Lucia

Det jag saknar mest utav allt från gymnasiet är estetkören.
Alla i den är ju hur duktiga som helst på att sjunga och läsa noter och hela baletten! (Med vissa undantag naturligtsvis)

Jag saknar att vara med i den, saknar att uppträda maj månad med ett stort körverk, som händels messias (Hallelujah, hallelujah), Carmina Burana - som var min favorit; etc.etc.
Vi har även alltid hand om lucia.
Cirka 120 stycken vitklädda varelser med levande ljus skrider in och sjunger vackert, och det blir i en sådan kraft då alla står längst fram i kyrkan och tar i från tårna, fyrstämmiga melodier.

Jag har naturligtsvis inte varit med sen jag tog studenten, men jag har gått dit en bit innan kl 7 på morgonen för att få uppleva allt ifrån bänkraden, och alltid sitter jag där med tårar i ögonen.
Jag hade planerat att göra det i år också.

Det innebar, denna gång, att jag skulle ta mig upp kl 5, för att vara inne i stan runt 6-tiden, för att hoppas på att få en bra plats längst fram. Jag skulle ha tagit mig dit på cykel.
Inget konstigt med andra ord.
Jag har tagit mig upp runt 5 i 1 års tid, dock har jag inte gjort det på cirka två månader nu, därmed har den där lilla rutinen som satt i försvunnit väldigt rejält.

Jag lyckades sova runt 3 timmar inatt, och jag tog mig upp kl 5, men det var också allt. Förjävla kallt var det, och det kändes väldigt drygt att cykla in till stan, så jag la mig igen.

Ingen större skada skedd.
Men det hade varit stämningsfullt ifall jag hade kommit dit.

Särskilt om de hade sjungt min favoritlåt - Julen är här.