Manisk stördhet

Jag har närmast gått och blivit manisk.
Det började med att jag bestämde mig för att en gång för alla ta itu med det stora berget med disk som befann sig i köket. Sagt och gjort, jag tog lite i taget - vilket tog två dagar.
Sedan gick jag och torkade av lite allt möjligt då jag hade tråkigt.
Plötsligt stod jag, åter igen, och diskade disk och röjde upp mer, men denna gång mitt i natten.
Sen var jag dyblöt, av svett.
Så jag tog en dusch, mitt i natten.

Igår var det likadant, jag blev manisk och började röja ur kylskåpet då jag blev trött, klockan 00. Midnatt. Tog ur alla glasskivor, diskade dem, torkade ur hela skåpet och in med allt igen. Slängde gamla grönsaker och skit, dumpade ner 4 soppåsar i sopnedkastet. Kutade fort upp för trappan för att slippa bli utskälld av grannar. Klockan var 01. Jag var helt slut igen; jag duschade. Mitt i natten.

Idag har jag inte haft så mycket maniska saker för mig, om man bortser ifrån.. hm.. jag ändrar mig. Min maniska tid fortsatte. Bar ner källsorteringskassar två omgångar, dammsög i köket, svabbade, gav Pyret sitt alldeles egna tallriksunderlägg. En avbild av sig själv.
Sen fortsatte jag i rummet, plockade iordning, dammsög.
Sedan blev det toaletten. Skrubbade, gjorde rent.
Tillsist diskade jag dagens disk.
Och så känner jag något droppa på min arm, och ngn droppe av något lägger sig över ögat.
Herrejösses, tänker jag, vad tusan händer?
Jag var dyblöt i ansiktet.
Jag droppade.

Jag tycker det är skitobehagligt att vara varm, men det var en trevlig känsla. En bra värme, men usch vad svettigt.

Nu har jag åtminstone en ren lägenhet.
Och tur som fasiken är det att jag ska åka härifrån imorgon, för hur skulle annars mitt maniska humör sluta?

Nu sitter jag här, mitt i natten, efter att ha försökt sova ett tag, och äter ifrån ett litet yoggipaket. Jag lägger mig i mer "normal" tid, men kan inte somna.
Måste jag, seriöst, upp och städa för att kunna somna?

Just nu känner jag mig mer störd än manisk. Men det innebär kanske samma sak..