Dags att ta ännu ett stort kliv

Jag ska ta tag i mina funderingar med att börja plugga.
Jag är så helvetes trött på jobbet, jag vill inte ha såna dagar igen som de jag just har haft.
Och det lär jag säkerligen få senare.

Jag kommer dock hålla ut till hösten om jag får fortsatt..
Men jag ska ringa till Göteborgs högskola snart och fråga efter deras syo så jag kan få bra hjälp för vad fan jag ska söka och hur jag ska söka och vad fan jag kan bli och vad jag ska göra för att bli det jag inte riktigt vet vad jag vill bli.
Men jag har fått nog.
Jag vill inte spendera mitt liv med ett skitjobb som tynger ner mig och sliter ut mig.

Igår var mamma här och diskade åt mig.
Har inte lyckats göra det sen jag skadade mig.
Jag sopade golvet i köket, sen var jag helt slut i armen.
Jag frågade mamma om det var normalt att bli så trött av lite sopning av golvet framför diskbänken.
Det var det inte.

Jag var nära på att börja gråta flera gånger igår av ren utmattning. Och då hade jag ändå fått sova i 12 timmar.
Det räcker nu.
Fast det kommer fortsätta tills hösten, om jag är kvar, för det kommer vara då jag sätter igång.

Jag måste vidare med mitt liv.
Jag har stått och trampat på samma ställe i flera år nu.
Med en vilja, men aldrig gjort den någon rättvisa.
Tillslut tog jag tag i mig själv, och förändrade massor, fick mig att må bättre, fick mig att se annorlunda på världen, fick mig att se annorlunda på mig själv.
Gjort mig säkrare.
Nu är det dags att kliva av det jag står på.

Ge mig nya mål.
Mål som gör mig nåt så inihelvetes rädd så jag kan inte riktigt sätta ordet på.
Jag lär gråta flera gånger av rädsla.

Men jag måste.

Jag tänker inte bo kvar här.
Och det är jobbigt att ens tänka tanken.
Men jag måste vidare.
Och min 8 minuters gångväg till mamma kommer bli längre.

Men jag kan inte fortsätta att klaga på jobbet och sen inte göra något av det.
Jag måste vidare.

Jag måste prata med en syo.
Kanske bor jag i Göteborg och ett år.
Kanske.
Kanske.