tisdag, december 13, 2011

Min kamp

Jag kom till den punkt i våras där jag inte orkade leva i tillvaron längre.
Jag levde, men jag orkade ingenting.
Jag hade ångest.
Jag tog mig i kragen och ringde vården, jag bad om hjälp.

Efter att ha levt med en sambo som gjort mig olycklig till både kropp och själ skapades det tillslut en sån vanmakt hos mig.
Det blev som en post-traumatisk stress.

Min sista kontakt med honom var i Mars.
Sen var det som om stora tyngder släppte från mina axlar.
Men samtidigt var det också då, efter en tid, som allt jagade mig, allt som jag har fått trycka inne för att en annan människa försökte ta min energi och lyckades.

Jag tillbringade därefter fram till november att gå hos en kurator för att klura ut alla otäcka känslor. Få bukt på mig själv. Få bukt på honom. Få bukt på hela mitt liv.
Få bukt på idiotsakerna som hände under sommaren i min kompiskrets. Den krets som jag nu bara har valt ut godbitar ifrån och kastat undan resten.
Det är skönt när människor visar sitt fula tryne, det är då man inser vilka som är värd mödan.

I november bestämde jag mig för att vara färdig med kuratorn.
Jag mådde inte odelat bra, men jag kände mig färdig med just det som samtalen gick ut på.
Jag var också redo att möta Honom.

Komiskt nog körde han förbi mig i sin röda bil, som jag var chaufför i under ett halvår, då jag gick från kuratorn och hem.
Samma dag som jag avslutade, samma dag som jag sa att jag var redo att möta.
Han såg mig inte, men jag såg honom. Jag flinade.
Symboliskt.

Jag är lycklig i mig själv.
Och det är dit jag har kommit.
Lycklig.
Lycka.
Alrig sagt eller skrivit de orden när det gäller mig själv.

Och det är tydligen vanligt att få svackor då och då när man börjar må bra.
Men det jag är gladast över att jag har funnit lyckan själv.
Inte genom att ha träffat en ny kille.

Det är möjligt att jag kommer skriva sporadiskt här igen. Och jag vet inte ens vilka som läser detta.
Skriv gärna ett ord eller fler i kommentarsfältet du som läser, så kan jag få ett litet hum iaf.
Egentligen spelar det ingen roll, men är intressant att se.

Jag är en sådan som skriver utlämnande.. Men å andra sidan skriver jag utlämnande på Facebook också, vad är skillnaden? Hela världen kan läsa detta,.. Haha, det kanske är skillnaden.
Och fler ord används.

1 kommentar:

Emelie sa...

Jag läser :)
Kram Emelie