Målmedveten

Det har inte blivit så mycket skrivande den sista tiden, och jag kan bara skylla på att jag har haft för mycket att tänka på.

Allt började för lite mer än en månad sedan, då jag sa till mamma att jag skulle kunna börja med intensivkörkort direkt nu, närsomhelst, ifall jag hade haft pengar till det. Delvis är det alltid bra att ha körkort, och delvis var anledning att skaffa det detta med tankar om att åka till USA till hösten som Au Pair i ett år.
Utan körkort blir det lite svårare, och jag skulle inte ha något som hindrar mig.
Sagt och gjort, mamma ordnade biffen med hjälp av mormor och jag kastade in mig själv på en körskola där allting påbörjades.
En månad efter att jag skrivit in mig gjorde jag teoriprovet, som var i måndags. Jag fick 61 poäng. Det fanns inget annat alternativ i min värld att inte klara provet direkt. Sen ville jag heller inte få under 60 poäng.
Samtidigt har jag övningskört både hemma och på körskolan, och denna senaste vecka har det blivit 2 till 3 lektioner per dag.

Det som har gett mig en sån stor tankeverksamhet och gjort mig enormt stressad är denna vetskap om vad mer jag måste ha ordnat innan april är slut. Jag har såkallade deadlines några datum framåt.

Jag skrev upp en lista över allt jag måste göra, för att försöka få ner alla stressade känslor inom mig. Jag fyllde i alla rader på en A4a-sida. Innan jag skrev ner allt berättade jag för mamma över telefon vad det är jag har i huvudet varje dag, hela tiden. Jag var tvungen att ta mig en promenad efteråt pågrund av att jag blev alldeles för uppstressad och mådde dåligt av det. Jag blev utmattad i huvudet och alldeles gråtfärdig.
Så här ser min lista ut.

Det jag redan hunnit med på en månad --> Plugga till teori, haft cirka 20 körlektioner samt försökt träna så mycket jag kunnat.

*Körkortsteoriprovet, 10 Mars <--- färdigt.
* Körlektion 40 min, 19 Mars
* Körlektion 40 min, 27 Mars
* Halkbanan, 1 April
* Högskoleprovet, 5 April
* Körlektion 40 min *2, 8 April
* Uppkörning, 10 April
* Söka utbildningar in till högskolan - senast 15 April (För att ha något att göra om jag nu inte åker till USA)
* Klipptid, 16 April
* Födelsedagsfest, 19 April

Det här som kommer nu ska göras före sista april, före valborg.
* Skriva färdigt ansökan till Au Pair
* Ringa ****** om merit inför au pair
* Ringa ***** om merit inför au pair
* Fixa ett glatt kort på mig själv
* Fixa ett fotokollage på mig tillsammans med barn - som jag inte ens har.

Och samtidigt som jag gör allt detta, från februari till sista april, så har jag en stressande tanke i huvudet över jobb, därmed måste jag samtidigt skriva ansökningar och söka jobb, både heltidsjobb och sommarjobb. I juni går min akassa ner till 70% vilket innebär att jag kommer mer än 1000kr under existensminimum, och jag vägrar gå till soc.
Så, det är förjävla stressigt att samtidigt ha detta i huvudet.

Sedan när allt detta är färdigt och jag har bestämt mig ifall jag ska åka till USA som au pair, vilket jag måste bestämma mig för nu under våren, så ska jag göra detta.

* Fixa med hälsoundersökning
* Skaffa polisregisterutdrag
* Åka till Stockholm för att ordna med visum
* Säga upp min lägenhet (eftersom jag förmodligen bestämmer mig för det istället för att hyra ut)
* Ordna med elen, säga upp abonnemang
* Prata med Comhem om betalning vid flytt utomlands och uppsägning och hela faderullan.
* Skaffa en lagerlokal, logistik? för alla mina möbler.
* Ordna med mobilen
* Avsluta telefonabonnemang
* Prata med akassan
* Ordna med Pyret.

Sen ska allt betalas också..

Samtidigt när jag har allt detta i huvudet dagarna igenom så har jag just kommit underfund med att jag kanske har utvecklat lite mer känslor för någon än vad jag hade tänkt mig från början, vilket gör saker lite jobbigt i o m att jag har fått fram rätt starka sakna-känslor, vilket förändrar humöret rätt så mycket. Sen att jag förmodligen åker iväg till hösten gör inte saken bättre.

Jag kan åtminstone säga att det känns väldigt skönt att hela teorin är färdig, att jag slipper tänka på det mer, och att jag nu kan koncentrera mig på körningen - vilket har gett mig mycket beröm varje gång jag har körlektion. Min körledare påpekar att jag, gång på gång, visar framsteg, att hon ser stora skillnader redan från dagen innan och att jag då och då är ett undantag när det gäller hur majoriteten kör och överblickar och hela alltet.
Jag får bekräftelse, vilket tar mig ännu längre framåt.

Det känns bara lite jobbigt när jag får in tanken i huvudet att jag närsomhelst nu måste börja skriva långa ansökningar in till högskolan, måste fixa med betyg, skicka in allt som krävs och samtidigt söka alla jobb jag hittar, med nya ansökningar där också - med pressen att min ekonomi kommer gå käpprätt åt helvete om jag inte löser det.

Jag lade in klipptid och födelsedagsfest i listan för att ge mig lite positiva och roliga saker som jag ska göra och stryka när det är gjort, små pauser så att säga, och ge mig lite egentid mitt i all hets.

Ibland känns allting för mycket och jag blir våt på kinderna av stress och frustration och alla måsten.
Sen att jag sätter press på mig hela tiden gör inte saken så mycket bättre.
Satte en jävla press på teoriprovet, jag fokuserade - som jag alltid gör - och intalade mig att det inte fanns något annat alternativ än att klara det.
Sen när det var färdigt släppte stressen senare på kvällen samma dag, och nästa dag ersattes den av stress inför uppkörningen, vilket jag också sätter press på mig inför. Det finns inget annat alternativ än att jag ska klara det vid första gången.
Genom att göra så här så är risken enormt stor att jag kommer falla ner totalt i gyttjan ifall jag inte skulle klara det, men eftersom det inte finns något annat alternativ för mig så kommer jag ju inte falla ner totalt i gyttjan.
Man måste, eller snarare jag måste, tänka så. Måste fokusera, ge mig ett mål och sikta mot stjärnorna för att sen kunna grabba tag i trädtopparna.
Så länge man fokuserar med hela sig själv så klarar man det oftast.
Så jag sätter pressen på mig.

Jag har också hela tiden haft ett mål om att ta körkortet lagom tills jag fyller år. Min uppkörning är en vecka innan min födelsedag.

Men ni får ursäkta att jag kanske inte levererar så väldans många inlägg här tiden framöver.
Allting är bara för mycket, och jag känner bara för att gömma mig i en famn.
Det dryga är att jag inte riktigt vet när jag får den där famnen, så allt blir uppsvällt inom mig och jag sprängs väl förmodligen snart.

Mitt i allt detta har jag i alla fall kommit på att jag borde använda ordet "målmedveten" i mitt CV.