I Love NY

Jag får se det här som en nystart. Men det är bara i vissa stunder som jag kan tänka den tanken.
Men jag vet inte annars hur jag ska hantera allt?

Jag är hemma igen, på ruta ett. jag har ingen lägenhet - inget eget med andra ord. Jag har dock fixat internet och jag äger numera en laptop, så det har jag ordnat. Och jag jobbar, åtminstone fram till 9 januari, sen vet jag inte hur det blir. Man kan väl hoppas att... öh.. min jobbarkompis fortsätter vara sjukskriven?
Det låter ju jättebra att hoppas på det..

Sen saknas fortfarande det som jag har velat ha i alla år.
Kärlek.
Värme.

Det finns någon där, men jag har en tendens att välja helt åt helvete fel, och även denna gång. Å andra sidan har allt ändrats nu iom att jag kom hem 9 månader tidigare än planerat, och jag kan liksom inte förvänta mig så mycket.
Men har man börjat vilja ha mer så går det liksom inte att få bort..

Jag måste starta om ett liv igen som jag trivs med.
Jag försöker fundera på vad jag gjorde innan jag åkte?
Jag tog körkort för att åka till USA, jag jobbade för att få ihop pengar till USA.. jag träffade folk så mycket som möjligt för att säga hejdå innan USA.
Jag försökte kramas som fan för att jag inte skulle få göra det då jag var i USA.
Allt var liksom inriktat mot USA.
Nu finns inte det längre.

Inte konstigt att jag känner mig borttappad.
Jag måste få mig ett nytt mål.
Mitt kära 25årsmål?
Haha ja.. jag fyller om 4 månader.
Grattis.

Just nu hägrar bara en tanke.. och det är att få känna närhet, få kramas, så sova med, vara nära. Iom att jag inte fått något sådant då jag var borta, och det var över 3 månader sedan nu det blev senast.. så, ja, jag har ju liksom längtat efter det och då jag bestämde att åka hem så blev längtan ännu större.
Och jag ville liksom ha det direkt.
Och visst har jag väl fått litegrann, men inte det där allt med hudnärhet.
och ensamtid och så.
Och jag valde ju en högtidstid att komma hem.. så inte så konstigt att inte mycket tid finns.
Men jag blir galen och jag blir galen igen och jag vet inte hur jag ska göra och jag bara vill för mycket och jag försöker hålla mig tillbaka men efter en timme försöker jag igen och det går liksom inte.
Det blir för mycket.

Men jag vill inte spela ett spel heller.
För jag är en dålig förlorare.
Eller snarare så bryr jag mig inte ifall jag förlorar eller inte, det går mig förbi.. och jag fortsätter ändå spela spelet trots att jag redan har förlorat.
Och det går ju inte, men så smart är inte jag.

Haha..
inlägget började positivt och slutade negativt. Det brukar vara tvärtom.

Jaja.. jag har bara varit hemma en vecka, så snabbt går det inte.

Nu sitter jag i min I love NY tshirt. tjofräs.