Tankar om bloggen

Ibland känner jag att jag inte riktigt kan skriva någonting här. Delvis därför blir det stora hopp här och där när det gäller datummässigt i inläggen.
Mycket händer runtomkring mig, men ändå kan jag inte riktigt sätta ord på det.

Antingen så avslöjar jag för mycket och jag visar fram en alltför stor bild av mig själv.
Eller så visar jag fram en allt för stor bild av mina relationer att folk börjar få åsikter. Jag får för mig att folk har åsikter i alla fall.
Eller så händer någonting i mina relationer till vänner, de säger någonting som jag reagerar på, ställer frågor som jag svarar på men som jag senare skulle vilja utveckla.
Och jag vet, av erfarenhet, att såfort, ofta åtminstone, då jag skriver någonting, återberättar eller ger min åsikt i saken, så får några, eller många, eller alla, eller ingen, för sig att jag stampar dem hårt på foten och pekar fuck you åt dem, eller bara skriver massa skitsnack.
Trots att jag inte gör det, så kan ju inte alla tolka mina ord på samma sätt som jag själv vill att dem ska tolkas.

Därför känner jag inte att jag kan skriva allting.
Folk tror för mycket om orden, folk tror för mycket om allt jag skriver mellan raderna också, allt som är dolt. De läser in för mycket i allting.
Det jag skriver, är det jag tycker.
Det finns inget undangömt.
Så har det alltid varit, men ändå läses det in mer än det är.

Om jag nu bestämmer mig för att skriva ett inlägg om just den saken jag tänker starkast på just nu, vad händer då?
Då kommer jag säkerligen få skit för det, eftersom personen i fråga förmodligen kommer läsa det och uppfatta det som om jag använder orden som ett vapen istället för att enbart uttrycka mina åsikter i det.
Jag refererar till ett samtal med en människa, eller refererar till en fråga som möjligtsvis de flesta, eller åtminstone många, har på denna jord.
Men det uppfattas som ett hot.

Jag kan också tänka mig att folk känner sig utpekade.
Trots att jag inte skriver vem jag pratar om, eller vem som sagt det och det etc. så känner sig personer utpekade och därför blir de stötta.
I just sådana här frågor.

Därför känner jag inte att jag kan skriva allting i denna blogg, på denna blogg.
Därför har jag haft funderingar med att starta om någon annanstans.
Men jag kommer nog slopa den tanken, eftersom jag inte riktigt tror det kommer funka att sitta på två olika sidor och blogga.
Eftersom jag inte vill avsluta denna blogg, så kanske det får vara som det är.


Hur många känner sig nu utpekade?
Det är just det..