Svajiga saker

Undrar varför man ena stunden beter sig som om man vore upp över öronen kär, saknar flera gånger om dagen och kan bara tänka på en och samma person - t.o.m. när man sitter i samtal med sitt föredetta objekt för samma grej.
..och i nästa stund få upp alla osäkra känslor igen där man varken vet ut eller inte och såfort man inte sitter i blickfånget hos personen så släpper man på sitt leende och ser fundersam och ickekär ut.. och man vet inget längre.

känslor är svajiga saker.
..sa en människa till mig för några timmar sedan, som kommentar på vad jag just berättat.

Det är svårt det där, att veta.

Och för en minut sedan letade jag fram ett sms jag just fick där det står "Godnatt på dig!", ett svar på mitt "Godnatt pojk!" jag nyss skickade. Jag blickar på texten, sänker huvudet ner mot displayen och pussar på mobilskärmen.
Vad var det där då?

Känslor är svajiga saker..

"Det är jobbigt att vilja ha något - men inte kunna få det. Men de som har det svårast, jobbigast, är de som inte ens vet vad de vill ha."

mhm.