tisdag, augusti 14, 2007

Ljuvliga måndag

Gårdagen var en sådan där konstig dag som får mig att le ända upp till öronen såfort jag kommer att tänka på veckodagen "Måndag".
Den dagen som har varit en av de värsta dagarna på veckan. Första dagen på en ny skolvecka alternativt arbetsvecka.
(Fast söndag är förstås värst, sista dagen på ledigheten.. om man då inte har ett jobb som jag har, då man ofta jobbar på söndagar - därmed en ännu jobbigare och tråkigare dag.)

Jag vaknade, som jag brukar göra varje morgon, men denna gång slapp jag höra mobilens tjutande alarm, utan jag vaknade med solen i ögonvrårna och småfåglars sång någnstans i fjärran.
Strax möttes jag av något mjukt mot min arm och del av mitt ansikte, vilket visade sig vara min älskade lillstora katt. Jag la armen om honom och gosade in mitt ansikte i hans mjuka päls och pussade honom på huvudet.

Strax ringer telefonen, det är en mansröst som frågar om jag vill hitta på något.
Glad av det tar jag mig en lagomt lång dusch, känner verkligen att detta kommer bli en bra dag. Stiger ur duschen, ren och skinande som en nyponros, och börjar klä på mig de finaste och bekvämaste kläderna jag äger, fäster i mina favoritörhängen och sätter upp håret bak i en stor krusidull med min stora hårnypa.

Jag kliver ut i solskenet, ut på gården och mot parkeringen och möter honom jag ska umgås med hela dagen, han som ringde strax innan jag klev in i duschen.
Han kramar om mig och tar snart tag om min hand och leder mig bortåt mot något jag inte vet var det är, än.

Det visar sig vara en klippa, en öde klippa. Dit har han även tagit med sig en korg med en stor filt och dryck samt frukt av olika slag. Vi ska ha picknick!
Han vill ha mitt huvud i sitt knä, vilket han genast får, och han börjar mata mig med vindruvor som Julius Ceasar förmodligen ofta fick uppleva.. Han stryker mig lätt över håret och möter min blick med ett leende.
Vi börjar prata om allt och inget, och under samtalets gång flätar vi samman våra fingrar i en symbolik som säger "det är vi nu".
Jag sätter mig upp och sneglar på honom en stund, smeker hans kind med ena fingret och nuddar hans läppar med min mun. Jag tycker så mycket om dig, och jag är så lycklig. Jag har aldrig känt mig lycklig tidigare.

Jag sätter mig placerad med ryggen mot hans mage, med hans armar runtomkring mig, med mitt huvud mot hans nyckelben, och känner tyngden av hans huvud mot mitt.
Vi flätar åter samman våra fingrar och blickar ut mot solnedgången.
Timmarna har flugit iväg.

Vi återvänder hem, han kramar om mig en lång stund utanför min dörr och släpper sen iväg mig, trots att han fortfarande håller tag om min hand. Jag vänder mig om och ler och möter hans läppar.
Vi säger hejdå och jag går in till mig.

Efter några minuter ringer telefonen, det är han igen. Han undrar vad jag gör och hur jag mår, han säger att han saknar mig, att det känns som en evighet sedan vi sågs senast. Han frågar om jag vill hitta på något imorgon igen. Jag ler och känner det bubbla inom mig.

Senare på kvällen öppnar jag min mail där jag ser att jag fått ett nytt.
Det står att jobbet jag har sökt gärna vill träffa mig och menar med säkerhet att det är mitt bara jag vill ha det. Det är ett drömjobb trots att jag innan inte visste att det var just det jag ville ha.
Jag svarar direkt att jag kan träffas närsomhelst och att jag tackar något enormt mycket över möjligheten!
Jag ringer upp till honom igen.
Han blir så glad åt mina vägnars att han bjuder in sig själv till mig, för att få krama om mig och säga grattis.

Och nu sitter jag här, dagen efter.. Min, ja.. Min underbara, omtänksamma, enormt gulliga pojke ligger i sängen bakom mig och läser en tidning, med min hand i sin lite då och då. Han kan inte låta bli att röra mig, mitt skrivande blir därför lite hoppigt, eftersom jag ibland bara kan skriva med en hand.
Jobbet är mitt om jag vill ha det, och jag börjar lagomt tills jag kommer hem från Mallorca.
Det är helt fantastiskt!

Och så var det dags att sova.
Han bestämde sig för att stanna kvar, så jag ska linda in mig i hans varma famn hela natten, och älska tills gudarna slutar att andas.

Måndagar är kanske inte så dåliga ändå..

Inga kommentarer: