Nu ligger det till så här

Jag är pågång att skapa saker, att fixa iordning.
Det är väldigt oroligt och osäkert, men jag kanske får göra som mamma säger och bara se framåt och se att saker och ting kommer att ordna sig - och gör det inte det så får det lösas då.

Lätt att säga en sådan sak dock.. svårt att befinna sig där i oron.

Men just nu ser mitt läge ut så här; Jag har en underbar vän i Lotta som finns där hela tiden vad som än händer, och låter mig finnas där även för henne i alla lägen. Jobbarkompis och kompis privat.

Jag har kommit underfund med - i de bra stunderna - att jag inte riktigt var kär i själva personen i fråga som jag dejtade innan jag drog och fortsatte ha kontakt och planerade saker att göra då jag kom hem igen. Det är ju rätt dött där nu och jag fick inte det jag så väldigt gärna ville och behövde ha. Vi ska vara kompisar, och jag har bokat att vi ska ses så jag får den där övergången. Blir så klurigt att ses ute bland folk för mig annars.
Ja, jag var inte riktigt kär i honom som person.. jag var mer kär i honom som mysig att krama och så väldigt fin i hela sig, kropp och ansikte, och trevlig och megamysig röst och väldigt bra i sängen.
Hela det konceptet räcker iofs för att man ska kalla att man är kär i honom.
Men det jag är sur över? Att jag inte får den närheten jag så gärna ville ha.
Och vill säga till honom att han kunde väl ha väntat efter jag fått den?
Det om något borde väl säga att känslorna inte gick så väldans djupt.

Men visst hade det gärna fått forsätta och det kunde bli något riktigt med honom. Men han är helt enkelt inte i det läget att han vill ha det, och då går det inte.
Men jag tror att det kommer att gå bra ändå. Idag pratade vi på den nivån vi gjorde från början, mer hårt, grövre ord, mer skämtsamt.
Vi ska nog kunna vara vänner.
Och sen vet man aldrig vad som döljer sig.

Jag har lyckats få ihop en bra vänskapsrelation med N sen jag kom hem. Vi har setts två gånger, jag har varit hemma hos honom - numera i Uddevalla - två lördagar irad. Vi pratar som aldrig förr, avslappnat, vi skrattar, vi puzzlar, vi har roligt, vi pratar om allt mellan killar, porr, fiskar i hans akvarium, vad vi ska göra nästa dag och boende. Vi fungerar som vänner! Och vi lagar mat ihop och skämtar med, flirtar på en skämtsam nivå och knuffar varandra och kallar varandra för mindre fina ord.
Och så sover jag över.
Och vi knullar inte.
Jag tror våran relation är påväg att bli en sådan som jag vill ha.
Jag ringde honom även igår efter att ha varit på en dejt.

Och ja, jag har börjat dejta. Jag kände att det var lika bra att kasta sig ut i det. Inget blir bättre av att sitta och deppa över killen i fråga, särskilt inte när man har gemensam kompis i Lotta, samt massa andra folk vi umgås med. Så lika bra att se sig om.
ch jag har redan varit på min första dejt. Igårkväll, i regnet och blåsten. En vänersborgare. Vi tog en promenad.
Han tyckte jag var skitgo, söt och trevlig, och vill gärna lära känna mig med. Dock klickade det inte och han är bara intresserad av vänskap.
Jag pustade lite och sa att jag kände likadant.
Det kändes inte som rätt grej. Och jag är bara glad att han vill ha vänskap.
Jag kände mig väldigt vuxen i det beslutet.
Och sen bjöd jag honom på fest, och han ska ta med två singelkompisar, och han hoppas att jag ska hitta några singeltjejer att ta med också. Ihopmakarna efter en dejt!

Och festen ja.. Jag och Lotta planerar en Suss-har-kommit-hem-fest. Den ska hållas 31 Januari, förmodligen hemma hos henne. Vi bjuder massor, får hoppas många kommer. Killen ska vara med - därmed extra bra grej att försona sig med tanken på enbart vänskap.
Och jag har bjudit dit N.
Och dit också då dejten blev bjuden till.

Och så har jag ju lyckats få mer jobb.
Jag hoppade på ett kort vikariat 23 december, någon dag efter jag kom hem. Och det tog slut i fredags. Men så - tack gode gud - fortsatte min arbetskollega, och typ kompis privat, förut iaf , att vara sjuk. Jävligt illa att hoppas på det, för jag hoppas samtidigt att hon ska må bra och börja jobba igen - men då blir jag utan jobb!
Jag fick förlängt till 1 februari, och sen ska vi se hur det blir vidare.
Fortsätter hon vara sjuk - varför skulle jag inte få mer?
Det typiska är bara att de inget kan säga.. dumbon.

Och till det största orosmolnet.
Lägenhet.
Jag har kikat på en likadan som jag bodde i innan jag åkte iväg. En tvåa, denna ligger i våningen under.. precis under min gamla.
Den är bra, jag kan få den om jag säöger till, men med en borgenär. Iom att min ekonomi inte är säker och jag inte kan bevisa att jag jobbat sen oktober.
Iom att jag varit utomlands.
Och så kikade jag på en annan tvåa i samma område, 4 kvm mindre, utan klädkammare som man kan gå in i.
300kr billigare.
Jag har svårt för att välja.
Men de lär väl bli den, för att tjäna ihop pengar.
Men det är oavsett väldigt svårt att välja överhuvudtaget, för ekonomin är så osäker.
Men det är där jag får följa mammas råd som jag skrev i början..

Har även kikat på några i mammas område, men de var dyrare samt att jag inte vill ha en etta, och området känns skit.
Plus att jag vet ju hur det är att bo i mitt gamla.

Ja..
det var väl det.

Nej, en till sak.
Jag har just avklarat andra dagen i en förändring jag har börjat med igen.
Vad det är?
Jadu..
Det återstår att se när du träffar mig - det kommer att synas.


Over and out.