Varning för smitta 2

En favorit i repris, gammalt klipp, men ack så sött!
Jag känner att det är bra tid för att börja skratta lite extra.

Varning för smitta

..och fyra månader efteråt..

Jag mötte D igår på gymmet.
Jag var där för att gå på ett möte, han var där och tränade.
Såg en skymt av honom inne i lokalen, sedan försvann han.

..jag var där alldeles för tidigt och jag valde att placera mig en våning ner, nära omklädningsrummen, på en av stolarna som var ställda där.
Efter en hel drös av minuter öppnades dörren och in kom en välbekant människa.
Han såg mig direkt, sa att han bara ska gå och hämta sin saker.
Och snart var han åter igen där.

Han satte sig bredvid på en stol, och där satt vi i mer eller mindre en kvart och pratade om ditten och datten. Sa saker som att det var trevligt att träffas igen, han var först med de orden.
..bara runt 4 månader sedan sist man sågs.

Osäker dejting, men ack så trevligt

Så, hur går det nu då med min lilla dejt?
Det hoppade fram en fnurra på tråden som anländes i samband med ett sms, där "jag vill avbryta" stod skrivet.
Tack vare att jag just i det ögonblick talade med en ny bekantskap som har en förmåga att kunna hjälpa till i alla möjliga situationer lyckades jag formulera mig tillräckligt väl, även tack vare min egen förmåga att veta vad jag vill, för att få till ett möte för att prata igenom allting innan vi säger tack och hej, leverpastej.

Jag ville inte göra det än, saker och ting föll på plats och jag kände att jag ville utforska lite mer.

Väl där, hemma hos honom, blev det matbjudning och filmtittning och efter en stund även en hel del mys.
Innan det blev ännu mer sa jag "Nej, vänta, vi har inte pratat än".

Det slutade med att ingenting avbröts, vi bestämde oss för att fortsätta, men i lagom takt och med öppna kort, rakt och ärligt.
Väldigt osäkert fortfarande, men saker och ting visar sig förhoppningsvis med tiden.

Det är så läget är nu.
Och det finns en hel jädrans massa mer saker att berätta om, men för en gångs skull är jag sparsam med mina ord.
Det känns bäst så helt enkelt.

Den roligaste särskrivningen idag

"Alla som skriver får svar! Jag är med lem!"

Tydligen är det alltid enklare att ge svar såfort man har något dinglande mellan benen som bevis på att man är man.
..eller?

December

Det märks verkligen att det är i slutet av December ute.
Snön som täcker vägarna, träden, och som svävar neråt i lampornas sken.

Eller inte.

En dag i sänder, men snart faller jag väl som en fura

Några minuter innan det skulle vara dags för mig att bege mig ut i kylan och ställa mig och vänta på bussen - upptäcker jag att jag hade fått ett sms för en halvtimme sedan.
Det innehöll en förfrågan över ifall jag vill bli upphämtad efter jobbet, att bilvägen blir via mig.
Jag svarar snabbt och hoppas på att jag inte var för sent ute.
"Jag kommer om en halvtimme då!" får jag som svar.

Oj är det enda jag tänker.
Det var inte mitt förslag, det var hans.
Oj.

Jag sitter i bilen, denna gång känns det inte konstigt, jag kan utan problem vända på huvudet och snegla på honom samtidigt som han pratar, och hans små skämt är inget som får mig att reagera, det som gjorde mig osäker förut.
Vi kommer innanför dörren, han visar mig sina listor, matlistor - han är lite som mamma, som vill ha ordning och behöver ha ordning och koll. Det är lite roligt tycker jag, och sött.
Han börjar laga mat, blandar ihop saker ifrån minnet, jag står bredvid och bakom och tittar på och kommenterar med saker som att det är roligt att se killar laga mat.
Jag älskar det, särskilt eftersom jag själv tycker om att laga mat.
Men denna filur har övertaget.
Det blir crepes med svamp som innehåll.

Vi sitter i soffan, näranära som alltid, han håller i min hand, jag lägger upp benen över hans knä. Han reser sig upp för att gå och vända pannkakorna som senare ska bli crepes, och såfort han kommer tillbaka igen söker han upp min hand.
Han tittar på mig och kysser mig på kinden, jag låter det dröja några sekunder innan jag vänder mig om och fångar hans mun.
Snart känner jag att huvudet blir som ett upphettat klot och ansiktet blir helt varmt och rött, jag blir generad och försöker gömma mig.
Och det sker en gång till, vid nästa kyssaktion.

Där börjar jag inse att det är påväg att hända.
Jag står på kanten nu och är påväg att falla.

Det finns ingenting kvar som gör mig osäker, förutom den stora rädslan i att träda in i något jag aldrig varit i förr, och rädslan att få allt upprepat igen. Samma gamla saker.

5 dagar sedan vi träffades på krogen. Natten till söndag.
Tre gånger har vi setts efter det, nyktra.
Nu har vi även sovit hud mot hud.

Men rädslan finns kvar, men jag ser ett ljus i slutet av tunneln.
Visst existerar ljuset?

Han har förövrigt en likadan badrumsmatta som mamma har eller har haft.
Jag ser tecken överallt.
Och många tecken finns det.

En dag i sänder.

Bröderna Rongedal

Jag har letat efter ett klipp i säkert ett års tid, jag har inte riktigt stor koll på när det visades på tv, men jag har inte hittat det!
Dock har jag enbart sökt på youtube, men med inga träffar alls överhuvudtaget.
Det finns en annan video med samma personer, från samma program, som också är roligt och bra.. Bröderna Rongedal - September.

Men!
Det är det här klippet jag har letat efter! Bara andra gången jag sett det nu, och det är så vackert och coolt!
Kika in!

inte nu, inte längre, inte innan jag vet

Jag sitter på en stol vid köksbordet och låter blicken följa hans minsta rörelse, för att ta in alla intryck, bedöma dem, fundera på vad jag tycker om dem och lär känna på andra sätt än personen i fråga.
Ögonen rör sig upp och ner för att inte missa en endaste liten detalj, ger mig en sorts överblick samtidigt som jag fäster dem på utvalda delar.

Låter blicken glida längst armen, se musklerna spännas i olika vinklar, se ådror utmärkas, handen som är på det sättet jag tycker så mycket om.
Följer ansiktets linjer, som om jag rörde sakta med fingrarna, men jag är inte ens i närheten.
Utforskar allting in i minsta detalj och väntar på min reaktion.
Bra eller dåligt?
Mest bra, men det är så nytt att jag blir osäker samtidigt.
Blickarna möts och han ler, det bildas rynkor bredvid munnen.
Han får något annorlunda uttryck i ögonen och munnen, hela ansiktet, använder nästan allting på samma sätt som jag kan göra.
Luta huvudet neråt, blicka upp med ögonen under lugg, le finurligt.
Jag blir osäker på vad jag tycker om det.
Men inte så negativt.
Det är bara så, ovanligt, så nytt.
Jag vet inte riktigt var jag har mig själv i det läget än.

Det faller lite mer på plats när jag ligger i famn med armarna runt mig med mitt huvud mot hans arm eller bröst, när mitt hår stryks bort ifrån mitt ansikte och läppar möter min panna.

Men det är svårt så här i början.
Att ge sig hän.
Närheten är den jag vill ha.
Men det är läskigt samtidigt när man är rädd för den.

Men ändå frågade jag nyss om vi ska ses snart igen.
För jag vill inte springa iväg i motsatt riktning med svansen mellan benen.
Inte nu.
Inte längre.
Inte innan jag vet.

Dejt

Jag hade besök av Helene hela helgen, hon kom på fredagen - samma dag som jag äntligen skulle börja äta riktig mat igen.
10 veckor har härmed gått.

På lördagen hade vi bestämt oss för att ha lite partyparty och förmodligen gå ut på krogen också, där jag inte har varit sedan i somras.
Jag har å andra sidan inte varit på någon fest alls sen början av september - dags för det nu alltså!
Och ut kom vi, fulla och goa, in på krogen och satte oss vid ett bord.
Självklart börjar jag blicka runt efter lämpliga flirtningar och får syn på en kille i ett hörn, vänder mig mot helene och säger "han i hörnet där borta ser okey ut".
Tydligen hade han samtidigt vinkat dit oss utan att jag sett det, men Helene missade ingenting, så hon drog dit mig och jag satte mig i stolen närmast honom.

Jag kom inte därifrån på hela kvällen, efter kl 02 då stället stängde reste jag mig upp.
Vi pratade och hade en hel jäklans massa munkontakt i högsta grad.
Blev medbjudna till någon efterfest hos hans vänner, som vi följde med till.
Där satt jag placerad på golvet i köket bredvid killen, och i knä och halvt på.

Vi bytte nummer och skiljdes åt vid 04.30.

Morgonen (eftermiddagen) efter låg jag med mobilen i handen och funderade på om och vad jag skulle skriva till honom, och så pep mobilen till samtidigt som den tanken flög igenom huvudet.
Sms ifrån honom.

Dagen slutade med att jag befann med hemma hos honom i hans lägenhet med hans 13veckors kattunge, spenderade tid i soffan framför film och tv, i hans famn, lagade mat och åt och myste lite till.

En såkallad dejt?

Denna gång har jag plockat fram min självdisciplin och sunda förnuft, det första som jag aldrig ägt tidigare. Jag ser inte någon stor vits i att springa för snabbt framåt.
Vi får se hur det här utvecklar sig.
Jag tycker det är jäkligt läskigt och spännande på en och samma gång.

Lucia

Det jag saknar mest utav allt från gymnasiet är estetkören.
Alla i den är ju hur duktiga som helst på att sjunga och läsa noter och hela baletten! (Med vissa undantag naturligtsvis)

Jag saknar att vara med i den, saknar att uppträda maj månad med ett stort körverk, som händels messias (Hallelujah, hallelujah), Carmina Burana - som var min favorit; etc.etc.
Vi har även alltid hand om lucia.
Cirka 120 stycken vitklädda varelser med levande ljus skrider in och sjunger vackert, och det blir i en sådan kraft då alla står längst fram i kyrkan och tar i från tårna, fyrstämmiga melodier.

Jag har naturligtsvis inte varit med sen jag tog studenten, men jag har gått dit en bit innan kl 7 på morgonen för att få uppleva allt ifrån bänkraden, och alltid sitter jag där med tårar i ögonen.
Jag hade planerat att göra det i år också.

Det innebar, denna gång, att jag skulle ta mig upp kl 5, för att vara inne i stan runt 6-tiden, för att hoppas på att få en bra plats längst fram. Jag skulle ha tagit mig dit på cykel.
Inget konstigt med andra ord.
Jag har tagit mig upp runt 5 i 1 års tid, dock har jag inte gjort det på cirka två månader nu, därmed har den där lilla rutinen som satt i försvunnit väldigt rejält.

Jag lyckades sova runt 3 timmar inatt, och jag tog mig upp kl 5, men det var också allt. Förjävla kallt var det, och det kändes väldigt drygt att cykla in till stan, så jag la mig igen.

Ingen större skada skedd.
Men det hade varit stämningsfullt ifall jag hade kommit dit.

Särskilt om de hade sjungt min favoritlåt - Julen är här.

Samtal som får mig ledsen

Ett samtal jag just hade;

P: Hej sus, ska du vara lucia i morgon.
Jag: hej
nej, det ska jag inte. är ju inte med i något
P: var inte du med i någon kör ???
Jag: förutom estetkören som jag slutade för 4½ år sen då jag tog studenten.. så jo, gospelkör, i typ två månader.. slutade för 2½ år sen..
P: aj då, hänger inte med.
P: inget jobb
Jag: nepp, inte nu längre.. är extra vid behov dock.. men behovet är inte stort längre och akassan har krånglat.. dock iordning nu, men jag vill inte tillbaka till samma ställe igen. så håller mig borta
P: ok, hur går det med planen att bli journalist då
Jag: journalist.. ingen aning
Jag: kan inte bestämma mig för vad jag vill gra.
Jag: göra.
P: kan vara lite svårt ja
P: du får väl lussa för mamma i morgon
Jag: näe, jag har annat för mig
P: tyko
Jag: ?
Jag: lussa gjorde man när man var liten..
P: så du är inte det längre
Jag: inget barn som lussar för sina föräldrar, nej
P: du vet i föräldranas ögon blir barnen aldrig riktigt buxna
P: vuxna
Jag: det förändrar dock inte barnens syn på lussandet
P: ja vet, ha de gott i jul
Jag: detsamma

..Nu har jag blivit ledsen av hela samtalet.. och vet inte om jag låter för irriterad eller försöker få undan i prat eller anklagande, eller jag vet inte vad. Känns tomt, så jag ställer en fråga.

Jag: hur ska du fira jul förresten?
P: sitter väl hemma som vanligt
Jag: okey

..och så var det med det. En fråga, en jävligt liten mini-utsträckande hand, för att inte helt stänga av kontakten. Samtalet slutade där.

Det är lika jobbigt varje gång.

Menskrönika, inte min egen.

Jag hittade en rolig krönika i den där tidningen som alla älskar.
Och jag tar mig friheten att publicera den här.
Självklart är det inte jag som skrivit den, om du inte redan förstått det.
Det är alltså Lina 26 år, som är författaren bakom, och krönikan går att läsa om du åter igen klickar på denna länk.

Tyckte den var så träffande rolig!

- Citat -

Hej, jag heter Lisa och idag skall vi prata mens.

Förutom några enstaka new-age-psychon som yrar om den kvinnliga urkraften så är det ju faktiskt inte så många som gillar sin månta. Det är ett omak, nåt man skall smussla med. All reklam går ut på att mensen inte bör märkas överhuvudtaget. Bindan syns inte, tampongen gör dig fri, ditt kungliga blå blod absorberas i ett huj av det lilla lilla mensskyddet och samtidigt sprider sig EN MILD DOFT AV ROSOR i rummet. Typ så.

Jag antar att det har att göra med att mens är så ofräscht. Blod liksom, så medeltida. Ingen vill kännas vid det.

Annat hade det varit ifall lingonveckan vore en mansgrej. Satan så stolta de hade varit!? De hade skrutit om hur stora mängder de blödde varje månad, vad vore väl Irak-kriget mot allt blod de spillt på egen hand, liksom? De hade snackat högljutt om hur jävla ont de hade, gärna låtit XXL-tamponger ligga framme när de tog med sig en tjej hem första gången. Den där självbelåtna Gillette-mannen hade stått och kisat med en hitech 3-lagers-binda jämte ett rödfärgat vattenfall i reklamen. Ja, det hade luktat pecka om alla snubbar var gång månen var full, och de hade bytt binda helt ogenerat, var de än befann sig. Det är jag helt säker på.

Fast nu är det ju inte de som har mens utan vi. Och det där klumpiga blodet som rinner ur oss en gång var fjärde vecka är bara pinsamt, som ett litet lyte som man gör sitt bästa för att dölja, ungefär som vi får lära oss att klä oss på ett sätt som gör att den fula päronformen på våra kroppar inte blir så jävla uppenbar. Mens, moi?!

Och om nån frågar så glöm inte att vi bajsar rosa sockervadd också.

- Slutcitat -

Supernatural in my basement

Det kan kännas väldigt läskigt, efter att ha spenderat några dagar åt att titta på avsnitt av serien Supernatural, att gå ensam nere i källaren, i en korridor där tvättstugan och förråd finns, och lamporna plötsligt släcks och det blir mörkt som graven där nere. Det enda man ser är en röd liten tryckbar lampknapp flera meter framför. Det är då hjärnan utvecklar tankar som; "Du är bara i källaren, i den du ofta går i, det finns inget här, det är inspelat alla de där läskiga scenerna du har sett, ingen kommer hoppa fram och slita tag i dig och försöka göra dig galen, alternativt döda dig. Det är lugnt.", tills du når lampknappen och ljuset åter igen faller in i alla vinklar och vrår.

Men för säkerhets skull öppnar du dörren fort som tusan, slinker in och slänger igen den lika fort igen.
För man vet ju aldrig..

Tjänsten tillsatt

Hej!

Härmed meddelas att tjänsten du sökt hos oss här på [****** ********] har tillsatts med annan sökande.

Vi kommer att behålla dina ansökningshandlingar här och om du vill ha tillbaka dom så kontakta oss inom två veckor.

Tack för visat intresse.



Fick just det i ett mail, och jag bara ser det hela så komiskt - att få det mailet nu.
Ja, jag vet att tjänsten är tillsatt - en kompis till mig fick den.
Så kan det gå!

Förövrigt.. varför måste man kontakta just inom två veckor om man vill ha tillbaka handlingarna? Har de tänkt lägga in dem i ett bankvalv och slänga bort nyckeln, eller elda upp dem kanske?

Marie Picasso - This Moment

Ja, slutligen, efter att ha haft Marie som nummer 3 hela vägen genom idol, hejade jag på henne tillslut. Det var rätt person som vann. Amanda kommer lyckas oavsett, eftersom hon är så egen.
Börjat fastna för denna låt nu.

HACCP

Jag sökte just ett jobb i Trollhättan, grannstaden, och det kändes förträffligt bra då det kom fram en fråga där svaret var att antingen kryssa i en ruta där det står Ja, eller en ruta där det står Nej.


Har du livsmedelshygienutbildningen (HACCP)? - Ja!

Nej

Det är några ord inbyggda i några meningar som kommer fram lite då och då, de utan någon som helst tanke bakom (sådan där; använd hjärnan och omtanke innan du pratar - pucko), som får mig att inse hur mycket jag ska fortsätta kämpa för att senare kunna säga nej ifall möjligheten kommer igen senare.

Nyårsförfrågan

Någon som har förslag på vad sjuttsningen jag ska göra på nyårsafton?


Uppdatering; Det ska inte inkludera någon lång resa som kostar en himlans massa pengar.

Bloggarnas blogg

"Bloggarnas blogg är tillbaka - för en dag."
..står det lite överallt.
Och jag reagerar mig, åh, dit måste jag!

Could not connect: Too many connections

..är det enda jag får.

Det är den där Axel Schulman som är tillbaka under en enda dag, han vars blogg jag blev beroende av då den var igång.
Men uppenbarligen är det en jävla ström dit, så inte fan kommer man in.

Och att länka dit?
Knappast, då kommer jag aldrig in.
(Som om inte bara genom att skriva det här inlägget gjorde allt ännu svårare..)

..förövrigt borde dendär tidningen ha starkare server.

Tomtestädning

Det blev värsta städdagen idag!
Jag kände för att jag ville duscha för en jäklars massa timmar sedan, men det kände samtidigt onödigt att kliva in i duschen innan jag städat mitt sovrum - som var det värsta rummet att städa i hela lägenheten. Rörigt och dammigt utav bara helsike.
Därmed började jag städa.
På riktigt.

Skrivbordet undanröjt, avtorkat, iordningställt.
Alla hörn och golv mot väggarna är helt fritt ifrån min gamla tv, cdspelare, tavla och spegel samt lådor. Hela golvet dammsuget, varav jag låg på mage med en linjal för att få fram all skit ifrån golvet under sängen. Det hela slutade med att jag fick slänga mina byxor i tvättkorgen..
Då var det värsta över.
Därför kändes det genast mycket lättare att fortsätta med ett rum till, denna gång köket.
Plockade bort, ställde iordning, torkade av, dammsög, diskade Pyret's underlägg.
Där fattas bara lite torkning av diskbänk samt svabbning av golv - som jag tar någon annan dag, imorgon förmodligen.

Sen tänkte jag, varför inte fixa iordning lite i hallen, där är det ändå inte så rörigt. Ställa iordning skor, dammsuga.
Men tydligen var jag inte färdig än, förstår inte var jag fick städarenergin ifrån.
När jag ändå höll på så måste jag ju passa på att ta fram alla tomtar, och då måste jag ju även städa iordning vardagsrummet lite, det lilla som behövs!
Sagt och gjort, så blev det färdigt.

Och nu är allt iordning förutom badrummet, t.o.m min kära gå-in-i-garderob!
Här får du ett smakprov på hur en del av mitt kök nu ser ut!

Me like.

Fyra gånger om

"är supernatural så bra att du måste skriva om det fyra gånger? :)"

Förra inlägget hade visst råkat bli fyra stycken, istället för ett enda.
Oops.

Supernatural

Såg just första avsnittet av serien Supernatural och insåg att det var en serie helt i min smak.
Den innehåller mycket abnormaliteter, den är läskig på samma sätt som psykologiska thrillers ofta är, vilket är min favoritgenre inom film.
Jag älskar skräckfilmer, jag har hatkärlek inför att bli rädd utav bara fan.
Det värsta jag vet är att hoppa till, rycka i hela kroppen av rädsla och ha svårt för att somna efteråt - men det är även det jag älskar.
Därmed blir det en slags hatkärlek.

Sen innehåller serien, enligt vad jag uppfattade enbart av första avsnittet, väldigt mycket känslor som får mig att reagera. Jag lever mig in i det väldigt mycket.
Med andra ord rann det tårar i slutet.

Roligt att hitta en serie som har det jag mest av allt tycker om, och i många former!
Jag har hört om denna serie förr, många vänner sen långt tillbaka som pratat om eller skrivit om, men jag har aldrig tagit mig tid att undersöka saken.
Men nu så.

Supernatural.
Förövrigt är huvudrollsinnehavarna snyggingar.
Ena kommer ifrån Gilmore Girls (favoritserie), och andra ifrån Dawson's Creek (Favoritserie förr i tiden).
Skoj att de är i en helt annan genre nu!

Jag får inte nog av den här låten!

Har haft den som favorit och spelar om och om igen i säkert en månad nu.
Den slutar aldrig vara bra!

Jag hittade den versionen jag tycker bäst om!



One Republic - Apologize

I'm holding on your rope,
Got me ten feet off the ground
I'm hearin what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall
Take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
But it's nothin new
I loved you with a fire red-
Now it's turning blue, and you say...
"Sorry" like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

Bridge (guitar/piano)

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late
It's too late to apologize, yeah
I said it's too late to apologize, yeah-
I'm holdin on your rope, got me ten feet off the ground...

Sömnoroligheternas telefonsamtal

Inatt var natten då jag sov extremt dåligt, då jag la mig för att somna in, men får vänta på att en timme eller ännu mer ska gå innan tankarna flyter iväg, innan jag minns att jag inte längre minns något mer.
Inatt var även natten då jag vaknade upp flera gånger om, av orolighet kan jag tänka mig.
Vetskapen om att jag skulle upp tidigt gör alltid att man sover sämre, men nu var det ännu värre.
Jag hade ett telefonsamtal att vänta strax efter jag tagit mig upp ur den ickebefintliga sömnen.
Ett samtal som jag själv beslutat att få.
Ett samtal som kommer förändra saker och ting.
Ett samtal jag har valt att ta trots att jag minst av allt vill ha det.
Men ett samtal som jag känner att jag är tvungen att ta till.
Annars kommer jag aldrig att lyckas.

Uppdatering av länkar

Nu har jag uppdaterat mina länkar en del genom att lägga till några av dem jag har läst ett längre tag, orden som jag fastnat för.

Fuck you right back! (Jag följde Alex Schulman's blogg innan den las ner.. sen flyttade jag över till bloggen som tillhör hans dårvarande fästmö, numera hans fru, Katrin.)

Daniel Breitholtz (En i idol-juryn, min favorit, duktig på att skriva, och har mycket tänkvärdheter.)

Magnus Uggla (Denna vet väl alla vem han är.. och han har visat sig vara väldigt rolig i text!)

Petter - Goddamnit (Hiphoparen, såklart, såklart! Skriver också en hel del roliga saker, och har roliga ideér och söta barn.)

Dagarna (En kvinna som ingår i Schulmanfamiljen, skriver roligt och intressant. Hon har även en matblogg som finns länkat på hennes sida som jag ibland kikar in på)


Det var allt vad jag hade att komma med för stunden!

Antipiratbyrån

Det här är nog rappakalja för många av er som läser, inte heller jag är så haj på det, men detta.. haha, det fick mig att skratta.

Jag kan och fattar tillräckligt mycket för att få den stora lusten att härma en av dem och vilja slå huvudet in i skärmen av ren frustration.

Jag får rikta länken till min kära vän isecore främst.

Klicka här för att kunna läsa det jag syftar på!

Det här var det charmigaste och roligaste jag har sett på länge

Bli medveten om det du inte är medveten om

Jag hittade ett sorts personlighetstest på internet häromdagen, det bestod av 200 olika sorters frågor.
Jag har ju spenderat de senaste åren, sedan högre tonåren, att analysera mig själv, se in i varje vrå och förstå vem jag är, hur jag är och varför jag är - med ett mål i blicken.
Därför, pågrund av vissa saker nu också, kände jag att jag ville genomföra detta test, vilket jag även gjorde.
Alla svar man fyllde i var hur man känner sig just nu. Inte för ett år sen, inte igår, inte imorse, utan just nu, då man får frågan framför sig.
Det stod att man skulle få svaret per telefon senare - jag antog att det var menat att en elektronisk röst skulle berätta vem jag är, men jag blev överraskad och aningens förvånad och nervös när telefonsamtalet väl kom.
Inte var det en elektronisk röst, utan det var en manlig röst vid namn människa som berättade under en väldigt lång tid hur jag är, fungerar, tänker och handlar.
Vi hade även en sorts konversation.

Under tiden han plockade fram bitarna tog jag tillfället i akt att öppna ett dokument för att snabbt skriva ner stödord för det han säger, så att jag senare skulle kunna läsa igenom det, tänka och se om allt verkligen stämmer.

Och med hjälp av alla stödord hade jag nu tänkt återberätta vem jag är just nu enligt testet.

Mitt humör och mående går väldigt upp och ner, jag försöker hitta en balans, men det är väldigt svårt just nu.
Jag har väldigt många känsliga punkter, där jag ifrågasätter mig själv ofta och hittar fel. Det grundar sig i ett dåligt självförtroende, samtidigt som jag försöker bena isär det gång på gång.

Jag är en stor funderare, jag oroar mig väldigt mycket, grubblar och är väldigt orolig för det som komma skall. För framtiden.
Jag tar även väldigt lätt åt mig. Trots att jag är duktig på att höra kritik och ta till mig, så finns det väldigt mycket saker som gör mig ledsen, som jag kanske inte visar utåt.

Jag kan vara väldigt kritisk mot både andra och mig själv, men jag kan samtidigt vara väldigt blåögd och godtrogen - tror för snabbt på andra, litar för snabbt på andra, vilket ofta slutar med en felbedömning, och att jag i efterhand blir väldigt kritisk och väldigt starkt sårad.

Jag är väldigt tillbakadragen, men har mycket vilja och potential, jag ser saker klart framför mig, jag är väldigt medveten om saker och ting och jag har en stark vilja att hjälpa andra.

Samtidigt påverkas jag av gamla saker, hela jag är utsatt för en undertryckning, jag trycks alltså ner av saker i mitt förflutna som jag inte har fått kontrollen på.

Detta var det jag fick höra i telefonen.

Det sista han påpekade var att jag är en väldigt stor sökare, det där med att jag funderar mycket leder in på att man ibland kan gå vilse i sig själv. Jag har alltid varit ute efter att bli medveten om saker för att komma underfund med mig själv, för att ta mig vidare, för att plåstra om sår och försöka dölja mina ärr.
Det var då han gav mig en mening att tänka på.

Bli medveten om det du inte är medveten om.

Likgiltigt

D: Gå till järnvägsgatan i vbg eller vad det heter
Jag: Varför det?
D: Det ligger en död människa där.
Jag: Va?
D: Om du inte sett såna förut, jag sprang förbi där förut, polisen la filt över kroppen.
Jag: Oj.

Det där var det första D skrev till mig, för några minuter sedan, efter att vi inte har pratat under flera dagar - ja, sedan denna händelse som jag skrev om här. (Du kan läsa om vem D är här, och här, och så här, och så även här och förmodligen på många fler ställen. Ja herrejösses, de där inläggen tar ju aldrig slut.)

Men iaf, det var ju ett väldigt trevligt första samtal efter att ha hållt tyst en längre tid.. börja med att tipsa om ett lik som ligger på vägen.
Fann även en artikel om det i aftonbladet.
Läskigt att det händer i staden man bor i, och inte bara någon helt annanstans.

Modellkvällen

Jag var i Göteborg i fredags för att följa med min syster till en fotostudio vid brunnsparken, ena ingången till femmanhuset.
Hon hade frågat mig ett par dagar innan om jag var intresserad av att leka modell, något jag aldrig gjort förut. Man skulle ha med sig tre klädombyten, och då man kom dit blev man sminkad, sedan plattade jag mitt eget hår.

Det blev cirka 60 bilder som togs, 20 stycken på varje klädesplagg, och efteråt när vi fick titta igenom alla bilder blev jag enormt förvånad över hur bra det hade gått! Man fick en oerhörd kick i självkänslan kan man lugnt påstå.
Jag behöll 20 av dem, köpte dem, och fick samtidigt en på köpet av den snälla killen som satt och visade dem för oss. Därmed har jag 21 stycken modellbilder på mig själv!

Bestämde oss efteråt för att passa på att dra ut på krogen, för att se hur mycket napp man skulle få då vi var så uppsminkade och kände oss oerhört snygga!
Vi valde att gå till rockbaren, för att inte hamna på en vanlig krog, samtidigt som båda tycker om rockmusik.
Väl där placerade vi oss på varsin barstol och funderade på vad vi skulle beställa för något att dricka.
Jag hade beslutat mig för att faktiskt dricka något.
(Jag har tidigare nämnt att det enda jag får i mig just nu och 9 veckor bakåt är ersättningar i pulverform, samt vatten att dricka.. med andra ord inkluderas inte alkohol för fem öre. Lucia är den sista dagen, sen blir det riktig mat!).
Iaf. Det blev en mintushot samt en breezer.
Smaskigt och samtidigt fräscht i munnen! Åtminstone av den första..

Efter ett jäkla tag, med bland annat försök att avlägsna oss ifrån sliskiga snubbar, ställs två flaskor fram framför oss, med hälsning ifrån en på andra sidan bardisken. Vi blickar dit båda två, jag och syster, och ser en kille nicka mot oss och vinka lite. Vi ler och blir helt förvånande samtidigt som vi vinkar tillbaka och tar emot. Det har aldrig skett tidigare att man blivit bjuden förr utan att ens ha pratat med personen i fråga innan.
Man bytte ögonkontakt och leenden och vinkade emellanåt, både jag och syrran.
Strax noterade man att det var syster min han ville åt, och hon tog tillfället i akt att promenera dit.
Så där satt jag själv.. under en inte alls så lång tid - en kille hade suttit bredvid en stund och började nu prata med mig.
Han ställde alla möjliga frågor och spelade på det där "varför är du så blyg?"-kortet.
Försökte uppenbarligen lära mig hur man går vidare in i konversationen.
Jag mästrade dock en del med honom och gav honom motfrågor, sen att det fanns frågor jag inte ville svara på och han tog det som blyghet, det brydde jag mig inte om så värst mycket..

Efter många ord hit och dit gav han mig sitt nummer och sen skiljdes vi åt. Jag har kvar det i min mobil.. om det ska användas? njae.. inte vad jag vet.


Då plötsligt händer det!
Jag får syn på en kille snett framför mig ståendes vid baren, han blickar åt mitt håll och jag naglar fast min blick i honom och ler lite, tills han ler tillbaka och vickar lite med huvudet neråt som om han blev generad. Jag blickar runt lite och fastnar åter igen på honom och inser att jag just fångat den snyggaste och vackraste killen på hela stället - i mina ögon. Jag tar initiativet att gå fram, och då jag väl står bakom honom vänder han sig om som om han förstod att det var dit jag skulle gå. Vi börjar prata och jag blir helt begeistrad i hela hans uppenbarelse.
Den enda killen, på väldigt länge, som faktiskt har ett brett leende, där hela ansiktet lyser upp. Samtidigt är han söt, vacker, snygg, busig, charmig och blyg i mungiporna.

Jag går fram till syster som sitter bredvid killen som bjöd oss på drickorna, och berättar att jag hittat en till! Jag pekar och ler stort och säger "Den snyggaste!".
Jag älskar när killar ler med hela sitt ansikte!

Snart har jag hälsat på alla hans vänner och sitter med i deras grupp, pratar med dem och en busar genom att greppa mig om nacken och hålla fast mig i famnen, medan en annan frågar mig var killen i fråga håller hus. För ja, han verkade känna halva stället, samt syrrans kap.
Jag gick snart fram till dem igen och pratade om honom, då syrrans kap, vid namn P frågar vem jag är intresserad av - och jag pekar. Han går iväg mot honom och ställer sig och pratar, jag ser min kille stå och blicka på mig samtidigt och le lurigt. Strax kommer P tillbaka och säger åt mig att jag nu ska gå dit igen och prata.
Varav jag går dit och ställer mig framför med huvudet på sned och säger "hej". Han ler så där vackert igen och frågar vad jag hade sagt till min syster. Jag lutade mig då fram mot honom och berättar vad jag tyckte om honom. Han log mot mig.
Sen omringar jag honom med mina armar och vi stod tätt emot och vinglar lite, eller halvdansar.. och genast kände jag att jag var tvungen att värma mina händer lite, så jag smyger in med dem innanför hans skjorta på ryggen och lägger handen mot honom så att han drar in magen och kippar efter andan. Självklart fortsätter jag utefter hans sida och landar med handen mot hans mage och uppåt, medan han fortsätter dra in magen och reagera av kylan.
Han var rätt het, för jag blev varm.

Lite elakt och busigt kanske, men det var roande.

Han flänger hit och dit och jag likaså, tills min syster pratar om att hon vill gå hem nu, eftersom hon ska upp tidigt och jobba nästa morgon. Klockan hade då hunnit bli 01.30.. och jag var den sista som ville gå. Men det fick bli så.
När vi tog våra jackor fann jag honom utomhus, går fram till honom och informerar honom om att vi nu ska gå.. och han frågar varför?
Jag kramar om honom och han nosar in med ansiktet vid min hals och jag fångar snart upp hans mun med min och pussar några gånger.. Han säger att han ska ringa upp mig, med numret han fått sparat i sin mobil och jag svarar med att ja, ring mig.. står kvar där med händerna mot hans rygg och pussar åter igen och sen sliter mig iväg och går.


En stor självkänslakick fick man av den kvällen.
Och jag har inte kunnat sluta tänka på honom för fem öre.
Han var så vacker, fanns ingen vackrare på stället, och han hade en piercing i läppen som passade honom perfekt.
Usch vad jag vill dit igen.

Om han har ringt? Nej, tyvärr inte. But who knows, den dagen han kollar igenom sin telefonlista finner han mitt nummer där.
Och hur gammal han var? Yngre än mig, han var förvånad att jag inte gick därifrån då han berättade, för tydligen brukar reaktionen bli sådan.
Jag gissade dock på 27 och 25 år då han frågade vad jag trodde.
Såg kanske inte ut som en 25-27åring, men jag blev överraskad av åldern.

Men den spelade ingen roll.

Så här roligt har jag inte haft på länge.

Och visst fan fick jag napp.

Verklighetschock

Det där om att intala sig saker och att faktiskt veta hur allt står till och ana, anta samt försöka blicka över det och säga "grattis", samtidigt som man bråkar med sina egna känslor i hela situationen..
Ja, det är inte så enkelt varje gång.
Särskilt inte när man får ett chockframträdande i form av ord om saker och ting man redan anat och kanske vetat egentligen, men det har inte förr kommit fram på det sättet som det just gjorde.

Jag har försökt, de senaste månader, att ta mig vidare, ut och fram för att dränka mina känslor i vatten utblandat med gyttja som egentligen inte finns. Finns ingenting att dränka dem i, det gäller att bara bli av med dem. Lättare sagt än gjort.
Men jag har sökt mig ut, och jag har hittat andra människor som fått upp mitt intresse, och i fredags skapades det några munkontakter med en annan, något jag inte upplevt sen början av september. Det är flera steg i motsatt riktning än den jag skulle vilja gå, men det måste ju bli så.

Och jag har fått reda på saker för längesen, varför saker har blivit som de blivit, och hur saker och ting står till nu, att det inte bara är en bild av mig längre, utan det finns någon mer.
Och jag vet om att det blev besök i helgen, och jag försökte vara den stora personen i allt detta och log och tänkte lite positiva och glada tankar mot personen om att det är bra saker att göra, samtidigt som ögonen fylldes av tårar eftersom jag även stred emot det inom mig.

Så kom jag till den punkten där jag stod för en stund sedan, där jag ville kolla läget, frågade hur saker och ting hade gått, ge mig lite förhandsvisning och tillåta mig att ta in det i lagom takt, i min egen takt, att fortsätta vara den stora personen i situationen och säga lite saker om vad roligt det är bland annat.
Istället får jag en verklighetsdusch av chockgraden 10.
Ord som skrivs framför mig mellan personen i fråga samt den där bilden av en annan som numera finns framför. Ord om saker de gjort och vill göra igen.
Ord som skriv öppet som jag väldigt lätt kan läsa genom att bara blicka dit, på ett ställe jag också befinner mig, vilket personen i fråga egentligen vet om.

Verklighetschock.

Man kan ana saker, man kan anta och man kan veta innerst inne, men det blir aldrig samma sak när man får en scen utspelad framför sig.
Oavsett hur mycket man försökt förbereda sig.

Falsklycka

Jag cyklade just hemåt i kylan och vätan utomhus, med iskalla händer plockade jag upp mobilen som strax innan gav ifrån sig ett ljud om att jag nu har fått ett sms, ler åt texten som står, trycker på "svara" och skickar strax iväg några ord.
Sen fortsätter jag att cykla, nu med ett fånigt stort leende och mitt huvud börjar formulera en kort mening som resulterar i;

"Det är bättre med falsklycka än ingen lycka alls"

Jag ler ännu bredare och snabbar på med cykeln för att ta mig hem.

Petter

Jag började bland annat att läsa Petter's blogg för ett tag sedan, i ungefär samma veva som jag hittade Magnus Uggla. (som nu hoppat över till aftonbladet förövrigt.)

Jag fastnade i alla fall för ett av petter's inlägg, det ser så sablans sött ut!
Gå in och kolla!

Just have a little patience

I'm still hurting from a love I lost,
I'm feeling your frustration,
That any minute all the pain will stop,
Just hold, me close, inside your arms, tonight,
don't be too hard on my emotions,

'Cause I, need time.
My heart is numb, has no feeling.
So while I'm still healing,
Just try, and have a little patience


I really want to start over again,
I know you wanna be my salvation.
The one that I could always depend,

I'll try to be strong believe me,
I'm trying to move on,
It's complicated but understand me.


'Cause I, need time,
My heart is numb has no feeling,
So while I'm still healing,
Just try, and have a little patience,
have a little patience,

'Cause the scars run so deep,
It's been hard
But I have to believe.

Have a little patience,
Have a little patience,

Woah, Cause I, I just need time,
My heart is numb has no feeling,
So while I'm still healing,
just try, and have a little patience,
have a little patience,

My heart is numb, has no feeling,
So while I'm still healing,
just try, and have a little... Patience



- Take That - Patience -

Det här gör att mina tårar rinner

Dagens jobbighet

Blunda nu om du är känslig.

Det är jobbigt när man sitter på toa och försöker skita ut lite saker när det plötsligt plumsar i vattnet under mig och jag noterar att det inte var något som jag just försökt få ur mig, nej, det var en tampong som bestämde sig för att simma lite.
Jaha, det var ju väldigt trevligt, tänkte jag och spolade snabbt.

Hade det varit så enkelt att föda barn skulle nära på all världens kvinnor jubla.
Det kan bli lite eländigt bara, ifall ungen hamnar ner i toastolen när man försöker skita.

Det var bara en tanke så här på kvällen..

En händig... kvinna

Jag byggde ihop lampor idag! Tyckte de såg coola ut, så kände mig enormt tvungen att köpa. Har ännu inga lampor i min långa hall..

Från att ha varit i mängder av småbitar..


...så blev de så här!

orden som aldrig blir sagda

Jag vill påpeka igen om en länk jag haft ett tag, (orden som aldrig blir sagda) (sen Silverfisken tipsade om henne för längesen på hans gamla blogg)

Jag tycker att du ska läsa och begrunda det som skrivs, och tänk efter hur saker och ting står till i livet.
Alla problem är stora, och alla har sina saker som gör att man ramlar ihop i en hög vid olika tillfällen - men ibland finns det saker som får en att rycka lite på axlarna åt sitt eget och se att det finns värre saker.

Jag hoppas åtminstone det, att du inte råkat ur för något värre eller lika illa.


En av de bloggar jag följer som får en att känna väldigt starkt.

trasselfia - orden som aldrig blir sagda.

Dagens fråga

Varför i helvete har de godisförsäljning i blomsteraffärer?

I en blomsteraffär ska enbart blommor och tillbehör säljas, vilket man självklart är helt säker på också.
Tills man kommer fram till kassan där man kan välja på storpack snickers eller annat smått och gott.

Gah! Bort, bort, bort!

Inte för att jag blir sugen, bara hela grejen med att alla alltid ska försöka få alla att spendera pengar på en jävla massa godis!

Disciplinerad dygnsrytm

Men vafan!
Var det inte jag som bestämde mig för att börja gå upp kl 09.00 på morgonen för att få in en bra dygnsrytm igen?
Jag gjorde det i två veckors tid då jag befann mig på Mallorca, och då jag kom hem vaknade jag kl 9 varje jävla dag.
Det blev en vana.

Nu går jag upp runt 12 eller senare.
Förjävla dåligt.

Så jag tänkte gå tillbaka till det där nyttiga, och gå upp tidigt och kanske börja dagen med en promenad. Varför inte?

Och nu sitter jag här, klockan är 01.42 och jag har inte somnat än. Självklart inte!
Så ska jag verkligen gå upp kl 9 imorgon?
Haha.. ha..ha..

En extremt liten datortekniker

Min dator krånglar en hel del sedan i somras, och just nu är den påväg att kapsejsa på allvar igen.
Systemet hålls igång på ett enormt litet utrymme, om man säger så.
Igår fastnade allt gång på gång, därför bestämde jag mig för att tömma så mycket som möjligt.
Det blev knappt någonting dock.

Allt är tillfälligt installerat och systemet drivs på mindre än 4gig, som dock nu har fritt utrymme på under 200mb.
Yes, så ligger det till.

I all hast igår lyckades jag radera lite ljud och bildsaker..
Lite drivfunktioner och annat smått och gott.
Hoppsan, tänkte jag, det var ju jävligt dåligt gjort.

..men jag hade ingen som helst aning om hur tusan jag skulle fixa tillbaka.
Jag kollade igenom mina gamla skivor, men hittade inget som fungerade.
Tills nu ikväll då jag istället sökte på internet, efter svar på mina frågor, och hitta lite problem andra har varit med om.
Vilket ledde mig till "enhetshanteraren".
Jahaja, var fan hittar man det då?

Det är rena kinesiskan för mig.
Men okey, jag fortsatte, och letade, och tänkte, det måste väl finnas att hitta någonstans i kontrollpanelen?
Njaaa, kanske inte, men istället fann jag "System". Aha!
Där kom glödlampan fram.
Och genom den kunde man klicka på maskinvara, vilket i sin tur ledde till just "enhetshantaren"!. Yay!

..och där såg jag fina små gula frågetecken på ljud och bild-enheterna.
..så jag klickade och fick fram någon sökfunktion som bad mig sätta i en lämplig skiva.
Jag hade tre att välja på, jag valde den som hade närmast namn.
Startade med Bildenhet.
yay! Det började laddas!
Shit, okey, nu börjar jag känna mig som en datortekniker här.

Men så var det detta sablans ljud, som var det som jag saknade mest.
Skivan jag just använt mig av ville inte fungera överhuvudtaget för att hitta rätt drivfunktion.
Så.. jag stoppade i de resterande två, avslutade med den jag minst trodde - acrobat reader, men det fanns även något som hette "drivers" - jag höll tummarna och tryckte i den.
Ha!
Det laddadades!
Och nu har jag ljud och rätt bildenheter och allt vad jag ska ha!

Jag känner mig extremt duktig, trots att det var en piss i havet när det gäller datorkunnande.
Men jag gjorde det, helt själv!
Jag är inte riktigt den som frågar vänner om hjälp för det där, försöker ta reda på själv - om det går.

...det resulterade dock i ännu mindre utrymme, och om inte hjälpen jag bett om kommer snart så vet jag inte vad jag gör.
Jag litar inte tillräckligt på mitt experimentkunnande att jag vill ge mig in i partitionering helt själv.
Det är nämligen så fallet är. Då datorn kraschade kunde den enbart komma igång genom att partionera C:, och på så vis installera om lite tillfälligt så att jag kunde spara allt jag ville spara - för att sedan fixa allt på riktigt. Systemet lades då på mindre än 4gig.
Dock befinner sig allt fortfarande på det tillfälliga, och jag vågar inte pilla i saker jag ingenting kan om!

Dock ser jag att hjälp finns att få på internet lite överallt.
Men haha, nejtack.

Det var otroligt att jag ens lyckades få tag i rätt drivfunktioner och installera dem.

Det här gjorde min natt.

Jag vill vara lika duktig på det där!

Idolprat börjar nu!

Igår röstades Daniel ut ur idol.
Det har varit han och Amanda som varit mina stora favoriter sen första början, tätt följda av Marie och slutligen Christoffer.
Daniel var redan självskriven i final ansåg jag och många andra.

Istället behåller man den där snubben Andreas som jag knappt klarar av att titta på längre.

..sen att han satt säkert, medan Amanda och Daniel hängde lösa, det förstår jag inte riktigt.
Men det värsta av allt är hur alla tycker det är så fel att han åkte ut.
Sluta rösta fel då för helvete!


Jag blir väldigt lätt berörd av känslor och sådana saker, och ofta tar jag till tårar då någon sjunger vackert, eller visar sina känslor osv, osv.
Igår då man fick reda på vilka som var de två kandidater stod och väntade på sin dom - fortsätta eller åka ut ur tävlingen - kupade jag händerna mot munnen och fick en desperat och frustrerad blick, och strax blev mina ögon våta.

Yeah.
Som sagt, jag berörs lätt.
Idag är en annan dag, inte tänker jag sätta mig och gråta för att någon, som inte var värd att åka ut, åkte ut igår, men min förstareaktion blir ofta sådan.

Men ah, snälla, inget mer Andreas!
Jag blir bara irriterad varje gång jag ser honom.

Ekonomisk överraskning

Det är trevligt när man lyckats få ihop sin ekonomi någorlunda och man därmed står på plus en hel del pågrund av att man nyss fick rätt ifrån akassan och sådana saker..
och sedan logga in på sin internetbank och se att en summa LÖN kommit in på kontot.
Först undrade jag hur fasen jag kan få lön när jag inte jobbat?
..så jag kontrollerade i alamanackan.
Visst sjutton! jag jobbade ju 4 dagar i början av oktober.
Och nu fick jag in överraskande pengar på kontot!

Jiho! ..säger man då!
Nu ligger jag ju på massa plus och kan åter igen bygga min budget på hög.
Vad skönt!

Man får alltid bortse ifrån det negativa med att man fick slita och gråta och blir vansinnig månaderna innan, utan nu är det faktiskt positivt, och då blir det bara positivt!
I efterhand är ju allt värt det.
Sägs det.

Aah, kära underbara budget.

Fastnade vid Pina Colada-bilden igen

Könsstympad

Klicka och läs detta nununu!
Ja, nu!

Genombrott

Mjaha.
Nu blir blev det visst ett karnevaltåg av inlägg om liknande ämne.

Jag kom in på ett litet genombrott igår/inatt.
Klev in i det snarare och befann mig där en stund.
Jag får små sådana lite då och då.

Denna gång ställde jag en fråga som jag redan egentligen visste svaret på, ändå gav mig svaret en reaktion som innebar tårar rinnandes ner för mina kinder.

Jag har, hela tiden, ända sen vi sågs senaste, dagen efter jag kom hem från min utlandsresa, att vi någon gång kommer göra om samma sak igen. De tankarna har jag haft sen mars.
I februari kraschade saker och ting och jag grävde fram stigen att gå på för att försöka komma över, men så hoppade man på tåget igen någon gång i mars, och allt fortsatte, men i etapper, med mellanrum, ibland stora, ibland små.
Men vi hamnade alltid på samma plats, i samma situation.
Vi befann oss tillslut alltid där.
Därför visste jag att, trots att vi inget bestämt, så kommer vi ses på det där sättet igen.
Jag kommer få vakna upp och se den där ryggtavlan igen.

Trots att jag egentligen har vetat att det inte kommer bli av mer nu, så har jag ändå haft den inställningen i huvudet. Det har varit lite som en försvarsmekanism. Jag ska inte falla ihop och bli ledsen, utan oavsett hur allting går, vad jag än gör, hur vi än pratar, så kommer det ändå sluta på samma sätt. Något som har blivit en vanesak.

Därför reagerade jag som jag gjorde igår, med tårar, då svaret kom på frågan jag ställde.
Jag blev själv förvånad av reaktionen, men inte förvånad över att den blev som den blev, bara att den kom.

Jag vet nu, på riktigt, att det slutgiltiga har kommit.
Och jag har fått ett genombrott.
Och det är väldigt nyttigt att få hårda knuffar så att man ramlar framåt och mot målet man är tvungen att ta sig till. Det sker ju inte direkt av egen vilja, bara ett måste för att ta sig vidare.

Saker som är nyttiga tar ofta längre tid.
Bara att det är så jävla irriterande jobbigt.

Ibland är kopian bättre än originalet

Jag hittade ett gammalt sms jag fick från D, 3 augusti i år.

"Ibland är kopian bättre än originalet"

Han skrev det efter att jag skickat sms om att jag just gick förbi någon som var väldigt lik honom.
Jag fick då svaret; "take him now", medan jag inte alls tyckte att jag skulle göra det, blev mest ledsen av det..
Då fick jag den raden.
..och det är det smartaste han har sagt.

Förjävligt att man aldrig kan ta in sanningen i huvudet på en gång.

När livet inte räcker till

Det är när jag inte är intresserad av mitt eget liv, då jag inte orkar ägna någon tanke åt mig själv och bara vill ta bort allting och förnya och göra upp med saker i mitt huvud och inte längre ha orken eller kraften att stå upp på stadiga ben och blicka ut över livet, som jag läsar andras bloggar.

När inte mitt eget liv räcker till.

Det är därför alltid lika förjävligt när de bloggar jag läser nära på dagligen inte uppdaterar jämt och ständigt.

Bah.

Kall värme

Jag brukar frysa numera då jag just krypit ner under täcket och ska sova.
Det brukar sluta med att jag har två täcken liggandes på mig.
Inatt räckte inte det, jag blev frustrerad och hade ingen lust för att vänta på värmen, så jag klädde på mig ett par byxor och en munktröja över min tshirt, och la mig igen.

Jag vaknar ofta på morgonen med kläderna avslitna, liggandes bredvid mig, eftersom det uppenbarligen blivit för varmt under natten.
Men denna morgon hade jag dem fortfarande på mig!

Då är det illa.

Antingen ökar värmen igen då jag börjar äta riktig mat igen om några veckor, eller så ringer jag till hyresvärden och ber dem höja värmen eftersom de snålar som fan.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad än.

Kuksvans

Nu ska jag presentera något inom det programmet jag går.
Det har nu gått 6 veckor, just precis nu inledde jag den 7e veckan och det känns alldeles utmärkt.
11.3kg har försvunnit än så länge ifrån mig, och ungefär 13cm runt midjan.
Det är inte illa pinkat!
Sen så har jag även träningsvärk överallt, men den har blivit mindre idag trots att jag tränade igen igår! Det är väl sant det där med att botemedlet emot träningsvärk är att fortsätta träna.

Just nu sitter jag och äter frukost, eller snarare så dricker jag den. Ingen soppa nu alltså, utan en drink så att säga.
Idag spexade jag till det lite extra!
Jag har 1kg kvar för att komma till mitt andra delmål, men jag tänker fira redan innan jag kommer dit ändå! Jag har ju lyckats ta mig ett steg närmare och det är alltid något att fira!

Det blev ett par, nära på, cocktailglas!
Fast egentligen är det glassglas, kulglass på ett ungefär. De är väldigt söta åtminstone!
Och de innehåller Vanilj!
Den smakar som marsansås.
Väldigt god, min favorit!

Och ja, hungerkänslorna försvinner, jag blir såkallat mätt och kommer inte behöva få i mig något mer, förutom vatten, på 3-4 timmar. Bra va?
-publiken jublar-


..angående rubriken.. När jag och syrran var på ett ställe och drack drinkar på Mallorca blev vi väldigt fulla, och jag började snacka väldigt konstigt.. Jag ville beställa en kuksvans rätt som det var. Ja, se på svenskar.. men cocktail var en korrekt översättning till kuksvans, tyckte jag.

Webläsare

Pratade med en vän just och informerade henne om min nya fina logga som länk, men hon hittade den inte.
Det visade sig att den var längst ner.. så jag frågade henne vad hon har för läsare.
Explorer, var hennes svar.

Jag använder firefox, men för att se hur sjuttsningen det ser ut med explorer satte jag igång det.
Och stackars er som använder det.
Sidan ser ju förjävlig ut!
Allt är placerat på fel ställen.

..så det gäller att kunna scrolla.

Funbeat

Nu har jag lagt till en länk under "diverse saker" till höger.
Det är en mycket fin logga som går till Funbeat!
Jag gick med där 2 januari i år, och började räkna träningsminutrar, började tävla mot andra och mig själv.
And still doing it!

Svar på tal

Brämhults svar på tal läses längst ner via en länk på deras hemsida. klicka här, klicka här.


Jag är förövrigt helt lyrisk över att en diskussion har kommit igång på min kära blogg!

Brämhults och Aftonbladet

Det här inlägget jag skrev, som handlade om Brämhults, fick sina reaktioner.
Och jag fick svar på mina frågor angående blåögdhet.

Kommentar 1:

"Arg som ett bi mailade jag Brämhult - och deras VD ringde upp mig personligen!
Det visar sig att AB har svamlat igen - den runda förpackningen innehåller juice som pressas på natten i Borås och skeppas till butikerna. Det gäller den andra förpackingen, den fykantiga och även här har Brämhult satt sig emot Livsmedelsverkets godkännande av namngivning.
/Fredrik "

Kommentar 2:

Aftonblaskan är lite väl svepande i sin generalisering av "konserveringsmetoder". De får det att låta som om pastörisering är nåt slags onaturligt tillsatsmedel när det egentligen inte är mer onaturligt än att ha sylt i en glasburk.

Pastörisering är inga tillsatta medel utan en process av upphettning och nedkylning - varken mer eller mindre. Aftonbladet väljer dock i sensationalismens namn att generalisera i sina ordval.

Lärdom vi kan ta av det här: lita aldrig på nånting som Aftonbladet skriver eftersom det antingen är en ren fabrikation eller i bästa fall en extrem vinkling baserad på tveksamma "fakta" eller feltolkningar.

- Rebenga

Ge mig ett kåthetsmellanting!

Hm..
Det där förra inlägget jag just skrev, fick mig att tänka efter lite extra..
Nu klagar jag över att jag inte är tillräckligt kåt, eller inte kåt överhuvudtaget längre.
Förut klagade jag på att jag var alldeles för kåt, kåt hela tiden.

Jag kom just fram till att jag inte vill ha något utav det.
Jag vill ha ett mellanting.

Det är jobbigt att aldrig vara kåt, på sitt sätt.
Och jobbigt att alltid vara kåt också.

Särskilt när man är dålig på självdisciplin.

Så.. ge mig ett mellanting!

Smeknamn då de är som värst..

Jag har en liten fundering..
Och ni som har lite svårt att läsa om saker som är väldigt öppna och ärliga kan ju sluta läsa här och nu.

För många som inte känner mig i förväg brukar jag föreställa mig vara helt annorlunda, lite som en torrboll ibland, för att alla inte ska ha exakt samma uppfattning av mig. Kan ju bli lite tråkigt i längden ibland..
På internet, på ställen där jag håller mest till, alla de jag pratat med i flera år, eller kortare tid, de har givit mig ett såkallat smeknamn. Jag har å andra sidan inte gjort så mycket åt att förminska det där smeknamnet, eftersom jag har varit rätt öppen med det där.. och väldigt frispråkig och ärlig.

Men nu kan jag inte riktigt bära upp det där namnet längre känner jag.
De senaste veckorna, eller snarare, de senaste månaderna, har det varit allt annat än som det tidigare har varit.
Jag känner ingen lust längre, jag kommer på mig själv ibland med att undra vad fan har hänt, och oj, var det så längesedan jag ens tänkte tanken på att ta på mig själv?
Flera dagar, en vecka!
Det måste vara något fel på mig.

Jag har gissat på att det är en blandning av mitt mående, eftersom det började redan för några månader sedan, samt att jag enbart äter ersättningar.

Jag är ju för fan torr hela tiden!
Även när jag får för mig att pilla lite extra bara för grejen, så är det ändå torrt!
Jag har blivit en torrboll!

JAG!

Det blev extra katastrofalt när jag beslutade mig för att leta fram en glidmedel's tub och trycka ut lite och använda det för att få bättre glid.
Och inte fan för att ens få in något! Bara utanpå så att säga.
Det var ju bara torrt, trots att lusten kom fram litegrann.

Okey att jag hatar att folk kallar mig för det där smeknamnet, jag tar ofta illa upp och vill radera bort allt det där ifrån dem för all framtid.
Men nu?

Jag vill bli KåtSuss igen!

Och ge mig en pojke som kan fixa problemet!

Träningsvärk

Jag har träningsvärk lite överallt idag..

Igår åkte jag med E kl 11 på förmiddagen och körde 40minuter kondition på två olika maskiner på gymmet, och precis efter det, kl 12, blev det att träna Core i 25 minuter. (bålstabilitet & balans. Fokus på mage & rygg).
Sen åkte vi hem.

Jag var fortfarande uppe i varv, men tillslut försvann energin och jag blev trött, trött och åter trött.
Men klockan 16.30 var det dags igen, då tog jag cykel och drog iväg till gymmet igen, det tar cirka 14 minuter att cykla dit. Och klockan 17.00 var det dags för cirka 60min gympa!
Rolig gympa, men puh så jobbigt.
Och sen cyklade jag hem igen..
Lite trögare gick det då.

Det blev 2 timmar och 55 minuters träning igår, räknade jag ut.
Och nu har jag träningsvärk.
Fy så jag har träningsvärk.

Hela överkroppen, främst i magen, och i axlarna och nacken och sidan.
Kände först ingenting i benen, men nu skriker vaderna också.

..jag tog förövrigt en 26minuters promenad i snön innan kl 12 idag.
Jahejsan!

...och klockan 18 är det tid för styrkegympa (K.I.F - Kom i form - styrka)
och 18.30 är det Kondition (K.I.F).

Jag tror det är meningen att man ska må bättre av det här!
På lång sikt!
Haha.
(imorgon är det planerat ett till core-pass. får väl se på det då va..)

Brämhults

Fy.
Brämhults som har varit ett märke som stuckit ut ur mängden, har man tyckt, men man är visst alltid alltför blåögd.
Nypressad juice, med kort hållbarhet därför, extra god och extra nyttig.
God är den.
Men..


Hur gammal är er färskpressade juice när den tappas på konsumentförpackning?

– Ja, nio, kanske tio månader, säger Tomas Gustafsson, vd på Brämhults.

Pressar ni verkligen äppeljuicen i Borås, som det står på flaskan?

– Nej, den pressas i Tyskland. Det måste ha blivit ett misstag här.

Och helt naturliga är inte heller de nypressade juicerna eftersom också de pastöriseras, en konserveringsmetod.

Eller är man alltför blåögd igen att man går på någon lögn Aftonbladet bygger ihop?

..iofs motverkar pastöriseringen sjukdomsframkallande bakterier.. men 9-10 månader?

Seriefreak

Fytusan.
Jag tänkte göra ett test, kryssa i de serier jag följt eller sett några avsnitt av.
Seriöst..
När jag kom upp i 80 stycken gav jag upp.
Kändes lönlöst att fortsätta, och kändes väldigt töntigt.

Får nog säkert ihop 100 och förmodligen mer än det.

Men jag skippar det va.
Ja.

Det har snöat inatt igen.

pust och stön

Jag tränar rumpan av mig idag, om ni undrar vad jag gör.

Maiden

Jag lyckades med det som många andra inte kommer lyckas med - bokade och köpte en hel drös av Maidenbiljetter!
Närmare bestämt 8 stycken.

Aah, vad nöjd jag är!
..tog bara en timme att få sidan att ladda och sen släppa in mig. Men skam den som ger sig?

Lite glömsk så..

Imorgon ska jag försöka få tag i Maidenbiljett(er). Det lär ju bli svårt, men försöka ska jag allt ändå!

Sen ska jag få iväg mig till gymmet och spänna lite muskler.
..och efter det ska jag följa med till Alingsås och hälsa på mormor.
Det gäller att passa på innan hon glömmer av vem jag är.

Bartenderutbildning

Visst vore det coolt ifall jag åkte till magaluf på mallorca för att gå en två veckors intensiv-bartender-utbildning?

Det kostar iofs sammanlagt 15 975:-, men då ingår en hel drös med saker.

Kanske är där jag ska tillbringa en tid i sommar? Eller sommaren därpå?
Sådana saker är något som skrämmer livet ur mig, därför vore det bra att göra det.

Eller vad säger du?

I am the champion, my friends

And I'll keep on fighting - till the end!

Yaaaay!

Den här dagen blev bra.
Jag fick brev hem på posten angående min överklagan till akassan.
Ha!
Jag vann!!
De höjde min normalarbetstid per vecka från 15 timmar till 32 timmar! Så det ska vara.
Vilket innebär att jag inte förlorar på att jobba några få timmar.
Jag förlorar inte ens på att ta 50% jobb som jag blev kallad till intervju för. Fick dock avsäga mig den, men ska ringa och se om de fortfarande vill träffa mig, bara två dagar sedan så..

Men bäst utav allt!
Jag får pengar retroaktivt!
3000kr får jag sammanlagt ifrån akassan, ifrån tidigare veckor.

Ljuvligt!

Nu har jag råd att lägga undan, spara, ha till sämre tider - vilka som inte ska komma enligt mig!
Och råd med sakerna jag håller på med och råd att köpa riktig mat sen också.

Sen fick jag dock ett brev hem från intervjun jag var på, och jag fick inte jobbet.
Men det gör inget, nästan iaf. Jag är nöjd över hur intervjun gick åtminstone!


Jag är fanimej bäst helt enkelt.

Graviditet

Jag känner en konstig känsla i magen, som om det är något nytt som dykt upp, infunnit sig.
Lägger händerna mot magen och får för mig att jag inte är ensam längre.

..så jag blir tvungen att prata med någon, berätta om denna märkliga känsla, för jag kan inte få nog utav den, det känns som om något växer där inuti.
Jag pratar om att gå till barnmorskan för att ta reda på om jag är gravid eller inte, för vissst sjutton känns det som om jag vore det.
Sen är det någon som säger något om att det måste ha skett senaste månaden, att jag isåfall blev gravid då, så jag börjar räkna på vem det kan ha varit som hjälpte mig att skapa ett liv inuti mig.

..först blir jag överlycklig över att det måste vara D! Jag menar, jag vill att det ska vara D! Särskilt eftersom jag alltid har velat ha ett mulatt-barn. Jag älskar den hudfärgen. Det är så vackert.
..men så kommer jag på, fan, det var ju två månader sedan.. då kan det inte vara han.
Tanken gled då in på Mr T. Är det han?
Men det var också längesen.. så det var också omöjligt.
Kommer även på att jag hade mens efter det.

Sen kom jag på vem det måste vara.
Han jag hade sex med för cirka en månad sedan.
Och jag blir så överväldigande ledsen, så besviken över att det måste vara han.
Absolut inte han jag vill ha som pappa till mitt barn.


..Sen vaknar jag, och känslan av graviditet och vem som hjälpt mig att komma till det kastas på mig, och jag känner efter, under några sekunder, för att vara säker.

Det var bara en dröm, bara en jävla dröm.

Hade det varit en verklighet skulle huvudet aldrig plocka fram Mr T eller han som tydligen var pappan, eftersom den ena har jag aldrig rört - nej usch - och den första var alltför längesen.

Gravid med D som pappan?
Det vore rätt tragiskt.


Men nu är det tredje gången jag drömmer att jag är gravid!

Yrselattacker

Idag känner jag mig konstig.

Fick infallet att gå på en promenad idag igen, som jag gjorde igår, mitt på dagen nu, vilket jag även genomförde.
Sen när jag kommer hem är jag rätt slut i benen och hela fadderullan..
Så blir jag segare och segare, lägger mig under täcket och kikar ett avsnitt av en serie.
Men så när jag reser mig upp igen är jag tvungen att hugga tag i skrivbordets kant för att hålla mig uppe på fötter, allting blir svart framför ögonen och jag blundar för att inte säcka ihop.

..sätter mig på stolen och det är lugnt igen.

Efter en stund går jag och duschar, går rätt trögt men bra, tills jag ska börja torka mig i håret.. orkar knappt hålla uppe armarna, eller ens att borsta håret kändes jävligt ansträngande.

Bestämmer mig efteråt att lägga mig i soffan och kika på tv, bara att vila.
Så gör jag det, kikar på två program.
Men så ska jag resa mig upp igen, och allt svartnar igen och det känns som om jag ska svimma vilken sekund som helst.
Så jag blundar igen, och håller mig uppe, och så är det över ännu en gång.

Nu vet jag inte om jag ska våga mig på att resa mig upp igen.

Det känns inte riktigt som att det beror på att jag enbart äter ersättningar, det har ju ändå pågått i snart 5 veckor. Yrselattacker borde kommit för längesen isåfall.
Kanske är en ihopblandning av allting.

Jag vet inte.
Det enda jag vet är att det blir jävligt mörkt när jag reser mig upp.

Bad girl!

Extra, extra!! Skandalbilder på internet!

Jag blir inte klok på det där..
Den där trevliga tidningen skriver igen..
Sen finns det en ännu trevligare länk att klicka på för att se denna skandalbild där sångerskan smeker en annan kvinnas bröst!
Oh My Gooood!
"Rihannas senaste skiva heter "Good girl gone bad”. Nu lever äntligen r&b-stjärnan upp till sin image."

Jag förstår inte riktigt..

Det där hade kunnat vara jag, som stod bakom en kompis och på skämt hållt i hennes bröst bakifrån, bara för att liksom.

Jävligt stor skandal må jag säga.

Am I a bad girl?

The Loneliness Of The Long Distance Runner

The tough of the track
With the wind
And the rain thats beating down on your back
Your hearts beating loud
And goes on getting louder
And goes on even more til the
Sound is ringing in your head
With every step you tread
And every breath you take
Determination
Makes you run never stop
Got to win got to run til you drop
Keep the pace hold the race
Your mind is getting clearer
You're over half way there
But the miles they never seem to end
As if you're in a dream
Not getting anywhere
It seems so futile

Run on and on
Run on and on
The loneliness of the long distance runner

Ive got to keep running the course
Ive got to keep running and win at all costs
Ive got to keep going be strong
Must be so determined and push myself on

Run over stiles across fields
Turn to look at who's on your heels
Way ahead of the field
The line is getting nearer but do
You want the glory that goes
You reach the final stretch
Ideals are just a trace
You feel like throwing the race
Its all so futile

Vissa saker gör en glad

Iron Maiden igen

Nu läste jag att Iron Maiden ska komma tillbaka hit i sommar, i juli, och att biljetterna dit släpps 12 november.
Haha, man skulle bra gärna vilja gå på dem igen, också.

De spelar både i Ullevi i Gbg och Stadion i Sthlm.

Money, money, money!

Uppgradering av arenor

Min glädjeyra har fortfarande inte lagt sig!

Det är ju så roligt!

Först går jag på Nightwishkonsert i Lisebergshallen, med mina två bröder, vilket var min första konsert någonsin! ..förutom festivaler.
Sedan går jag på Europe i Skandinavium, med mina två bröder igen!
Och efter det blev det Iron Maiden i Ullevi, med bröderna och syrran!
Och nu, ja, nu blir det Celine Dion i Glooooooben, med syrran! :-D

Jag uppgraderar mig!

Förövrigt så ska jag till Skandinavium igen om 1½ vecka.. Ska på en Queen-konsert.
Tyvärr självklart utan Freddie Mercury, men ska bli roligt ändå!
Det blir mamma, syrran, jag och lillebror. Vi alla är Queenfan!
Storebrorsan bangade.


Globen, globen. Fy vad läskigt!

Panikartad dröm om smalhet

Syrran ringde mig igår och vi pratade om ditten och datten, och så berättade hon vad hon hade drömt natten innan som fick henne panikslagen.

Hon hade drömt att hon träffat mig och jag hade gått ner mängder i vikt och var nu smal. (Vilket jag naturligtsvis ska bli! dock inte spinkig!).
Och hon fick rena rama paniken i drömmen över att jag hade blivit det, eftersom hon själv var långt ifrån det.
Så nu vill hon komma igång på allvar också.

Haha, jag minns att hon har berättat om en dröm tidigare, som handlade om samma sak.
Att jag hade gått ner i vikt och blivit smal, medan hon fortfarande var på samma som innan.
Och hon fick samma panikkänsla.

Knasigt, knasigt!
Man tävlar om vartannat, och sen pushas man av varandra, sen tävlar man igen.
Systrar alltså..

Celine Dion, Globen, 7 juni 2008

JAG FICK TAG I TVÅ BILJETTER!



Satt och tryckte på uppdatering under 5 minuter, tills datorklockan stod på 08.59, då kunde man börja tävla i att få tag i biljetter snabbast!

Jag hade bestämt mig för att köra på mittenprisklassen, 1095kr + serviceavgift.
Då skulle man samtidigt komma rätt så nära scenen också.
Syrran körde på samma sak, för hon bestämde sig för att hänga med på det tillslut.

Så när jag tryckte för att få fram det jag ville ha, valde "Bästa lediga plats detta prisläge", stod det att det inte fanns några biljetter kvar i den prisklassen! Så jag blev flyttad ett snäpp uppåt, mot den lite dyrare, 1395kr + serviceavgift. Men det sket jag i, bara jag får biljetter!

Dessa platser hade jag att välja mellan, på den första prisklassen jag valde;
De områden som är gröna, lila och orange.


Men då jag blev upplyften ett snäpp kunde jag få vilka platser som helst inom.. Gul, lila, blå och orange.

Och jag hade tur! Jag fick samma plats som man kan få då man väljer den allra dyraste biljetten, som hamnar på över 2000kr sammanlagt!
Hääär ska jag och syrran sitter!Vilket flyt jag hade!
Och jag påstod att denna glädjen skulle hålla i sig i drygt 10 minuter, för det brukar vara så, men haha, nu är det 2 timmar sedan som jag fick tag i biljetterna, och jag är fortfarande helt bakom flötet när det gäller glädje över det!

Frosten biter tag

Det är vitt på taket och på gräsmattan utomhus, det är FROST!
Trots att det är november så känns det lite sjukt.
Det var ju sommar och sol nyss ju.
Eller.. det var det ju inte heller, här i sverige.

Men det är fortfarande sjukt att det är frost ute! Tiden går väldigt fort..

Verklighetsdusch

..Och så fick jag ännu en verklighetsdusch forsad över mig.
Det tar ju aldrig slut.

Jag ställde en fråga och fick ett svar.
Svaret kom inte som en chock, men det kändes ju lite iaf.
Jag har lyckats förbereda mig en del inför det, men eftersom saker och ting inte riktigt är över än så går det väl inte att undvika känslor som kommer i efterhand.

Tänker jag för mycket på det nu, på verkligheten, så lär jag väl kura ihop mig i fosterställning en stund och väta ner mina kinder.
Men just nu är jag starkare än så.
Trots att jag känner att ögonen börjar svida lite, och synen blir lite grumlig.

Men det var ofrånkomligt.
Trots att det kanske inte är så stort än, så kom ju verkligheten över mig med fakta om att möjligheten för det är väldigt stor.


Nu ska jag väl sitta här och vänta på nästa verklighetsdusch? De verkar ju komma rätt tätt..
Eller så tar jag ett steg vidare och plockar fram mitt paraply.

Pojkar med kajal

Jag tittade just lite på Sandor slash Ida. (Delvis inspelad i Vänersborg, så kände igen lite..)
Den manliga huvudrollen var en kille som älskade att dansa balett.

Och så kom åter igen denna fascinerade sak enligt mig..

Han såg rätt okey ut utseendemässigt, lite ung så, men ja, rätt okey.
..sen när han hade blivit sminkad inför uppträdande och man såg hur han såg ut då, jag höll på att dö!
Det där hänger tydligen fortfarande kvar på mig, att tända på pojkarna som använder kajal!
Det är så jävla hett.

Ingen aning om varför, det bara är det!

(Jag pratar inte om 5åriga pojkar här. Bara det att jag kallar alla av manligt kön för pojkar.)

Goldbergs vägledande depressionstest

Haha nice..
Gjorde ett test, och det gick som det gick.
Inget förvånande dock, det vet jag redan om.
Jag har sjunkit ner och jag vet flera orsaker till det.

Det får mig att minnas en gång då jag satt i ett rum framför min samtalskontakt jag gick till för ett par år sedan. Det var särskilt ett tillfälle som jag minns som starkast..
Det var då det var som värst inom mig. I början av året minns jag också, saker och ting hade dragits upp samtidigt som jag mist någon jag var kär i.
Och jag kom dit och var helt borta.

Efteråt fick jag veta vad hon hade skrivit för "bedömning" av mitt tillstånd.
Allvarlig, svår depression, risk för självmord.

Något liknande så.
Jag har dock aldrig varit en sådan person som tänk ta livet av mig, men hon uppfattade mig på det viset, att det var enormt illa.

Jag har inte varit där nere sen dess.
Och jag ska inte dit någon mer gång, så ingen risk för det nu.

Men jag är inte på topp pga vissa saker, pga många saker snarare.
Mycket bristvara i livet just nu.


Vad mitt resultat blev?
Ja, kika själv.

The day is back

Jag gick just ut på en 65 minuters promenad och tog tillbaka dagen.

Bert Karlsson

Det här med Bert Karlsson..
Då Fame Factory pågick och hela kalabaliken med det var igång, höll jag med honom en del när det gällde hans tankesätt med vilka som kan bli stjärnor i dagens samhälle.

Han gick på utseendet och utstrålningen.
Var det någon som såg ut som en stjärna, så gjorde det inte så jättemycket om personen i fråga bara kunde sjunga okey.
Och såfort någon med övervikt försökte sig på så nekade han dem nästan direkt.
Jag förstod varför, och jag höll med om det, att det är så dagens samhälle såg ut.

Jag har aldrig hållt med om att det är så det ska vara, bara att det är så det var.. Bert Karlsson följde folkets syn på en artist, majoriteten såg det så, vilket han som skivbolagsdirektör hade lärt sig.
Jag själv höll inte med om det för fem öre, jag lyssnar på sången och artisteriet, jag väljer inte utseenden.
Och därför tycker jag det är sjukt att det är så det har varit.


Men denna gången tycker jag den där Bert ska hålla käften riktigt rejält.
Nu är han igång igen, med samma sak, fast med ett undantag.

Han tittar på idol, och påpekar saker om Marie Picasso, att hon är för överviktig för att lyckas, för att vara en idol.
Och det är där jag tycker han ska dra något gammalt över sig.. sig själv kanske?

För det första - saker och ting har förändrats, fler och fler kan lyckas numer utan att se ut som miss universum eller Barbie's pojkvän Kent.
Och just nu gör han bara bort sig.
Vad är det för mening att kommentera någon så negativt när hon uppenbarligen redan har lyckats bli en artist?
Folket har redan fastnat för henne, hon har redan lyckats på många sätt, oavsett hur hon ser ut eller inte ser ut. Hon har en underbar röst och folket har fattat det.
Men Bert är övertygad om att hon är för överviktig för att lyckas som artist.
Hade han varit smart skulle han sagt det redan i början, men helst skulle han hålla tyst.
Sen att jag tycker Marie inte av någon anledning alls behöver gå ner i vikt gör mig också förbannad.

Och för att understryka en sak.
Jag har aldrig tyckt om Bert i sig.
jag har alltid undrat varför han, som satt där med enormt stor makt att ta fram artister som verkligen kan, och kanske rubba lite på folkets synsätt, varför kunde han helt enkelt inte skita i vad folkets syn på artister var, och helt enkelt.. ta alla som verkligen KAN, istället för att blidka alla för att få se alla vackra?
Finns mängder av såkallade stereotypa vackra artister som kan sjunga, jag säger inte att de inte kan, men på vägen har vi förlorat mängder som också kan sjunga, men som inte ser ut som dem Bert Karlsson har letat efter.
I mina ögon kvittar det som sagt hur man ser ut, därför är det så synd att många med underbara röster försvinner i mängden.

Celine Dion

Imorgon startas försäljningen av biljetter till Celine Dion's konsert i Globen den 7 Juni nästa år.
Direkt då jag läste om detta bestämde jag mig för att försöka få tag i en biljett.

För ungefär 10 år sedan, i julklapp tror jag, fick jag en konsertbiljett till Celine Dion av mamma (och pappa), min syster skulle gå med då också. De hade ringt in till radion och fått tag i biljetter, utan min vetskap. De lurade i mig att de inte hade lyckats..
Så det blev en stor glad överraskning då jag fick den.
Framförallt eftersom det skulle bli min första konsert någonsin.

Dock ställde Celine in den pga sin man som var sjuk i cancer eller hur det nu var.
Självklart blev jag ledsen.

Därför blev jag extra glad nu när hon äntligen kommer tillbaka hit!


Berättade det för syrran, och hon ville att jag skulle köpa en till henne också.
Men nu är hon inte lika säker längre, pga priset och sådant.
Och det är ett rätt högt pris, men för min del.. nej, jag vill ha en!

Det kanske slutar med att jag åker upp ensam och går på den själv, men så får det vara då.
Vore helt fantastiskt att sitta i Globen och lyssna.

Så imorgon gäller det..
ska bara komma på i vilken prisklass jag ska tävla om.

Ett steg i taget

Det har hänt en del senaste tiden.
Den var någon som kom in i mitt liv och gav mig nya förhoppningar om saker jag längtat efter så jävla länge.
Personen i fråga fick mig att sluta tänka på D, han jag försöker komma över.
Jag visste inom mig att jag kanske inte riktigt var redo för något nytt så här direkt, men samtidigt ville jag ändå inte låta det påverka mig till ge upp försöket.
Personen sa saker till mig som jag aldrig någonsin har fått höra, och bara det fick mig att tänka.. äntligen, äntligen får jag det jag alltid har längtat efter.
Dock dök det upp någon varningsignal åt att allt gick lite för fort, att små ord som är enormt stora för mig användes då de egentligen inte borde kunna användas än.

Att säga en innebörd med ordet "älskar" mitt i alltihop får mig inte att bli överlycklig och sväva upp bland rosa moln, det får mig snarare att hajja till, ta ett steg bakåt och bli misstänksam. Sådana stora ord ska inte sägas som en skitsak.
Det har hänt mig en gång tidigare, min första kille, punkaren, han som ett halvår efter fick äran att vara den första som trängde in i mig.
Vi var inte ihop så länge, men andra natten, då vi just träffats, sa han de där orden.
Och jag hajjade till och ifrågasatte dem.
Det är så stora ord att jag inte litar för fem öre att de sägs med högst troligt allvar bakom och ren känsla, efter bara några dagar.
Jag tror det inte.

Jag påpekade detta för denna nya som gav förhoppningar, och han förstod.

I huvudet började jag planera saker, för det var meningen att vi skulle ses också.

Men så kommer den där biten då allting jag har farhågor över liksom ramlar på mig.
Tystnad. Går inte att få tag i.
Lugnt, det finns säkert bra förklaringar. Jag blir inte helt tokig bara för att det inte går att prata med en kväll. Men när sen den kvällen blev till 1½ dygn kunde jag inte hjälpa att jag tänkte väldigt många tankar över det.

Sen kom det, det jag väntade på, förhoppningarna försvann.
Och jag steg åter igen tillbaka till ruta ett.
Det skaffades naturligtsvis ett annat förhållande under tiden det var omöjligt att få tag i.
Ena stunden skriva puss och sötnos, och nästa, nej, bara kompisar nudå.

Inget problem så sätt, hann inte ta så lång tid, och därför är jag inte så sorgsen över att personen i fråga försvann iväg.
Det är mer känslan i det som jag är sorgsen över.
Förhoppningarna som byggdes upp, äntligen-känslan som sen då också försvann snabbt.
Det är så typiskt!


..så när jag skulle sova igår bestämde jag mig för att lägga mig på en annan plats i sängen.
Jag har ju som bekant en 180säng numera, men jag sover alltid på ena sidan av den.
Nu slet jag bort överkastet ifrån andra sidan och la mig där, bara för att ta tillvara på mig själv, ta tillvara på det som tillhör mig och använda mig av allt jag bara kan.
Dock tyckte jag inte att det räckte, så jag la mig snett över sängen, diagonalt, så att hela sängen blev ockuperad.
Ingen annan skulle ju sova i den, så varför skulle inte jag ta hela?

Jag gjorde detta för att visa för mig själv att jag inte behöver hindra mig från saker bara för att mitt huvud är fyllt av förhoppningar och gamla känslor för någon annan än mig själv.
Det var ingen stor radikal förändring, att lägga sig och sova på en annan plats än vanligt, men det var ändå något stort i känslan av att sluta vänta på att någon annan lägger sig där.
Lägg dig där själv för fan!

Jag sov förövrigt godare än vanligt, och jag låg längre bort ifrån telefonerna och allting, så oavsett om jag hade fått sms skulle jag inte ha upptäckt det.
Inga störningsmoment, förutom katten som försökte riva mitt ben genom att få in tassen under täcket.

Det är sådana små saker som får en att ta tillbaka sitt eget liv.
Ett steg i taget.