Yrke: Stressigt och tungt.

Jag är så våldsamt lättad över att jag nu inte ska jobba på åtminstone minst 2 veckor framåt.
Jag har befunnit mig i ett yrke - efter att ha gått 40 veckors utbildning på företaget jag fortsatte på, med teori som flätades ihop med praktik, som sedan avslutades med 10 veckors (hela förra sommaren) praktik med allt vad det innebar. Jobba som ordinarie personal, heltid, med bara ett aktivitetsstöd. Ingen lön med andra ord. Gratis när man ser från företagets syn.
Sen fick jag slutligen anställning, för ett år sedan, och har jobbat där sen dess..
Med undantag av uppsägningen innan jul, som dock inte innebar att jag slutade jobba, det med minst 75% hela våren ändå, samt heltid ännu en gång, hela långa sommaren, fast denna gång med lön.

För att inte redan nu avsluta inlägget måste jag tillägga vad det är för yrke egentligen.
Kanske jag redan nämnt det, att det handlar om mat.
Det är dock inte på en restaurang, trots att vi faktiskt också har en, men där jobbar bara en till två stycken. Och inget hotell har vi, men fackligt ingår vi i Hotell och Restaurang. (Det blir billigare så.. ja, inte för oss arbetare då..)
Det skulle egentligen vara någon sorts Handel tror jag.

Men för att återgå..
Jag blev placerad, eftersom jag verkade vara gladast där, på en avdelning där enbart två stycken jobbade, jag blev med andra ord den tredje personen.
Där har jag varit sen maj 2006.
Det är den allra stressigaste avdelningen på hela företaget.
Från tiden man stämplar in, 06.15 till tiden man stämplar ut, 16.15, är det full rulle hela tiden. Främst på morgonen till runt lunch.
Det finns en stor avdelning på företaget, och tre små, om man bortser från den jag befinner mig i.
I den stora avdelningen finns det tre småavdelningar som kallas för Sallads, Baguett(och sandwich) och Tårtavdelningen. I dessa avdelningar finns det mängder av personal, alla börjar inte 06.15, många kommer även 07.15, men såfort de stämplar in kommer de vilja påbörja sina uppgifter, med andra ord starta igång produktionen med alla tillbehör som behövs för att bygga matprodukter.
Min avdelning rensar och hackar frukt och grönsaker. Från grunden.
Då vi stiger in med våra fötter påbörjar rushen, om någon minut kommer det komma in flera stycken som frågar "är det färdigt? är det färdigt? är det färdigt?".
Många av dem kan aldrig få in i sina huvuden att vi började samma tid som dem, det är med andra ord lite svårt att vara färdig med allting i tid till att alla andra ska få allting samtidigt.
Vi har även 3 olika maskiner, samt en tomatklyftgrej.
Och vi är oftast 2 stycken som jobbar.
Räkna ut det matematiskt hur det ska gå ihop.
Alla maskiner behöver vara igång samtidigt, alla fyra olika sysselsättningar, ibland behövs även förberedning ifall vi inte har hunnit göra det dagen innan. Med andra ord skulle det behövas 5 personer direkt på morgonen för att lyckas hinna göra allting som alla andra avdelningar direkt vill ha.
Och till råga på allt har vi två av de små avdelningarna som också ofta vill ha saker ifrån oss.

Vi har lärt oss ungefär vilka tider allt börjar starta. Vi har lärt oss vad som är bäst att börja med, och vi har lärt oss att vi alltid måste tillbringa flera timmar varje dag åt att förbereda till nästa dag.
Ofta är vi två dagar framåt, vi kan inte enbart tänka på hur det går med dagens produktion eftersom allting går back om två dagar ifall vi inte lyckas idag.
Vi är förmodligen den avdelning som alltid blickar in i framtiden, istället för att stå i nuet.

Det är ofta som jag har fått vara själv i avdelningen, med hjälp av antingen extrajobbare eller sommarjobbare, vilket innebär att hjälpen stjälper en hel del.
Det krävs nämligen av mig att förklara allting varje gång jag ger en ny arbetsuppgift, att visa och sen svara på frågor var tionde sekund.
Då jag var ny var detta något som fick mig så uppstressad att jag fick panik och hade ont i magen, klarade knappt av att sitta på rast, för jag visste att det och det och det måste vara färdigt för 10 minuter sedan.
Nu går det bättre, eftersom jag har större koll och vet allt som behöver göras och när och hur. Men det förändrar dock inte denna stress med att allting ska vara färdigt på samma gång.

Det här är ett yrke som är så uppstressat, och enormt tungt, eftersom vi får lyfta väldigt tunga byttor, kantiner och lådor varje dag.
In i våran kyl körs det, varje dag, in nya färska grönsaksvaror. Det innebär bland annat runt 150kg salladskål, 100kg isbergssallad, 150kg gurka, 100 kg körsbärstomater, ännu mer vanliga tomater, och över 100kg vitkål - i 15kgsäckar.
Och varje dag ska vi lyfta av allting och ställa tillrätta och förbereda och hinna med allt annat uppepå det.
När vi kommer hem är vi både kroppsligt och mentalt trötta.
Ofta orkar jag ingenting göra när jag väl kommer hem, jag går mest runt och är jävligt trött.
Vi står även upp under hela arbetstiden, 9 timmar per dag (+ en timmes rast sammanlagt, fördelat på tre raster (10timmar på jobbet)), det finns inga stolar att sätta sig på, och om det nu hade funnits skulle det oftast påverka produktionens takt eftersom många arbetsuppgifter inte kan hanteras på en stol.
Jag brukar dock sätta mig på en vagn då det är dags att skala 40kg lök.
Jag gråter förövrigt inte när det gäller löken, jag är van.

Då all produktion ut till de andra avdelningarna är färdiga är det dags för oss att plocka fram många olika frukter såsom meloner, ananas, passionsfrukt, kiwi med mera, för att förbereda. Vi förbereder även fläskfilé som vi skär upp i skivor (många kg, beroende på hur många beställningar vi har fått), samt 1-kg brieost, delar varje i fyra bitar och paketerar in i plast.
Samt sköljer krispsallad.
När allt detta är färdigt är vi redo att lägga festfat med kött och frukt på.
Köttet har vi tidigare beställt ifrån någon som står vid en skärmaskin ute i en annan avdelning (vi beställer genom att gå igenom alla beställningar och räkna ut allt mängd kött som ska vara på varje fat), sen sätter vi igång.
Ofta står vi och lägger fat i kanske 6 timmar per dag. (Vi måste därför skynda oss extra mycket varje dag med hela produktionen för att sen hinna göra våra egna arbetsuppgifter som då är fat.) När detta är färdigt ska lappar sättas på backarna som faten läggs i, dessa skriver vi för hand. Det är en lapp per kund. Vi har väldigt många kunder.

Sen när allt detta är färdigt är det dags att städa iordning allting.
Det tar ofta 30-45minuter, beroende på om vi redan städat de två största maskinerna.

Sen går vi ner till omklädningsrummet och byter om och går hem.

Det känns väldigt skönt idag att få sova lite, och sitta och inte göra någonting alls.
Men det jag främst är glad över att få slippa är vissa personer som jobbar där, vissa nya.
Igår ville en av dem förändra lite saker, och pratade med mig och min medarbetare om detta.
Vi sa emot lite, jag försökte vara vänlig, men det gick inte så bra..
Jag påpekade att vi redan har det väldigt stressigt i våran avdelning, och att det är väldigt kämpigt, varpå jag får ett hånskratt rätt upp i ansiktet av denne.
Som om mitt arbete, enligt personen i fråga, är en ren dans på rosor.
Jag ifrågasatte vad den menade med det, men fick inget svar.

Denna mentalitet har befunnit sig där hela tiden, men jag har aldrig fått det skrattat upp i ansiktet tidigare.


Jag tror nu att jag har förklarat rätt beskrivande hur mitt jobb är, och vad det går ut på och vad sliten man blir av det.
Det dumma är att det finns så många människor som har samma sorts jobb, med lika låg lön.
Å andra sidan är jag van att leva på mindre pengar, därmed känns lönen mycket mer än okey för mig, men om man ska börja jämföra..

Min första semesterdag, som egentligen inte börjar förrän på Måndag, men jag har ordnat semestern själv utan att prata med mina arbetsledare. Mitt schema tog slut och jag har några dagar kvar att ta ut och min syster befinner sig på Mallorca och tyckte jag skulle komma dit.
Visst sjutton tar jag tillfället.

Det ösregnar utanför fönstret.
Men jag är åtminstone hemma.