Sagan om en vunnen dissningsförmåga

Nu tänker jag berätta om något jag just fått uppleva, och tänker visa detaljer också, skriftliga sådana. Personen i fråga som det hela handlar om har en stor möjlighet att hitta till denna blogg, men det får kvitta helt enkelt. Jag tänker varken skriva ut vem personen i fråga är, vad denne heter, bor eller något som kan kopplas till personen. Visas något som personen i fråga inte tycker om så spelar det därför någon mindre roll, det är ändå inte känt någonstans vem det hela handlar om, ingen utpekning med andra ord.

Let the story begin.

Jag började prata med en annan kille förra veckan, eller rättare sagt - han började prata med mig. Mitt huvud formulerade direkt en tanke om att yes, en andra person jag kan dejta i min nya stil! Dejtingstilen! Snacka om flyt!
Sagt och gjort, eller egentligen inte gjort, men vi fortsatte prata om ditten och datten och jag berättade exakt vad det är jag är ute efter. En pojkvän. Han svarade med att det är skönt att vara singel, men han var inte helt bortom skyarna när det gällde att också vilja starta ett förhållande på nytt. Nice, tänkte jag, då kör vi igång. Bort med stora förhoppningar, bort med allt som förstör modigheten att träffa någon.
Vi bestämde oss för att fika.
Detta skulle ske i tisdags, men det blev förhinder pågrund av saker, istället fokuserades det på idag - torsdag.

Igår kändes det väldigt osäker, men vi kom överens om att radera bort förhoppningar och hela faderullan, bara träffas för att träffas och inte lägga mer in på det, för att båda verkade tycka det kändes läskigt inför det.

Imorse fick jag ett sms med en fråga om jag var vaken och hur jag mådde, etc.
Jag svarade på det med att ja, jag är vaken, vilken tid ska vi ses? Efter klockan 12?

..Det är nu allt sätter igång.. Håll i hatten!


2 timmar efter att jag skickar sms om klockslag för fika har jag fått nog och skickar iväg ett till sms om ett beslut jag just fattade.

"Det känns rätt segt att vänta några timmar på svar. Bättre att skjuta på det till senare ngn gång och prata vidare istället känns det som just nu. Okey?"

3 timmar efter att jag sänt iväg detta sms (även alltså 5 timmar efter första frågan..) får jag detta skickat till mig (och nu sätter en konversation igång):

"Förlåt att jag inte hörde av mig. Fick en känsla igår av att vi kanske inte söker samma sak. Du söker ett förhållande och jag söker nåt kravlöst, eller? Kram!"

"Uhm, det var det första vi pratade om, vad jag sökte och vad kanske du ville ha. Fine att du kom på det nu, trots prat om, men dålig stil att vänta massa timmar idag. Vi får leta vidare.."

"Förlåt att jag inte hörde av mig tidigare... Saken är den att det finns en kille jag inte vill sluta träffa. Men jag vill heller inte sluta träffa tjejer..."

"Jahopp. Bra att du berättar. Men nästa gång du pratar med en tjej som säger att hon söker efter en pojkvän så kan du avfärda det direkt. Men okey, lugnt, då vet jag hur det ligger till"

"Men du vill inte träffa mig?"

"Jag söker inte efter en kk"

"synd... :-("

"Känns rätt bra. Ha det bra, hejhopp"

"Men vad är det med ett förhållande som du vill ha? Det är ju sexet och närheten som är mysigast..."

"Det är inte någon idé att fortsätta diskutera ämnet, du har uppenbarligen inte det jag söker ändå"

"Ok vad har jag inte?"

"Men sluta ställ dumma frågor nu. Du skrev nyss att vi inte var ute efter samma sak, och du frågar mig en fråga som anspelar på att du enbart söker efter sex och närhet, och då skriver jag att du uppenbarligen inte har det jag söker efter så borde väl det vara en självklarhet vad det är jag syftar på? Vi vill olika saker, därför passar vi inte ihop. Punkt."

"Nu blir du irriterad på mig... :-)"


Nähä? Och där slutar jag svara.

Jag blev förvånad över hur trögt kunskapen om vad jag vill ha gick in, samtidigt som förståendet över vad det är egentligen jag letar efter tydligen inte heller gick in så lätt. Hur svårt är det att förstå?

Men jag är riktigt stolt och glad över att det var jag som skrev smsen om att inte ses eller inte inleda något. I vanliga fall, alla andra gånger, har det varit tvärtom. Nu höll jag äntligen i spaken. Okey, det är väldigt vanligt att jag håller i spaken, men nu syftar jag på styrförmågan över hur relationer kan utvecklas. Ingen spak som inkluderar ett par kulor mellan två ben.

Det känns helt enkelt bra att jag håller mig borta från mina vanliga misstag och min vanliga stig. Håller mig borta ifrån gamla vanor.

Det som är synd är att det finns så många märkliga människor...