "Du kan hela ditt liv", och slog fram "näsblod."

Där står det..

Önskan att bli uppmärksammad. Man känner sig värdelös och bortglömd. Ropar efter kärlek.

Och efter att hon läst upp det höll hon ut bägge armarna och sa "..bara för det ska du få en kram!" och gick fram till mig. Jag backade och drog upp händerna och försökte skydda mig ifrån det och sa "nej, nej". Så det blev ingen kram, och sen då hon gick ut från rummet, sa hon "Du är älskad, du har kärlek runt dig!".. och jag svarade "..men vafan...".
Och stängde dörren.

Ja, jag är ju allmänt känd att inte kunna ta emot sånt där inom familjen. Det funkar inte.

Men till saken.

Önskan att bli uppmärksammad. Man känner sig värdelös och bortglömd. Ropar efter kärlek.

Och jag blödde massor, och två dagar irad. Jag som aldrig blöder.

Vad ska man tro?


Imorse vaknade jag med huvudvärk, som fortfarande håller i sig. Nu ska jag läsa vad det står om det..

Att ogiltigförklara sig själv. Självkritisk. Rädsla.

jaha.