Jag var i Göteborg i fredags för att följa med min syster till en fotostudio vid brunnsparken, ena ingången till femmanhuset.
Hon hade frågat mig ett par dagar innan om jag var intresserad av att leka modell, något jag aldrig gjort förut. Man skulle ha med sig tre klädombyten, och då man kom dit blev man sminkad, sedan plattade jag mitt eget hår.
Det blev cirka 60 bilder som togs, 20 stycken på varje klädesplagg, och efteråt när vi fick titta igenom alla bilder blev jag enormt förvånad över hur bra det hade gått! Man fick en oerhörd kick i självkänslan kan man lugnt påstå.
Jag behöll 20 av dem, köpte dem, och fick samtidigt en på köpet av den snälla killen som satt och visade dem för oss. Därmed har jag 21 stycken modellbilder på mig själv!
Bestämde oss efteråt för att passa på att dra ut på krogen, för att se hur mycket napp man skulle få då vi var så uppsminkade och kände oss oerhört snygga!
Vi valde att gå till rockbaren, för att inte hamna på en vanlig krog, samtidigt som båda tycker om rockmusik.
Väl där placerade vi oss på varsin barstol och funderade på vad vi skulle beställa för något att dricka.
Jag hade beslutat mig för att faktiskt dricka något.
(Jag har tidigare nämnt att det enda jag får i mig just nu och 9 veckor bakåt är ersättningar i pulverform, samt vatten att dricka.. med andra ord inkluderas inte alkohol för fem öre. Lucia är den sista dagen, sen blir det riktig mat!).
Iaf. Det blev en mintushot samt en breezer.
Smaskigt och samtidigt fräscht i munnen! Åtminstone av den första..
Efter ett jäkla tag, med bland annat försök att avlägsna oss ifrån sliskiga snubbar, ställs två flaskor fram framför oss, med hälsning ifrån en på andra sidan bardisken. Vi blickar dit båda två, jag och syster, och ser en kille nicka mot oss och vinka lite. Vi ler och blir helt förvånande samtidigt som vi vinkar tillbaka och tar emot. Det har aldrig skett tidigare att man blivit bjuden förr utan att ens ha pratat med personen i fråga innan.
Man bytte ögonkontakt och leenden och vinkade emellanåt, både jag och syrran.
Strax noterade man att det var syster min han ville åt, och hon tog tillfället i akt att promenera dit.
Så där satt jag själv.. under en inte alls så lång tid - en kille hade suttit bredvid en stund och började nu prata med mig.
Han ställde alla möjliga frågor och spelade på det där "varför är du så blyg?"-kortet.
Försökte uppenbarligen lära mig hur man går vidare in i konversationen.
Jag mästrade dock en del med honom och gav honom motfrågor, sen att det fanns frågor jag inte ville svara på och han tog det som blyghet, det brydde jag mig inte om så värst mycket..
Efter många ord hit och dit gav han mig sitt nummer och sen skiljdes vi åt. Jag har kvar det i min mobil.. om det ska användas? njae.. inte vad jag vet.
Då plötsligt händer det!
Jag får syn på en kille snett framför mig ståendes vid baren, han blickar åt mitt håll och jag naglar fast min blick i honom och ler lite, tills han ler tillbaka och vickar lite med huvudet neråt som om han blev generad. Jag blickar runt lite och fastnar åter igen på honom och inser att jag just fångat den snyggaste och vackraste killen på hela stället - i mina ögon. Jag tar initiativet att gå fram, och då jag väl står bakom honom vänder han sig om som om han förstod att det var dit jag skulle gå. Vi börjar prata och jag blir helt begeistrad i hela hans uppenbarelse.
Den enda killen, på väldigt länge, som faktiskt har ett brett leende, där hela ansiktet lyser upp. Samtidigt är han söt, vacker, snygg, busig, charmig och blyg i mungiporna.
Jag går fram till syster som sitter bredvid killen som bjöd oss på drickorna, och berättar att jag hittat en till! Jag pekar och ler stort och säger "Den snyggaste!".
Jag älskar när killar ler med hela sitt ansikte!
Snart har jag hälsat på alla hans vänner och sitter med i deras grupp, pratar med dem och en busar genom att greppa mig om nacken och hålla fast mig i famnen, medan en annan frågar mig var killen i fråga håller hus. För ja, han verkade känna halva stället, samt syrrans kap.
Jag gick snart fram till dem igen och pratade om honom, då syrrans kap, vid namn P frågar vem jag är intresserad av - och jag pekar. Han går iväg mot honom och ställer sig och pratar, jag ser min kille stå och blicka på mig samtidigt och le lurigt. Strax kommer P tillbaka och säger åt mig att jag nu ska gå dit igen och prata.
Varav jag går dit och ställer mig framför med huvudet på sned och säger "hej". Han ler så där vackert igen och frågar vad jag hade sagt till min syster. Jag lutade mig då fram mot honom och berättar vad jag tyckte om honom. Han log mot mig.
Sen omringar jag honom med mina armar och vi stod tätt emot och vinglar lite, eller halvdansar.. och genast kände jag att jag var tvungen att värma mina händer lite, så jag smyger in med dem innanför hans skjorta på ryggen och lägger handen mot honom så att han drar in magen och kippar efter andan. Självklart fortsätter jag utefter hans sida och landar med handen mot hans mage och uppåt, medan han fortsätter dra in magen och reagera av kylan.
Han var rätt het, för jag blev varm.
Lite elakt och busigt kanske, men det var roande.
Han flänger hit och dit och jag likaså, tills min syster pratar om att hon vill gå hem nu, eftersom hon ska upp tidigt och jobba nästa morgon. Klockan hade då hunnit bli 01.30.. och jag var den sista som ville gå. Men det fick bli så.
När vi tog våra jackor fann jag honom utomhus, går fram till honom och informerar honom om att vi nu ska gå.. och han frågar varför?
Jag kramar om honom och han nosar in med ansiktet vid min hals och jag fångar snart upp hans mun med min och pussar några gånger.. Han säger att han ska ringa upp mig, med numret han fått sparat i sin mobil och jag svarar med att ja, ring mig.. står kvar där med händerna mot hans rygg och pussar åter igen och sen sliter mig iväg och går.
En stor självkänslakick fick man av den kvällen.
Och jag har inte kunnat sluta tänka på honom för fem öre.
Han var så vacker, fanns ingen vackrare på stället, och han hade en piercing i läppen som passade honom perfekt.
Usch vad jag vill dit igen.
Om han har ringt? Nej, tyvärr inte. But who knows, den dagen han kollar igenom sin telefonlista finner han mitt nummer där.
Och hur gammal han var? Yngre än mig, han var förvånad att jag inte gick därifrån då han berättade, för tydligen brukar reaktionen bli sådan.
Jag gissade dock på 27 och 25 år då han frågade vad jag trodde.
Såg kanske inte ut som en 25-27åring, men jag blev överraskad av åldern.
Men den spelade ingen roll.
Så här roligt har jag inte haft på länge.
Och visst fan fick jag napp.
onsdag, december 05, 2007
Modellkvällen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar