Sovsällskap

Jag jobbade i 13 timmar igår, åkte på möte direkt efter jobbet och kom hem klockan 21, vilket var lagom till att äta och slappna av i en timme, sen var det läggdags.
Klockan 00-01 någon gång ringer mobilen och väcker mig.
Jag får knappt igång min tankeverksamhet, men efter en liten stund lyckades jag samla mig tillräckligt för att förstå.
Det var han som ringde.
Han hade varit på en gemensam bekant flickväns studentfest, i ett hus ungefär 4 minuter gångväg härifrån, på andra sidan vägen.
Han frågade om han fick komma och sova över.

Jag sa att jag ska upp och jobba imorgon, vilket han också skulle, men att han får sova hos mig.
Efter en timme var han här, en seg timme, eftersom jag är dålig på att somna om då jag väntar på något.

Men så ringde det på dörren, och jag gick sömndrucken upp för att öppna.

Sen sov vi.
Fusksov en stund, med prat och flin och pillpill och smek och puss och kram och godnatt.

Så kom den där stunden igen då man skulle kliva upp för att gå och jobba.. medan han ska sova kvar ett tag till. Han var halvvaken och tyckte att jag skulle komma och sova igen.
Men det gick ju inte..
Jag halvsatte mig i sängen och la kinden mot hans nakna rygg en stund, sen pillade jag på hans hand och sa hejdå, och sovgott och han svarade med att ha en trevlig dag.

Innan vi somnade varnade jag honom för att mamma skulle komma hit mellan 7 och 8 för att fixa lite saker.
Nyss talade jag med henne i telefon där hon berättade att han sov kvar då hon kom, och att han sett honom, och att han fortfarande sov då hon gick igen.

Det var skoj.

Jag hoppas att jag får fler tillfällen med sovsällskap.
Och som jag sa till honom.. snart måste vi sova när vi båda inte har någon tid att vakna på.. vilket vi aldrig har gjort.
Och att jag längtar efter att min 180-säng kommer...