Vilande muskler

Jag var ute och promenerade mina vilande muskler med H för ett par timmar sedan.
Det kändes uppfriskande.
Det bästa med hela promenaden var det vi kom fram till efteråt.
"Skönt att gå ut, men skönare att komma hem igen."
Synd att det är så sablans kallt bara, mina..snyggt..formade.. lår.. fryser ju röven av sig. (Alla kroppsdelar har en röv att frysa ihjäl!)
Men ser man bortom det så är det ett enormt vackert landskap som sträcker sig så långt man kan se. Allt är vitt, lampornas sken reflekteras mot snön och det känns fridfullt.
Det jag befarar inför våren är all jäkla regn och slask.
Men även det har sin charm.

..man kan ju alltid låtsas att man ser allting positivt.