måndag, juni 23, 2008

Plåster på såren ända ifrån San Francisco

Nu blev jag rörd då jag öppnade min mail.

Imorse innan jag gick till jobbet så såg jag att jag hade fått ett mail.
Det var från den första familjen, det paret som jag antog var lesbiska, som har två små flickor. För 2 veckor sedan ungefär fick jag telefonsamtal ifrån huvudkontoret i Boston där de sa att tiderna inte passade, familjen ville ha från Januari, och jag åker i Oktober.
Det här stod i mailet imorse:

Hi Suss,

I just wanted to say hi -- and to say that I'm sorry we can't have an au pair before January. It was a very difficult decision because I like you a lot and hoped you would be able to spend a year with us. Our nanny, however, will stay through Christmas, and then we'll get an au pair after that. I hope we can find someone as thoughtful and open and kind as you seem to be.

Sending you many happy wishes for a great year in the u.s. and for a wonderful peace in your heart always.


Jag svarade redan innan jag gick till jobbet där jag skrev hur glad jag blev av mailet och att jag tyckte att kontakten avbröts lite fort och att det var så synd att tiderna inte gick ihop, eftersom jag hade börjat tycka om familjen!
..och nu när jag kom hem, hade jag fått det här.

So, you definitely are coming in October? That's the plan? Let me know if that changes, ok? We'd love to have you with our family and are a little sad that there is a 3 month difference.

And.........if you do come in October and stay with another family, will you at least call us or write to us? If you are not living in San Francisco, at least you can visit or something, yes? Please do that, ok? *********.

Best to you always,



Vad säger man? Jag svarade självklart om hur glad jag blev åter igen och hur synd det är och att jag kan sträcka mig till att åka i November, men inte senare än det, och att det är självklart jag kommer kontakta, ringa, skriva och gärna hälsa på när jag kommer till USA.
Så nu fick jag lite plåster på såren!
Ibland går det inte som man vill, men så blir det ändå bra på något sätt i slutändan.

2 kommentarer:

Dana sa...

Men...hur ska du göra?
Å vad spännande det är att följa planerna och hit och dit.

Sussilago sa...

Dana: Jadu, jag funderade på det. Men jag känner att jag inte kan vänta så lång tid på att åka. Vad ska jag göra här hemma tills dess liksom? Jag har planerat det så bra inför att åka till hösten, med sommarjobb och flytt och allt vad det är. Det känns för långt framåt med januari!
Men samtidigt är det så synd att de inte kan ta mig i oktober ändå.. :P

Ah, men oavsett så kommer vi kanske ses ändå så. Vore ju skoj om man lyckdes skaffa en kontakt ändå. :)