söndag, februari 24, 2008

Rest In Peace

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera.

Fick just reda på att en gammal vän till mig inte finns kvar längre, att hon är död.
Jag blir inte så förvånad samtidigt som jag blir.. förvirrad, och chockerad.

Till saken hör den att jag bröt kontakten med henne för många år sedan.
Vi hade en sådan där relation där jag oftast fick ta rollen att hålla henne uppe. På den tiden kändes det som om jag fick rollen som en dörrmatta.
Och hon har mått dåligt, och hon har sagt saker som jag inte trott på.
Och hon har hotat att ta livet av sig flera gånger..
Var även ett tillfälle då hon sa att hon svalt mängder av piller och låst in sig på toaletten, och samtidigt ringde mig och berättade detta. Jag satt i en stad ungefär 4 timmer tågväg därifrån. Jag ringde polisen och beordrade dem att åka dit, vilket de inte ville. Istället ringde de hem till henne.
Då hade hon tydligen inte svalt några piller längre.

Det var sådana där episoder som tillslut fick mig att bryta kontakten med henne.
Och lite andra saker som inte är så viktiga att nämna just nu.

Och nu är hon död.
Tydligen sen 3 månader tillbaka.
Och hon har en son.
På 3 år.

Men jag vet inte hur jag ska reagera.
Vi slutade vara vänner för många år sedan, jag som tog initiativet.
Mina åsikter förändras inte bara för att hon inte finns kvar i livet längre.
Därför har jag ingen anledning till att skriva något i hennes såkallade minneslund på en community.
Jag menar, vi är inte vänner längre, vi var inte vänner på många år.
Men man får alltid en sån konstig känsla så fort någon man känner till - dör.
Som om alla ens synder och orättheter bara försvinner upp i rök.
Att ens ovänskap aldrig infunnit sig.

Det är jävligt förvirrande.
Och just nu springer alla minnen från våra möten förbi i huvudet.
Vi hade en väldigt bra vänskaplig relation när vi väl hade det bra.
Jag minns ett nyår jag firade där.
Då skrattade jag mer än vad jag någonsin gjort.

Det känns så konstigt.

Jag tänker mest på sonen.
Och sen väntar jag på min reaktion.
Jag antar att den kommer någon gång.

Hur är det meningen att jag ska reagera?
På mitt sätt förmodligen.

Jag hoppas att hon har funnit en bättre plats i livet efter, än den hon hade före..

Inga kommentarer: