Mormor och 180

Jag drömde om min mormor inatt.
Den började lite märkligt.. Vi, jag och någon mer jag inte minns, gick i snö tror jag, och de tjatades som tusan.
Nästan så mycket att jag inte hörde min telefon ringa.
Men jag hann svara innan signalerna tystnade, och sen började jag springa fort som fan framåt och efter mig sprang någon också.
Det var mormor som skulle åka iväg, hon mådde inte bra, hon var på väg att dö.
Så jag bara sprang och kom fram och hon halvlåg på en bår och jag skulle krama om henne och la handen bak på hennes huvud och kände nästan bara hårbottnen, som om det satt skorpor där med tofsar lite här och var med hår.
Hon sa att hon var beredd på att dö nu, hon skulle lämna oss..
Jag svarade "Ja, du får dö mormor, du får.."
Och jag hör mamma bakom mig som säger "Nej!! Inte än!!"
Hon vill hinna säga farväl, och att hon älskar henne.
Jag vänder mig då till mormor igen och säger "Nej, vänta lite, du får vänta lite till.."
och så försöker jag säga något, jag tror jag försöker säga att jag älskar henne och att hon ska ha det bra och hejdå.
De orden jag inte sa till henne då hon fortfarande var i livet. För mig gjorde det inget att inte de orden sas, det räckte att jag satt där och höll henne i handen.
Men min dröm säger något annat.
Jag vet inte om jag fick fram orden, jag tänkte nog mest, sen vaknade jag och jag hade blöta ögon och en tår rann ner längst min högra kind.

Det var första drömmen mormor fanns med i sen hon dog.

Efter några timmar igen vaknar jag ännu en gång, och då ligger jag tvärsöver sängen, på "kortsidan". Fast det går ju bra när man har en 180säng.. Lite lustigt bara, att jag åter igen håller på att vända och vrida mig i sängen. Det var längesen sist.
Sist var när jag var sambo.
Och min sambo fick lyfta på min underkropp och lägga mig rätt igen för att jag tog upp både min och hans sida.

Konstig natt.