Konstnärinnan

Såg en film nyss, en musikskola under sommaren, där alla strävade efter samma saker, alla hade samma intresse. Harmonin kunde man nästan ta på.

Det var en musiklärare där som pratade med huvudrollsinnehavaren, en tjej.
Hon sörjde och hade svårt för att ge sig hän till känslan, forma den och uttrycka sig genom den.
Han sa något i stil med, och mina egna tolkningar; Konstnärer har ett annorlunda sätt att hantera sina känslor, att visa dem och ge sig hän åt dem. Musiker är konstnärer, och genom musiken ska de kunna uttrycka alla känslor, förmedla dem så att alla andra ska förstå exakt vad de känner. Vi lever i själva känslan för att få ut så mycket som möjligt utav oss själva och stämningen.

Konstnärer är de som lever sig in i sitt inre totalt, och ser omvärlden i andra nyanser, begrundar och analyserar minsta lilla bit av varje liten vrå.
Det är det som utgör konstnärer.

Musiker, skribenter. Mig själv.



Jag kom att tänka på detta ännu mer, självklart, nu efter filmen, jag började placera in mig själv i alla ord och självklart valde jag att få ut det i skrift.
Jag har skriveriet och jag har sången.

..och sen finns känslorna där som en mitt, ett centrum, för hela kreativiteten.
Utan dem skulle jag inte kunna leverera på det sätt jag gör.
Men jag har inte riktigt fått pli på dem än, har inte riktigt kunnat ge hän åt allting som forsar på mig, omkull mig ibland.
Jag kanske analyserar lite för mycket ibland, men jag försöker bara förstå mig på.

Sorg ger väldigt mycket kreativa tankar. Sorgen hjälper oss att stå upp raka i ryggen - om vi vågar släppa in den och uttrycka oss genom den.
Men då är även risken stor att man fastnar i den lite för mycket ibland, annars är det svårt att krama ur varje liten droppe av känslan för att sedan kunna förmedla, eller enbart kunna förstå sig på vad det är som sker inom oss.

Jag har alltid varit en analyserare.
Jag har analyserat varje bit av mig själv de sena tonåren, och håller fortfarande på.
..och att jag ibland fastnat i känslor som kanske inte är det allra bästa för mig, men innebär ofta att jag bara försöker bibehålla stämningen, och förstå mig på alla sidor av den.


Jag väljer dock hellre glädjen, mitt hjärtliga skratt och leenden som smyger sig förbi, som sprider sig vidare. Men jag kan inte leva i glädjen, om jag först inte använder mig av sorgen.


Min farfar kallade mig alltid för Konstnärinnan när jag var liten och så fort jag träffade honom. Han finns tyvärr inte kvar längre, utan dog för ett par år sedan, men han lever kvar inom mig, och jag planerar inte på att bli av med känslan av att han faktiskt finns kvar någonstans.

Jag och mamma åkte förbi där han bodde förut, där pappa växte upp, där farfar alltid har bott; huset var borta, sålt och rivet; ett nytt ståtligt hus stod där nu. Saker och ting var förändrat, men som jag sa till mamma; Det känns som om farfar snart ska komma gåendes nu med sin käpp...
..och kalla mig för konstnärinnan.

Dawson's Creek

Nu funderar jag på att krypa ner i sängen under varmt täcke.
..fast först ska jag isåfall dra fram skärmen så långt det går på skrivbordet, och sätta igång ett avsnitt av Dawson's Creek! Yes! Det var år och dar sedan jag såg på det, ser igenom allt igen!
Skönt att ligga i sängen, i värmen under täcket och roa sig med trevliga nostalgiska serier.

Nya möten under träningspass

Träningspass och Dag 2.
Saker och ting går sakta men säkert framåt. Inte mängder av energi i min kropp, men det ska komma det också efter några dagar.
Men har ändå lyckats ta mig igenom ett prova-på-träningspass.

Men nu till det viktigaste!

En tjej där, i min grupp, började prata med mig. Tänkte i torsdags då vi satt i gruppen att den där tjejen där borta ser trevlig ut, kanske man kan få kontakt med någon gång.
Och så kom den.
Jag kom dit ensam, eftersom E och E inte kunde komma någon av dem, och det gav mig ju möjlighet att lättare komma i kontakt med andra som jag inte redan känner till.
Så det var positivt!
Vi stod ihop och tränade, och skrattade och pratade och drack vatten ihop.
Sen frågade hon om jag hade tränat något där ute med maskinerna, kondition och styrke, vilket jag ju tillbringade sommaren med!

Det slutade med att jag visade henne hur man använde några maskiner, och vi pratade om ditten och datten och hur våra liv utstakade sig till att ta oss till samma grupp.

Trevligt att få en ny kontakt!
Kan säkert bli träningskompis eller fritidskompis också någon dag.
Bra att ha många!

Dag 1

Jag har börjat ett sorts intensivprogram, som många har väldigt mycket åsikter om.

Detta riktar in sig mot att må bra, mot mental träning, mot rörelseglädjen, mot energi, mot näring.
Allting sattes igång igår, det allra första mötet i en grupp, och idag börjar min vandring på stigen.

Vissa vet om att jag, på helt egen kraft - och i slutet med lite hjälp av andra - gick ner 20kg i vikt under 1½ år. Jag bestämde mig helt enkelt för att jag skulle göra det, trivdes inte med mig själv över huvudtaget.
Men det finns mer att ta av, jag är inte färdig än, men denna gång kände jag att jag inte skulle lyckas på helt egen kraft, jag hade inte den tillräckliga viljan eller kämpaglädjen till att klara det själv.

Nu är jag på tåget som jag snabbt hoppade på, och det är nu på rullning.
Det första jag gör är att blanda ihop en drink. Shake it baby!
Måltidsersättning som det även kallas.
..och det är där åsikterna går isär, så väl andras som mina egna.
Men detta är ett helt program, som inte bara riktar sig till maten jag får i mig, utan även att få igång kroppen när det gäller träning, att pumpa sig full av positiv energi i hjärnan, att ändra synsätt, att vilja och faktiskt utföra, istället för att enbart vilja och bara sitta på sofflocket och undrar varför alla andra lyckas men inte du.

Jag valde att gå på helfart, vilket betyder att jag enbart ska få i mig dessa ersättningar, jag ska skaka loss utan bara fan! Tre gånger om dagen, i så många veckor jag väljer att göra det under. Jag ska lyckas med minst 3 har jag bestämt mig för, sen får jag se.
Senare kan man välja att gå på halvfart, då fortsätter man med dessa drinkar, men äter enligt, på ett ungefär, tallriksmodellen samtidigt. Väääldigt mycket mat med andra ord. Känns det som.

Och under tiden tränar vi både kropp och själ, för att få bästa möjliga resultat.

Må bra och gå ner i vikt. Sedan ska allt detta göra så att man senare kan hålla den vikt man har nått, och inte gå upp allt igen. Lära sig äta rätt under vägen - med andra ord inte alltid leva på ersättningar, lär sig att tänka rätt, lära sig att röra på kroppen så mycket som den vill röra på sig för att må bra.

Detta är alltså dag 1, och jag har just ätit frukost.
Det kan iofs diskuteras.. jag har snarare druckit frukost, som bestod av en jordgubbsshake.
Det smakade inte dåligt, vilket jag är glad över, så än så länge kommer jag överleva.

Man får fråga mig frågor om det här.
Men kom ihåg, det är mitt eget val för min egen kropp.
Och det är inget jag kommer må dåligt av, snarare tvärtom.
Och mår jag dåligt, som på ett plan, yr i bollen i början pga den förändrade kosten, så är det ändå värt det i slutändan.
Det är lättare att hålla koll och styra över det man stoppar i sig och sin egen kropp och träning, när man inte behöver tänka på de många extra kilon som hänger sig kvar. De ska bort under resans gång.


Varför valde jag att skriva det här?
Jag är grymt dålig på att hålla saker och ting, om vad jag gör, hemliga.

De flyger ur mina händer

Det där med pojkar..
Jag träffar dem, jag säger hej, jag tillbringar några minuter, och sen går jag iväg.
För jag är inte smart nog att ta tillvara på tillfället och säga något mer utöver det som redan har sagts.

Jag mötte en kille innan jag åkte till Mallorca, och jag sov över hos honom.
Vi pratade bra, vi skojade, vi lyssnade på musik, vi hade samma favoritlåt just då, vi klaffade. Något sådär, tänkte jag då.
Efteråt så, när jag fått fundera lite, som jag tydligen ofta får göra. Gå tillbaka lite och studera allt på nytt i minnet, DÅ kändes det som om det kunde vara något, och jag ville träffa igen.

Sen åkte jag till Mallorca, och kom hem två veckor efteråt. Hade inte lyckats få tag i honom. Men så hörde jag från en vän att han numera har en flickvän.
Jaha, så nice, och så snabbt..
Det var då jag började förbanna mig själv med att jag alltid klagar över det, men aldrig gör något åt det när jag har det framför mig!
Där och då, när vi sa hejdå, varför kunde jag inte säga det jag borde ha sagt?
Varför håller man igen?

Så.. när jag hörde att han var på en fest, där vi sågs den gången, gick jag dit. Och vi pratade, och jag hörde lite saker om tjejen, vilket fick mig att ta makten över mig själv och faktiskt göra det jag borde gjort redan då.
Jag frågade honom hur stor chans jag har.
Jag gjorde allt för att inte ångra mig senare.

Okey att det kom lite försent, men jag kunde inte göra något mer, därmed hade jag inte kunna blicka tillbaka och tänkt "Varför tog du inte den andra chansen du fick nudå? Jävla pucko!. Okey att det inte ledde någon vart ändå, men du kunde ju åtminstone gjort något!"

Men jag slipper tänka på det nu, för jag har gjort det.

Och nu har jag fått reda på att de fortfarande är tillsammans, och de nu flyttat ihop. Det jag hörde innan jag gick till den där festen. Det har jag antagit redan, eftersom han inte hört av sig.
Men nu vet jag.
Och det kvittar egentligen. Så snabbt fastnade jag inte vid honom.
Men det är just grejen.
Den där självkänslan får sig en högerkrok ibland.

Det är inte just honom i sig.
Det är bara själva grejen.

Ännu en kille som flyger ur mina händer.

Sprutad i ansiktet

Jag jobbade idag, för ovanlighetens skull nuförtiden. Ja, mitt gamla jobb, eller nuvarande, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det.
Men i alla fall..

Jag fick sluta 15.15, vilket kändes rätt skönt, 9 timmar på jobbet istället för de vanliga 10 timmarna. Och som alltid vandrar jag förbi några jobbarkompisar som jag ofta fastnat vid såfort jag är i närheten, denna gång var ingen skillnad på det.

Det är Maria, Daniel, Solveig, Russen och Jörgen. (Och ja, namnen är oerhört fingerade förövrigt.) Jag har haft nära kontakt med Maria sen vi gick utbildningen ihop, och därför får reda på lite allt möjligt om vad hon haft för sig. Men min största koncentration hamnade ändå på Daniel, som är en sån där person som man skämtar med, på ett flirtmässigt sätt. Det är svårt att undgå!

..och ja, jag har väldigt många "Daniel" runtomkring mig nu känner jag. 4 stycken för att vara exakt.

Men för att återvända till själva ursprungstanken med detta blogginlägg..

Vi stod och pratade, och gapskrattade, och skojade om sex och gav hintar och frågade frågor och skojade ännu mer. Snacket var mycket mellan mig, Daniel och Solveig.
..tills daniel gå in i ett annat rum och ber mig följa med.
Han tänkte vara snäll och ge mig en arbetsuppgift, jag som redan stämplat ut.
Han tyckte jag skulle skölja av massa saker, men då jag sa nej tog han tag i slangen istället och började spola..
Jag sa då att det är så roligt att se honom jobba.
Och strax försökte han åter igen få mig att spola av ännu en grej, men då jag åter igen sa nej ställde han sig bredvid den och tittade på mig. Jag glodde tillbaka med ett litet leende.

..Så riktade han vattenslangen mot mig och sa på ett ungefär "Jag vågar spruta på dig så.." och innan jag ens hinner svara får jag en vattenstråla mitt mellan ögonen, och hela ansiktet blir blött. Jag blickar mot honom, i en rätt så grumlig blick och ser att han själv blev lite förvånad. Det var inte riktigt meningen att han faktiskt skulle göra det där och då, trots att han lite smått hotade om det.
..så jag springer fram och försöker ta tag i slangen, nästan brottas med honom, men han lyckas med att hindra mig ifrån att vända och vrida den mot honom, och när jag väl lyckas så har han sprungit iväg och slangjäveln är kort och har ingen kraft i sig.
Så jag går ut till honom, med ett ansikte blött av vatten, glor på honom och säger "Du sprutade mig i ansiktet!", och så går innebörden upp och han börjar flina och jag likaså.

Som straff, för stunden, petade jag in fingrarna i sidorna på honom några gånger. Inget han tycker om.

..och upprepade åter igen "Du sprutade mig i ansiktet!.. jag ska hämnas!"
Sen gick jag därifrån och hem, med ett flin, och insåg att jag hade varit på jobbet 45min mer än nödvändigt.

Så.. någon som vet ett bra straff för detta?
Inte varje dag jag blir sprutad i ansiktet liksom.

Kommentarer

Jag svarar ibland på kommentarer direkt i kommentarsfönstret, så fortsätt kika där om du väntar på något svar.

Mod som gav översvämning

Jag gick dit idag.
Dit jag fasat att gå i två månaders tid nu.
Jag har bokat om tiden två gånger om - ett måste för min del.
Denna tid var längre.

Jag kom dit, i sällskap av en vän, för att jag inte helt skulle springa och gömma mig bakom närmsta dörr.
Tillslut var det dags.
Jag satte mig på en stol och pratade lite om saker och ting.
Om min ovilja, om ombokningen, och att jag nu är där.
Blicken som svarade mig var fastnaglad i mina ögon.
Kontakten fanns där hela tiden, vek inte undan.

Vi bytte rum, pratade vidare lite där, sen var det bara att ta tjuren vid hornen.
Jag vek undan med blicken, in i väggen, men fick en liten tillsägelse att jag inte ska titta in i väggen, utan rakt fram istället, så att jag blir medveten om allting. Inte försöka få mig in i en annan värld, utan att vara där i nuet.
Jag gjorde som sas, med tårar i ögonen.

Sen gick jag därifrån, med vännen som väntade på mig. Då vi gått ut genom dörren började ögonen svämma över, och jag hade svårare att prata än innan.
Vi stod där en stund, jag med våta kinder och vännen med röda ögon pågrund av min reaktion.

Men som alltid tog jag mig samman och gick ut därifrån och började le och skratta istället.
Ibland läcker insidan ut stundvis, och jag får helt enkelt låta det ske.
Men allting har sin gräns, och leenden gör världen så mycket vackrare.

Jobb

Jag har just skickat iväg en jävla massa ansökningar och CV till massa framtida(?) jobb!
Närmare bestämt 10 stycken!
Hoppsan hejsan.

Eller vänta.. 11!
Ett mail riktade sig till två olika.

Det mailet var om två olika evangemang, med massa kändisar som uppträder, serveringspersonal, "nissar". Jag gissar på tomtenissar, men jag är inte säker.
Det var under perioden November-December.
Det vore ju väldans intressant om man fick det!

Får se vad alla andra svarar sen också..
Det återstår att se.

Min självkänsla kommer ta stryk om jag får hem 11 Nej.

Hehe, fast det vore dock att slå rekord också!

Daniel

Synd att filmen inte fångar alla rörelserna riktigt, för de utgör en stor del av känslan han har och ger!

Höja standarden

Nu försöker jag öppna mitt sinne lite mer än tidigare och inte utestänga folk för snabbt.
Såna där folk som kan bli intressanta pojkar i framtiden.
Vill jag hitta någon så kan jag ju inte sätta kraven på den nivån som de tidigare jag har haft befinner sig på. Finns bara en av vardera.
Egentligen höjer jag väl standarden egentligen.

Känns nämligen inte som om jag sänker den då jag letar efter någon som passar just mig.
Uppenbarligen har jag sökt mig neråt hela tiden.
Så som det har gått.

Nu är det uppåt som gäller.
En början på det åtminstone.

Kär i pojksång

Jag blev nyss kär i Daniel!
Fast nu inte min D, utan Daniel i Idol!

Hans uppträdande idag i kvalfinalen.. jag satt och log och njöt, sen började jag skratta, och sen tårades mina ögon.
Det var så fint och så bra och så roligt och så perfekt!

Daniel måste helt enkelt ta sig till final, så är det bara!

..och jag ska lägga ut klippet på det så fort jag får tag i det!

Den där D

Den där D är någon som alltid kommer existera i mitt huvud känns det som.
Allt påbörjades i slutet av november för snart ett år sedan.
Vi har å andra sidan pratat fram och tillbaka i cirka 8 år.
Han körde sin bil till min högstadieskola när jag var 15-16 år.
Jag vågade dock inte gå ut, för jag var så sablans blyg.
Men han kom dit.

Sen träffades vi också på en såkallad kanalträff i staden.
Då var jag vid samma ålder, kanske något år äldre.

Han var lite knepig den där D.

Han var tillsammans med en ung flicka, några år yngre än mig.
En i samma kanal på irc.
Det minns jag.
Och även att han försökte sig på att ragga på min syster.
Det gick väldigt dåligt.

Jag har även suttit på biblioteket och lånat datorn för att komma åt internet då D sa att han såg mig. Jag fattade ingenting i början, men det visade sig att han såg mig genom fönstret, för hans lägenhet låg i samma höjd på andra sidan gatan.
Ovanför den där lampaffären som låg där då.

Då var jag också i den där åldern.

Sen kom det där lilla skojiga saken med att skriva "puss" på skämt.
Till den där konstiga D som man tänkt att han är en sån där som man inte ska blanda sig in i.
Den där pussen varade alldeles för kort, sa han.
Han tyckte att vi borde testa det där, att kyssas på riktigt.
Jag skrattade, och tänkte.. det lär ju aldrig ske ändå.
Men då var bollen redan i rullning.

Han skulle ju hem till jul. Han bodde i england sen några år tillbaka.
Allt blev förändrat.
Vi skrev på olika sätt.
Alltid puss.
Och allt var mys.
Och jag fick se bild utan tröja, och jag undrade "oj, ska jag få ta på det där? shit!"
Och vi sågs.
Och vi provade att kyssas.
Och jag var redan såld då han sa att det var synd att den varade så kort..

Och nu sitter jag här, och det har snart gått ett år, och det har gått väldigt mycket fram och tillbaka sen i februari då allt liksom tog stopp.

Jag är här med D som är en sån där kille som man kanske helst inte ska blanda sig ihop med. För han är så jävla krånglig.
För att det gör så jävla ont såfort han inte är i närheten.
För att man aldrig vet när man ska ses nästa gång.

Och allt är uttalat. Våran relation.

Och jag vet att det bästa vore att avsluta det, för min egen skull.
Men det känns väldigt svårt.
Så jag sitter här..
Fast i D.

Den där killen som var den allra första jag började prata med när jag gick ut på irc.

...
Jag har sökt mig ut, till andra famnar.
Men jag ramlar alltid tillbaka.
För de famnarna är inte D.

Och det är det som är så drygt, att jag inte riktigt kan släppa den famnen som gör så jävla ont största delen av tiden.
Men det känns fortfarande som om våra liv är utstakade att hamna ihop.
Varför påbörjades annars detta 8 år senare?
Kanske inte meningen att det ska vara längre än så här dock.

Men den där D finns i skallen.
Någon dag kommer jag slita mig loss, jag har känt det ett tag, att jag rycker och sliter i mig själv.
Det tar lite tid bara.

Undrar varför man blandar ihop sig med människor som man vet redan innan inte är bra att blanda ihop sig med?
Romantiska tankar förmodligen.
Vad annars?

Psykras

Undrar varför hela psyket rasar ihop såfort man kommer underfund med att man inte har råd att göra något extra.
Man måste hålla räkningen på matpengarna, man kan inte köpa en pizza där, en biobiljett där, en bok där och en dricka där. Men man kan ordna så att man överlever.
Men inte mycket mer.

Fast.. varför ska man behöva mycket mer egentligen?

Nu har jag hamnat i den där positiva andan för några minuter.
Men det är ju lite konstigt.

Livet i sverige utgår ifrån ekonomin.

Det är på andra sidan jävligt jobbigt att inte kunna göra saker utöver det nödvändiga, utan att då jämföra med folk som har det värre.
Men rätt onödigt egentligen.. att få sitt psyke rasat av det, när man tänker efter lite.

...

..jag har inte skrivit någonting om min resa till Mallorca här än.
Det har tagit ett tag att smälta allt, och bli jag igen, men det finns en berättelse att berätta..
Jag gissar på att den kommer dyka upp snart.

Sen så HAR jag försökt ta reda på vad fan den där konstiga sötsliskiga äckliga lukten i trappuppgången var för någonting. Men jag har inte fått något svar!

..sen att grannen under min har bytt namn på dörren gör ju inte saken ännu mer spännande..
En snabbflytt efter ett dödsfall? tja, vem vet.

Ekonomin sjunker som en sten

Jag har haft lite (läs; Stora) bekymmer om ekonomin den senaste tiden.
Jobbet tog ju slut, schemat, och jag insåg att där jag var tillbringat min tid de senaste två åren.. behöver mig inte längre.
Inte bara jag som råkar ut för det, men det är jag som är huvudpersonen i mitt eget liv.
Och det är ju rent förjävligt.
Ekonomin sjunker som en sten rätt fort i sådant läge.

En månad till åtminstone skulle jag klara mig, dock blev min sista "stora" lön därifrån lite mindre än förväntat, så nu sitter jag här och grinar fult över att det inte blir så mycket över på kontot.
Sen att det är typiskt att jag nu har ännu fler konstnader nu än tidigare gör ju inte saken så mycket bättre.

Jag kan säkert dra ner på lite mer, som jag gjorde sist ekonomin dalade, men just nu går det liksom inte riktigt!
Men men, nästa månad kommer jag kunna ha lite mer koll på matinköp. Nu kommer jag få betala en summa varje vecka i några veckor framåt, för att betala en sak, och behöver inte göra några matinköp.
Har börjat på en sak nämligen.

Bara det inte går minus så får jag väl le och verka glad.
Anar dock att jag får plocka från de fjuttiga sparpengarna jag har.

Ah, ljuvliga ekonomi!

Söka jobb, jobb, jobb.

Idolbigbrother

Alla har vi förutfattade meningar om saker och ting och människor, och en hel drös med fördomar som de flesta försöker låtsas som om de inte existerar.

Jag utger mig ofta för att inte döma någon på förhand, eller ge alla en chans, etc. etc.

Men jag hade fördomar emot en idoldeltagare vid namn Marie Picasso.
Jag kände igen henne direkt, en föredetta medlem i bigbrother.
En sån där blond bimbo med stora bröst..
Sex i tv, förlovning i tv.
Och så söker hon till idol.

Jag visste redan innan att honkan sjunga, men inte mer än att hon kan.
Det är väldigt lätt att döma ut någon snabbt.
Och jag var en av idioterna som gjorde det.
Var inte alls förtjust i henne.

Men då hon framför kameran beklagade sig med tårar över att hon alltid kommer få ha denna stämpel på sig, att hon får bära med sig det hela tiden, och värja sig ifrån människor med alla fördomar, att hon alltid måste betala för det. Varför kan ingen släppa det? Bara för att hon gjorde något hon trodde var skoj.. för massa år sen. Osv osv.

Där började jag se på henne lite annorlunda.
Och sen när hon sjöng ännu mer, och man fick lyssna på henne och se hennes reaktioner ännu mer. Hennes tårar såfort det gick bra för henne.
Då raderade jag bort mina fördomar och förutfattade meningar.
Hon må vara blond, och hon må ha stora bröst, och varit med i bigbrother, men det utgör ju inte hela hennes jag.

Jag kan visst vara jävligt bombad ibland..

Förlåt!
Inte för att jag tror du läser det här.. men ett förlåt skadar ju aldrig.

Överkast

Det gäller uppenbarligen att ha tålamod och vänta!

För längesen hittade jag ett överkast jag ville ha, på jotex's hemsida, men det stod att det var slutsålt, och då jag skickade mail för att fråga efter det - skulle det inte dyka upp mer.
Det jag ville ha fanns inte alltså.

Till saken hör den att.. när jag väl vet vad jag vill ha, så är det vääääldigt svårt att övertyga mig om annat, jag är så målinriktad att det knappt går att ändra kurs.
Men så fann jag ett överkast som skulle kunna funka, nu på ellos hemsida.
Dock skulle det kostar runt 800kr, vilket kändes enormt dyrt.
Så jag väntade.. och funderade.

Och igår fick jag en liten katalog på posten, som jag öppnade idag, där fann jag en ruta där det stod REA på, 20% på hela beställningen! Så jag tänkte, vadtusan, jag går in och kikar om det även gäller för överkastet!
...och då hittade jag en annan rearuta på framsidan, 50% rea på din favorit!

Det visade sig att mitt överkast inkluderades i rean, och nu har jag beställt det, och ska betala runt 400kr, halva priset!
Det finns tillhörande kuddar, men jag planerar lite smått att köpa dem på 20%rean, gick nämligen inte att kombinera, eller köpa för ordinarie priset, var inte så megadyrt.

Så nu är jag glad!
Inte det jag ville ha egentligen, men tillräckligt bra, tror jag! Om inte så var det inte våldsamt dyrt..

Böcker

Jag beställde böcker på internet förra veckan, och idag fick jag hem dem!
Alla i pocket.

1. Att välja Gläjde, En bok om att få ett bättre liv - Kay Pollak
2. En del av mitt hjärta, En roman om Kärlek, ensamhet och kändisskap - Mathias Björk
3. Stenhuggaren, kriminalroman - Camilla Läckberg
4. Isprinsessan, kriminalroman - Camilla Läckberg
5. Män som hatar kvinnor, kriminalroman - Stig Larsson
6. Flickan som lekte med elden, kriminalroman - Stig Larsson


Nu har jag snart sett färdigt på första säsongen av Heroes, som jag fastnat totalt i, så ska vara skönt att ge sig in i böckernas värld istället då.

..särskilt den första boken! Jag har alltid varit inne i det där med personlig utveckling, och har analyserat en stor del av min hjärna, känns det som. Har redan många liknande böcker, men alltid roligt med fler!

Amanda

Det här är en av mina favoriter i årets idol.

Fnurra på tråden

Jag känner mig rätt stolt över mig själv, att jag tog tag i ett problem och försökte lösa det.

Det uppstod en fnurra på tråden med D förra veckan, och sen dess har vi inte haft någon kontakt överhuvudtaget. En av oss har vägrat svara den andra.
Och det är det värsta jag vet, tystnad.
Så idag, för 10 minuter sedan, tog jag modet att ringa upp honom på hans direktnummer på jobbet.


Folk som har känt mig i flera år vet vilka svårigheter jag har haft med att lyfta på luren, slå nummer och vänta på att någon svarar. Telefonskräck kallas deet.
När jag bodde hemma och skulle beställa internet i mitt namn så fick min lillebror ringa och sen säga till försäljaren "hej, min syster vill prata med dig" och så fick jag ta över telefonen.
Jag har inget problem med att prata i telefon, mitt problem har varit att lyfta luren, slå numret, och vänta.
Det är hur hemskt som helst.
Jag har dock övat bort det en hel del.
Men ibland kommer det igen.

Vilket det gjorde denna gång igen..
Så ont i magen.
Men sen när han väl svarade så gick det bra. Kändes konstigt bara, att ha honom i örat. Andra gången bara jag har pratat i telefon med honom. Andra gången på snart 1 år.
Sen att han svarade på engelska gjorde att jag först inte uppfattade om det var han.
Och en tystnad uppstod då jag sa "Hej D...", men den släppte då jag sa "..det är S..".
Kände inte igen mig först han heller.

Men det gick bra.
Och nu pratar vi på msn igen.

Så det är så man ska göra när man har en fnurra på tråden, ta tag i problemet och försöka lösa det på det sättet man bara kan lösa det på.

Tur att jag sparade numret. Han kallade mig smart när jag sa hur jag hade fått tag i det. Ifrån honom själv.
I andra fall tycker jag inte om att ringa folk utan att ha fått tillåtelse typ, men i detta fall hade jag inget annat sätt att lösa problemet på..

övningskörning

Jag har just kört bil!

Jag skaffade övningskörningstillstånd (lemp, lämp? nåt!) hösten 2004, körde inte förrän efter vintern, och då kanske 3 gånger.. det är 2-3 år sedan nu, och idag satte jag mig bakom ratten igen!
Kändes som första gången åter igen.
Tog ett tag för att få in rätta känslan mellan kopplingen och gasen, fick lite kärringstopp, men sen gick det som på räls!
Övade några gånger till med koppling+gas för att lära mig, och det gick bättre och bättre.

Sen sa mamma att jag skulle köra hem. Woho.. trafik, RÖDLJUS!
Fytusan.
Valde dock att ta en annan väg, utan det stora rödljuset, kanske imorgon?
hamnade istället vid korsningen där jag alltid tänkt "här vill jag inte köra bil". :P
Men det gick bra!
Och hem kom jag, och jag körde inte på något!

Värsta grejen.

Hoppas på att köra imorgon igen så jag kommer in i det på riktigt denna gång.
När jag väl tar en körlektion på körskolan så slipper jag vara så megaosäker åtminstone.


Synd nu bara att jag inte kan dela med mig av glädjen för det här till den jag vill dela med mig av till! Vi har en liten situation..
Menmen.

Jag har kört bil!

Höstmörker

Det är jävligt mörkt ute nu, och jag ska strax cykla till jobbet.
Jag älskar hösten, men jag avskyr tidiga höstmornar när jag vaknar upp ensam i min säng och ska ge mig iväg..

Vill å andra sidan helst inte ge mig iväg alls oavsett sällskap eller inte.
Och har jag sällskap vill jag ju självklart stanna kvar i sängen.

Måste fan fixa sällskap snart.
Jag vet redan vem det förmodligen blir. Och det är rätt bekvämt.

Men fy vad jag inte vill ut och cykla nu..

Barndomskompisen Å

Jag gick med i facebook för några dagar sedan, för att kolla vad det var för något.
Och efter att ha läst ett inlägg om just facebook, så blev jag lite nyfiken på vad jag kan hitta för människor där.
Så jag gick in, och sökte på namn.

Jag hittade min barndomskompis. Hon jag satt ihop med, i vått och torrt. Hon som var den enda, förutom min mamma, som förstod mitt eget språk.
Jag var nära på döv när jag var liten, eller var döv, pågrund av vätska innanför trumhinnan tror jag. Mamma förstod att något var fel tillslut, då jag inte reagerade som jag borde, och inte lärde mig ljuden som alla andra barn lyckades få ur sig.
Så jag uppfann ett eget språk.
Min pappa hade ingen aning om vad jag sa, han ansträngde sig inte för att förstå sig på mig.
Mamma visste precis.
Och min barndomskompis Å.

Min mamma var dagmamma när vi var små, för hon ville inte lämna oss på dagis, och för att vi skulle få många vänner blev hon helt enkelt, som sagt, dagmamma.
Hela kvarterets barn kan man säga. (med fyra egna barn naturligtsvis också).
Å var en av dem. Vi måste ha varit 2 eller 3 år då vi blev kompisar.
Hennes lillebror var också hos oss, och det var min lillebrors kompis. Han var nära på en bebis.
Vi var jämngamla. Hon och jag, han och han.

Vi gick även samma klass i lågstadiet, med alla gatans barn.
Det kom in en tredje person i våran vänskap strax. Hon heter E.
Jag vågade först inte vara med och umgås, för jag var så rädd att jag skulle bli retad för mitt uttal. Pga min hörsel inte ordnades förrän sent som liten så låg jag efter med mitt talspråk. Jag gick hos talfröken i lågstadiet.
Därmed blev jag även livrädd för att andra skulle reta mig för talfelet.
Så jag höll mig inne, då Å lekte med E.
Men tillslut vågade jag mig ut, och vi alla tre blev kompisar.

Och det är de två barndomskompisarna som jag saknar, tycker det är så synd att vi drogs isär.
Jag flyttade därifrån när jag var 10 år. Vi fortsatte dock att hålla kontakten, genom brev, och jag åkte dit och sov över, medan de kom hit en gång på mitt födelsedagskalas.

Några orsaker till att vi tappade kontakten var min blyghet, osäkerhet, tysthet och försiktighet.
Och det är det jag har ändrat på och fortfarande jobbar på.
Jag har försökt ta kontakt med Å en gång förut, skickade ett långt brev för några år sen, jag vet inte om hon har fått det..

Nu funderar jag på om jag ska säga "Hej!" eller om jag ska vänta lite.
Vänta på att jag ska bli färdig med en sak.


Jag var tvungen att stirra länge på kortet, och titta på flera kort, för att se om det verkligen var hon. Håret stämde, ansiktet stämde, men ändå var hon förändrad.
Barnansiktet finns ju inte kvar längre.
Och hon har blivit enormt vacker!
De kort hon har där påminner mig om fotomodellskort.

Det är läskigt med gamla kompisar.
Man vill så väl att allting ska vara som förut, trots att man har gått hästlängder framåt.

Förövrigt har båda två hållt på med sång och musik.
Vilket jag också har haft som sysselsättning.

..och det här kan jag skriva om i evigheter..

Politik eller inte politik?

Jag har avstått ifrån att skriva något politiskt på denna blogg, mest pga feghet att bli kommenterad osv.
Men jag är rätt politisk av mig, trots att jag är mer eller mindre dålig på faktasaker, jag är mer för sakfrågor där man kan tycka hur mycket man vill.

Men nu till saken.

Häromdagen skrev jag ett lite politiskt inlägg, om 9/11, och direkt fick jag två positiva kommentarer, några som höll med mig och gav mig lite kött på benen.

Och det var roligt, och uppskattande!

Möjligt att jag vågar mig på att visa mer av mina åsikter. Vi får se.

En händelserik natt

Jag har haft väldans mycket att göra inatt kan jag lova.

Det hela började med att jag var i något hus, såg lite ut som huset som jag bodde i i Vargön, men ändå var saker och ting helt annorlunda. Jag, mamma, och någon mer, antingen Pappa eller B, satt vid ett bord, och plötsligt blev det fruktansvärt dåligt väder, och mitt i allt detta, en bit bort, ser jag något runt som snurrar.. och jag informerar mitt sällskap om detta, att det är något som kommer hit.. liknar en stor boll, som en tornado som rullar.
Efter mycket om och med inser vi alla att jag har rätt! Så vi springer fort som fan iväg till andra sidan av huset, jag hinner slita med mig en katt - som visar sig vara tjejkatten hos mamma (inte min egna, tydligen fanns han inte..), och pressar henne hårt mot min famn för att hon inte ska bli rädd och studsa ur och slitas med i den snurrande stormen.
Jag står pressad mot trappan och skriker upp mot min storebror "H...... DET ÄR EN SYKLOP SOM KOMMER!". (Jag vet inte vad jag fick det namnet ifrån.. Det varken stavas på S eller är en tornadoboll.). Men ner kom han, springandes.
Strax blickar vi ut genom fönstret igen och upptäcker att solen skiner och himlen är blå och allting är borta, så jag klättrar upp på brädor som är på taket för att blicka ut bakom huset, och långt där borta - på en strand- ser jag denna boll rulla.. och den vänder igen mot oss!
Men vi har tur att den rullar förbi huset bara...

Strax går det två arméklädda män förbi oss, över våran trädgård och ställer sig en bit ifrån den rullande tornadon, som nu har stannat precis framför vattnet. De lyfter en stor bazooka och skjuter iväg en stor raket som självklart träffar en bit ifrån målet.
Jag minns att jag nu har "Red Alert" i mitt huvud, det där spelet man krigar mot olika armeér.
De skjuter en gång till, men missar även nu.
De är tvungna att skynda sig eftersom bollen närsomhelt kan rulla iväg igen.
Vi blir också informerade om att väderprognosen INTE hade varnat för detta.. särskilt inte väderprognoserna ifrån kanarieöarna, på deras bild fanns inte ens stormvarning där stormen kom.


Nu flyttar jag på mig, drömmen har bytt plats, jag är nu åter igen på Mallorca, och Smonkanna och Bernhard som jag träffar där, ifrån Sthlm, kommer springades med en blodig hand - annas blodiga hand. Hon har tydligen blivit biten av en råtta, med rabies tror hon. Och hon har tagit sig ända till alcudia där jag håller till, ifrån huvudstaden Palma 40min bilväg, samt ännu en bit ifrån deras hotell. Tydligen tror de att jag kan fixa detta.. Jag leder dem till sjukhuset som jag vet befinner sig runt hörnet.


Men nu byter jag dröm igen.. Denna gång står jag på våran gräsmatta igen, utan någon tornadoboll, och någon - jag har ingen aning om vem - vet bara att jag tydligen känner personen - står och skjuter pilar med en pilbåge..
Han verkar försöka träffa oss, och en stor pil träffar mig rakt i ryggen, trots att jag står med framsidan mot honom.. Möjligt att den tränger in i mig när jag böjer mig ner.
Och så förjävla ont det gör.
Jag känner mig förlamad samtidigt som jag kan röra mig helt fritt.
Smärtan har gjort mig förlamad ifrån smärtan konstigt nog..

Jag lyckas gå runt där en stund, och nu är jag åter igen på Mallorca, tills jag själv hittar en läkare som lägger mig på en brits i ett rum.. Jag minns att jag ligger på rygg trots att pilen är i min rygg.. Jag har nämligen sagt att jag inte kan vara vaken när pilen ska ut (detta är mer som ett spjut än en pil..) och jag får därför en tub med någon salva att smeta ut vid alla andningshål, för att få mig att lukta på något som söver mig.. Det funkar inte alls, luktar ingenting, så jag pekar på en tub jag har med mig hemifrån, fotsalva! Men den har en väldigt stark lukt som döver, tydligen, och den är inte giftig, men eftersom den är svensk så får den inte användas här!
Jag tar dock utan att läkaren ser, och smetar ut överallt i ansiktet, och får äntligen den sövande effekten.
Nu ligger jag åter på rygg, och jag känner att han drar och sliter i spjut-pilen.
Jag önskar att han ska göra det fort så att jag inte hinner vakna innan.
Jag känner att allting inom mig, i ryggan, sitter fast i själva spetsen, men ändå lyckas han dra loss den utan att få med innehållet.. och på det sätter han en stor vit plåsterlapp.. och så var allt färdigt.
Det hela kostar 630 euro, vilket jag pungar ut med direkt. I drömmen är jag uppenbarligen rik.
Och 50-euro-lapparna är tydligen värda 500euro i drömmen.


Jag befinner mig fortfarande på Mallorca, med denna stora plåsterlapp på ryggen, min lillebror är också här, och vi missade flyget hem i söndags! idag är det tidig onsdagmorgon, alternativt natten till onsdag, och syrran sover.. det är idag flyget går hem, det vi fick boka om till. Därmed var vi tvungna att packa ihop allt och sen väcka syrran.. Vi var tvungna att ta bussen sa jag, men direkt sa syrran att, jag kan köra er! Eftersom du har köpt ett hus, så ska jag väl kunna hyra en bil! (Jag vette fan när jag köpte ett hus..). Jag säger dock att, jag kan betala denna gång! Hyrbilen alltså.
Jag går in i badrummet och försöker hitta schampooflaskor att packa ner, och där stor Igor, syrrans jobbarkompis och boendekompis, han har just kommit ut ur duschen, så han har bara en handduk runt sig. Uppenbarligen har även jag bara en handduk.. och han försöker se det stora plåstret.
Sen säger jag att vi måste säga hejdå nu eftersom jag nu åker hem, och han kramar om mig.. Och så påpekar han då detta att han bara har handduk, och inget mer under, men det gör inget säger jag, för det har inte jag heller! Han suger sig fast med munnen mot min hals och jag blir helt lealös och sjunker ner på en stol med benen brett isär. Vi reser oss lite upp igen för att inte råka.. ja.. göra något, eftersom båda bara har handduk på sig.. Men åter igen glider jag ner på stolen..
Tillslut så släpper han och jag springer in i ett rum för att klä på mig kläder, eftersom vi strax måste åka. Lillebror håller på att packa det sista.

Och här vaknar jag..
Och noterar att jag ligger kors och tvärs i min säng, och har uppenbarligen använt alla tre kuddarna, samt två täckena jag har.. Hela sängen med andra ord, under natten. Jag äger en 180säng numera.

Vilken jävla natt!

Blogtop

Nu har jag lagt till mig på blogtoplista, vi får se vart det bär!

9/11

Jag kan inte låta bli.. men jag är en sådan där människa som inte enbart kan koncentrera mig på en stor händelse, inte när jag själv har "varit med om andra".
Allt detta som hände med World Trade Center har satt spår ut över en stor bit av världen, förmodligen inte alla människor som tänker på det inträffade, eller sorgen efteråt, eller de skyldiga som utförde det.
Jag minns tvbilderna väldigt väl, hur katastrofalt overkligen det kändes, som att titta på en amerikansk actionfilm.
När jag kom till skolan ropade några glatt runt sig, "Jippi!" och tyckte inte det var sorgligt alls. Det var de politiska, de som stod långt åt vänster. Jag har alltid varit en av dem. De log glatt eftersom Amerika är en stormakt, och att de förtjänar att få katastrofer på sig.
Jag har dock aldrig kunnat tänka så. Okey, Amerika är stormakt men folket förtjänar inte att dö för det. Det hade varit annat om Bush fått en blåtira i fejset, men att oskyldiga människor dog i ett terrorattentat, det är inget att gå runt och hurra för.

Sen är jag även en av dem som inte förstår mig på varför man ska framhäva denna katastrof framför allt annat som har hänt här i världen. Finns så stora katastrofer som glöms bort.

Igår pratade jag om det här datumet, och påpekade att det var samma datum som Anna Lindh dog för 4 år sedan. Hon mördades.
Jag vaknade imorse och började prata med en, vilket jag åter igen nämnde detta då han informerade folk om 9/11, att det även är 4 år sedan något annat skedde.
Men direkt så mötte jag motstånd.
9/11 symboliserar WTC, inget annat.
Sen fick jag alla möjliga andra händelser som skedde 9/11 andra år.
Att den tyska offensiven hejdas vid Marne.
Ford Pinto lanseras.
Marie Fredriksson upptäcker att hon har en tumör.
Okey, dessa är också stora händelser, men detta drogs fram för att få mig att inse att 9/11 enbart är för terrorattackerna som skedde år 2001, och inget annat.
Symboliken tillhör det.
Och inte att Anna Lindh mördades.
Och jag blir bara mer och mer irriterad.
Allt annat blev ju därmed en bagatell - visst, det har hänt, men det är inget i jämförelse med WTC. Och det är den biten som jag har så svårt för att se.

Sen började vi argumentera emot om det verkliga datumet.
Hon blev knivhuggen 10 september, därför blev hon även mördad 10 september, enligt honom. Kanske det funkar så juridiskt, jag vet inte. Men jag vet att hon dog en tidig morgon den 11 september. Det är å andra sidan lite svårt att mörda någon på ett operationsbord då den såkallade mördaren inte är i närheten. Men hade hon överlevt så hade det inte blivit kallat för mord, snarare försök till mord. Hur kan hon då blivit mördad 10 september, om hon inte dog förrän 11?
Jag vet ingenting om juridik, men det låter ju en aningens konstigt.
Trots att det säkert är så.

Men jag förstår fortfarande inte. Det känns ofta som om det är förbjudet att även tänka på andra saker, att framhäva andra saker, på vissa stora datum, eftersom det inte är tillräckligt stort.
Jag minns Anna Lindh's död, mordet på Anna Lindh, i nära på samma skala som WTC.
Detta hände även i Sverige.

Jag vet att symboliken kring 9/11 enbart är för terrorattackerna emot World Trade Center, men kan man inte få nämna något mer stort som inte skedde för så längesen, och som också har påverkat, faktiskt vårat eget land. Som det som skedde 1986. Inget jag drar upp eftersom jag inte upplevde det överhuvudtaget, eftersom jag bara var 2 år gammal.

Jag har helt enkelt alltid haft svårt för att bara koncentrera mig på en enda sak i taget. Det känns så fel och orättvist.

Å andra sidan hade kanske mordet inte fastnat lika mycket i huvudet på mig om det inte hade skett på samma årsdag, vem vet.

Ett steg närmare mysteriet!

Idag hade jag fått ett inkassokrav från min hyresvärd, för pengar jag ska betala för ngn tapet i min gamla lägenhet. Jag betalade direkt jag kom hem i söndags, eftersom jag hade glömt av att göra det innan.
Men nu kom som sagt brevet, där det hotas med att gå vidare till kronofogden. Jag har redan betalat! Så självklart var jag tvungen att ringa dit.
De skulle kolla upp detta.
Sen avslutade jag det med att..

"...jag har en till sak att fråga.. det var dock längesen, men jag ringde till er om att det luktade något i trappuppgången, och nu undrar jag vad det var? Jag har mina teorier redan."
Hon som jag pratade med var vikarie, men lovade att luska reda på det, om någon vet, och informera mig om det senare. Det med pengarna kommer hon, eller någon, ringa om senast torsdag eller fredag, så då ska jag fortsätta utfrågningen.

Så, min journalistiska grävningsanda har inte dött!
..men kanske något i min trappuppgång har.

De har förövrigt bytt ut ett namn på en dörr under mig. Någon som flyttat snabbt eller vaaaaad har hänt?

Vi får se om jag får något svar.

Hur stor chans har jag på dig?

Jag minns inte ifall jag skrev om festen jag var på innan jag åkte till mallorca? Eller om killen som jag sov över hos..
Jag hamnade på en hemmafest, och mötte en som känner ett par av de jag känner. Vi pratade en hel del, och jag frågade vad han tycker om att bara sova med en person, vilket då var jag. Det slutade med att jag följde honom hem och sov över.
Inget sex. Vi myste. Vilket var bra.
Vi bytte inga uppgifter eller någonting sen på morgonen.
Jag försökte få tag i mail och allt vad jag kom på, men lyckades inte få tag i.
Jag skrev dock ett mail till honom innan jag åkte iväg.

Igår fick jag veta att samma person hade liten fest, och att samma kille skulle komma dit igen.
Dock hade jag fått reda på innan av någon att han hade skaffat tjej.
Snabba ryck.
Jag tog reda på vilka som var singlar, och vem som hade tjej.. utan att visa för mycket att jag bara ville veta just hans status.

Jag bestämde mig för att gå dit ändå, blir det inget annat, eftersom han har tjej, så kan man väl bli kompisar istället.
Nervös som sjutton.
Men dit kom jag, och han hejjade och log och tackade för senast, jag log tillbaka och sa något.
Sen började vi prata, han satt mitt emot mig, och jag frågade om hur han haft det osvosv.
Saker och ting hade kunnat vara bättre.
Jag skrev i ett sms "Hur stor chans har jag på dig?" och gav mobilen till honom.
Jag fick ett positivt svar. Inget som går än, men relationen får honom att må dåligt, och han pratade innan om att ta sg ur den, så han menade på att han måste fixa det han har först. (Det återstår att se hur han fixar det.)

Så jag gav honom en lapp med min msn, mitt mobilnummer och hemnummer.
Och han sa att han skulle lägga till mig på msn.

Så nu får vi se.
Hur det här går, och om han kommer höra av sig / lägga till mig.
Om vi blir vänner eller mer.

Uppenbarligen hade jag blivit mer intresserad av honom än vad jag visste. Har ändå inte riktigt kunnat sluta tänka på.
Spänningen tätnar!

Sing Hallelujah!

Igår ringde min bästa jobbarkompis till mig, Anneli, hon informerade mig om att många, många folk från jobbet har pratat ihop sig om att ses på en restaurang på kvällen, och hon frågade om M hade ringt mig.. Vilket hon inte hade nej, roligt att åtminstone en ringer och informerar mig!
Två timmar efter samtalet samlas vi alla på restaurangen, och vi blev 26 stycken.
Och min arbetsledare som inte är kvar längre kom dit, och det var så roligt att se honom igen trots allt skit som varit. Det känns sorgligt att han inte ska vara kvar, han är ju ändå en stor bit av jobbet. Han berättade även hur allt hade gått till, att det inte var så som vi hade fått berättat för oss.
Han och den sjukskrivna kvinnliga arbetsledaren fick varsin kram av oss alla.
Han gav oss alla ledigt imorgon (idag)! Nu när han inte har några befogenheter kan han ju säga vad som helst.

Men det jag skulle komma fram till med detta var att.. påvägen dit, då jag satt och väntade på bussen, mötte jag min gamla klasskompis ifrån Estet. Han jag gick alla tre åren med, och även tre åren i Mellanstadiet. En av dem jag alltid varit mest förtjust i!
Jag mötte honom även två veckor innan jag drog till mallorca, då jag skulle fixa pass, och då berättade han att han bodde nära på granne med mig, har dock inte sett honom sen dess.
Men iaf, igår. Han berättade att han var påväg in till Trollhättan för att sjunga med i Kammarkören, han hade varit där två gånger innan, och denna gång skulle han få sjunga på prov för att se om han platsar.
Och självaste Olle är körledaren!
Min underbara älskade favoritlärare! Han som.. egentligen alla borde ha haft!
Han som fick oss alla att ställa oss upp på bänkarna och göra rörelser med händerna samtidigt som vi nära på dansade, för att komma ihåg ett mattetal.
Vilket jag kommer ihåg.
Vi hade honom även i estetkören, och han är bäst!
Jag har saknat att sjunga i kören allra mest av allt man blev av med då man tog studenten.
Och så detta!

Jag fick Olle's mobilnummer av C, precis innan jag skulle gå av bussen.
Och idag ska jag ringa till honom och fråga om det finns någon chans för mig att komma dit eller få vara med!
Han vet hur jag låter, om han nu minns, och det vore himlans roligt!

Tänk om..

Dagen då allt tar slut

Jag känner att ögonen börjar översvämmas och strax rinner det tårar ifrån dem, ner på mina kinder. Känslan är så synlig, man kan nära på ta på den, och jag vet mycket väl hur det kommer att kännas den dagen då det händer. Det jag aldrig vill ska hända.
Den dagen du hittar någon annan.

Det gör ont i mig att ens tänka tanken, men jag vet att det någon gång kommer att ske.
Det är en sådan stor bit av mig som gör så ont, som inte kan plåstras om av någon annan. Inte ens du kan göra det, för du vet inte hur man gör. Du vill inte veta hur man gör. Du väljer att blicka åt ett annat håll samtidigt som du håller i min hand.

Förlåt.
Sorry girl.
Jag kan inte.
Jag har för mycket att göra.
Jag vet inte.
Förlåt.

Det är ju viljan som brister när de orden kommer fram.
Men jag vet det redan så väl redan, du har sagt det rätt ut flera gånger, men ändå försöker jag igen och igen och igen.
Jag måste hitta ut, det vet jag. Men det är svårt att slita sig ifrån något som man så gärna vill ha, som man ibland får sig en dos av.. men det är aldrig tillräckligt.
Tillräckligt för stunden, men jag vill ha mer.
Hela tiden, alltid, varje minut.
Jag vill andas in dina andetag.

Det är det som är så drygt att veta om, att erkänna för sig själv.

Det var delvis det jag insåg ännu mer på Mallorca.
Då jag tillbringade några minuter i någon's annan famn, flera andra famnar. Det kändes så fel, det fungerade inte, det var helt fel famn. Det jag ville ha då fanns inte där att få.
Ingen hade kunnat ge mig det, förutom du.

Därför kommer det göra så fruktansvärt ont den dagen du kramar om någon annan.
Den dagen då allt tar slut på riktigt.

Jag vill vara så här glad varje dag.

Länkat.

Jajust ja, jag har kanske glömt att nämna att detta inlägg jag skrev för ett tag sedan.. det var bara påhittat.
Kände för att skriva en text där allting som jag hoppas på ska hända - händer.

Lukten av kyla

Det är verkligen höst nu, eller påväg att bli höst.
Jag känner det på lukten.
Den känns ända in.
Lukten av kyla.

Jag tycker om hösten, men jag ogillar att tillbringa den ensam.

I'm home!

Jag är hemma igen.
Kom hem i söndags, och det första jag gjorde var att köpa en kebabpizza!
Och äta upp den också.

Men det kändes väldigt tomt.. efter att ha haft folk runt mig hela tiden (syrran bor med sina jobbarkompisar i ett stort hus) och bara klä på sig för att sen gå till hotellet för att äta en stor frukost, och hälsa på folk, och lägga sig vid en pool och sola och bada och bara vara.. så blir det konstigt när man kommer hem till sin lägenhet där det är tyst och brist på folk, dock med en katt som jamar utav helsike. Han har saknat mig.

Jag ville inte riktigt åka hem, trots att det är rätt skönt att vara hemma nu ändå.
Men resan var delvis konstig, vilket gjorde att all saknad förstorades upp multum och saker i mitt huvud blev väldigt rörigt.

I söndags fick jag ett löfte om att få besök på måndagen, igår. Det krävdes inte mycket tjat eller övertalning. Knappt något alls. Och ett löfte kommer sällan därifrån.
Men innan det löftet kunde infinna sig var jag tvungen att cykla till AF och fixa saker.. Det första jag får göra när jag kommer hem är att fixa med sjuhundratrettioåtta papper.. jag hatar det.
Måste skicka in allt pånytt till akassan. Yay!
Sen blev det affär för att inhandla tacosgrejer för att senare äta upp allt.

Sen infann sig löftet, besöket kom.
Det var D.
Saknaden hade blivit stor och mysbehovet jag fick på Mallorca gjorde mig knäpp.
Vi lagade iordning tacos - fast det var han som fixade allt.. hackade och stekte, jag stod bredvid/bakom och tittade på. Väldigt trevligt må jag säga.

Och nu sitter jag här, med lite tacosgrejer i kylen jag tänkt äta som frukost, och minnen om att ha fått spendera tid i en varm, välbekant famn.

Nu är jag tillbaka igen!

Kort ifrån resa finns att finna på min bilddagbok. Klicka bara på denna rad. Och börja kika ifrån den 19 augusti.

Resfeber

Jag har fått lite resfeber..
Väldigt nervös.

Jag hade ont i magen igår av nervositet, men det försvann totalt då jag fick besöket..
Jag begravde mig i en famn och tänkte på helt andra saker.
Nu har jag inte besök, inget sällskap, och nervös har jag blivit igen..

Skulle vilja få den där famnen igen, känna den där handen mot min rygg lämna ett varmt avtryck.
Bli omhållen efter att ha sagt Godnatt och känna tryggheten med att ligga strax intill någon.

Det är en sådan där typiskt kväll då jag känner mig ensam, och blir sorgset påmind om att det inte längre står någon i min dusch, som snart kommer komma ut därifrån, och avfyra ett stort leende. Och inte heller känns det som om att jag om sisådär.. 6 timmar kommer sitta i en bil påväg till Landvetter.

Men det kommer väl det också..

Trappuppgången

Fredrik - Jag har inte lyckats ta reda på något angående den konstiga lukten i trappuppgången.
Och om några timmar åker jag till flygplatsen för att flyga till Mallorca.
Fortsättningen får ske då jag kommer hem, om 2 veckor.
Om nu folk vill berätta för mig vad tusan det var.
Vi får se!

Sista natten

Jag fick sovsällskap inatt.
Det kändes bra.
Sista natten hemma innan jag åker iväg på min långa resa.
Det innebar kramar och retsamma ord och gegga.

Han fick lust för att hålla andan några gånger, varpå jag försökte ge munmotmunmetoden genom att försökta öppna hans mun med tungan.
Geggigt.

Han åkte just och jag sitter och äter lite frukost. Bestämde mig för att inte somna om, eftersom jag ändå kommer behöva, förmodligen, lägga mig tidigt ikväll, för att gå upp tidigt inatt. (om jag ens sover alls.. men det blir nog bäst att sova lite).

Nöjd över närheten!
Jobbigt bara att ha mens när man ligger på en kille.
Men men, då finns det andra saker att göra.

Nu ska jag få mig till att packa mer, och städa!

Packad

Jag packar! Hej och hå vad jag packar.
Förr i tiden, såsom ungefär 2 år sedan, ägde jag på ett ungefär.. 3 plagg? jag gick alltid runt i 3 plagg åtminstne.. Ibland blev det kanske 5 om jag räknade ihop allt.
Allt gick i svart förövrigt.
Jag hade fyra likadana svarta tshirts tror jag, så det blir egentligen fler antal plagg, men likadana!
Och så en munktröja, den i svart självklart, och svarta byxor!
Det var min klädsel.

Idag? Idag är det turkos, det är rosa, grönt, rött, gult, vitt, lila.. och lite svart. Men inga tshirts eller munktröjor!
Och en massvis av korta kjolar.
Och en jävla massa skor.

Man kan väl säga så här att jag packar en hel del.
Jag ska ju tusan till Mallorca!

Men för att återgå till ursprungsämnet.
Jag packar!
Man får ha 15 kg som bagage, samt 10 kg som handbagage.
Jag fick lite panik i början, det räcker ju inte långa vägar!!
Men nu har jag packat, som sagt, och vätskor får man ju inte ha med sig som handbagage, därav la jag det i det stooora bagaget, men den väskan vägde ju inte ens 10 kg!
Därför tog jag ännu en, men nu fick jag ihop nästan 16 kg!
Nu har jag med andra ord kommit på att jag kommer få ha med mig 3 väskor!
Lugnt så sätt, jag får ju ihop kg.
Men, hur fan ska jag bära dessa?

Jag har skapat mig ett I-landsproblem.
Hur ska jag bära alla väskor med alla kläder jag köpt för alla dyra pengarna, som jag ska ha med mig till en resa till Mallorca, för att gotta mig lite i solen och spendera ännu mer pengar och bara slappa?
Jaaahadu.


Nu är det 36 timmar kvar tills flyget går!

Stadstidningen

Jag var just på stadstidningen och bad dem skriva en artikel om ett arbete jag skrev på komvux, om någon närstående som har en sorts sjukdom som just nu är ett väldigt hett ämne, ett väldigt aktuellt ämne.

Det är ett väldigt beskrivande arbete som drar igenom hela personens liv för att ge en bild på varför och hur saker och ting kan ha blivit som det har blivit.
Jag skrev det då jag gick Psykologi B.
Jag fick högsta betyg för det.
Jag hoppas nu på att stadstidningen tar det som det är och gör någonting utav det.
De har världens chans nu att dra fram något äkta, något som faktiskt finns rätt framför näsan och inte alla små fall som knappt är några fall överhuvudtaget.

Sa till dem att det inte behöver skriva hela arbetet, välj ut de viktigaste delarna och gör det till en fråga. Ska det verkligen vara så här?

De fick mina kontaktuppgifter, och information om att jag drar till mallorca på söndag, därför fick de även familjemedlemmars uppgifter också.
Det kommer väl börjar rulla lagom tills nästa vecka.
Det här ska bli intressant.

Det finns en stor möjlighet - ifall de nu verkligen fattar vad det är för ord de får präntade framför sig - att något JAG skrivit hamnar i tidningen som en ARTIKEL!
Som startar debatt.
Med inte bara folket.
Utan liksom ännu mer.

Det vore hur coolt som helst.

Förövrigt så frågade D mig ifall jag hade varit där och sökt jobb, då jag informerade om att jag just kom därifrån.
Det fick mig att komma på..
Varför inte gå dit då jag kommer hem igen och fråga dem om de har något?
Skadar ju aldrig att prova.
(Särskilt inte ifall nu mina ord kommer räcka för dem att förstå att det är ett hett ämne och en bra chans för dem och sätter in det i tidningen!).

Yrke: Stressigt och tungt.

Jag är så våldsamt lättad över att jag nu inte ska jobba på åtminstone minst 2 veckor framåt.
Jag har befunnit mig i ett yrke - efter att ha gått 40 veckors utbildning på företaget jag fortsatte på, med teori som flätades ihop med praktik, som sedan avslutades med 10 veckors (hela förra sommaren) praktik med allt vad det innebar. Jobba som ordinarie personal, heltid, med bara ett aktivitetsstöd. Ingen lön med andra ord. Gratis när man ser från företagets syn.
Sen fick jag slutligen anställning, för ett år sedan, och har jobbat där sen dess..
Med undantag av uppsägningen innan jul, som dock inte innebar att jag slutade jobba, det med minst 75% hela våren ändå, samt heltid ännu en gång, hela långa sommaren, fast denna gång med lön.

För att inte redan nu avsluta inlägget måste jag tillägga vad det är för yrke egentligen.
Kanske jag redan nämnt det, att det handlar om mat.
Det är dock inte på en restaurang, trots att vi faktiskt också har en, men där jobbar bara en till två stycken. Och inget hotell har vi, men fackligt ingår vi i Hotell och Restaurang. (Det blir billigare så.. ja, inte för oss arbetare då..)
Det skulle egentligen vara någon sorts Handel tror jag.

Men för att återgå..
Jag blev placerad, eftersom jag verkade vara gladast där, på en avdelning där enbart två stycken jobbade, jag blev med andra ord den tredje personen.
Där har jag varit sen maj 2006.
Det är den allra stressigaste avdelningen på hela företaget.
Från tiden man stämplar in, 06.15 till tiden man stämplar ut, 16.15, är det full rulle hela tiden. Främst på morgonen till runt lunch.
Det finns en stor avdelning på företaget, och tre små, om man bortser från den jag befinner mig i.
I den stora avdelningen finns det tre småavdelningar som kallas för Sallads, Baguett(och sandwich) och Tårtavdelningen. I dessa avdelningar finns det mängder av personal, alla börjar inte 06.15, många kommer även 07.15, men såfort de stämplar in kommer de vilja påbörja sina uppgifter, med andra ord starta igång produktionen med alla tillbehör som behövs för att bygga matprodukter.
Min avdelning rensar och hackar frukt och grönsaker. Från grunden.
Då vi stiger in med våra fötter påbörjar rushen, om någon minut kommer det komma in flera stycken som frågar "är det färdigt? är det färdigt? är det färdigt?".
Många av dem kan aldrig få in i sina huvuden att vi började samma tid som dem, det är med andra ord lite svårt att vara färdig med allting i tid till att alla andra ska få allting samtidigt.
Vi har även 3 olika maskiner, samt en tomatklyftgrej.
Och vi är oftast 2 stycken som jobbar.
Räkna ut det matematiskt hur det ska gå ihop.
Alla maskiner behöver vara igång samtidigt, alla fyra olika sysselsättningar, ibland behövs även förberedning ifall vi inte har hunnit göra det dagen innan. Med andra ord skulle det behövas 5 personer direkt på morgonen för att lyckas hinna göra allting som alla andra avdelningar direkt vill ha.
Och till råga på allt har vi två av de små avdelningarna som också ofta vill ha saker ifrån oss.

Vi har lärt oss ungefär vilka tider allt börjar starta. Vi har lärt oss vad som är bäst att börja med, och vi har lärt oss att vi alltid måste tillbringa flera timmar varje dag åt att förbereda till nästa dag.
Ofta är vi två dagar framåt, vi kan inte enbart tänka på hur det går med dagens produktion eftersom allting går back om två dagar ifall vi inte lyckas idag.
Vi är förmodligen den avdelning som alltid blickar in i framtiden, istället för att stå i nuet.

Det är ofta som jag har fått vara själv i avdelningen, med hjälp av antingen extrajobbare eller sommarjobbare, vilket innebär att hjälpen stjälper en hel del.
Det krävs nämligen av mig att förklara allting varje gång jag ger en ny arbetsuppgift, att visa och sen svara på frågor var tionde sekund.
Då jag var ny var detta något som fick mig så uppstressad att jag fick panik och hade ont i magen, klarade knappt av att sitta på rast, för jag visste att det och det och det måste vara färdigt för 10 minuter sedan.
Nu går det bättre, eftersom jag har större koll och vet allt som behöver göras och när och hur. Men det förändrar dock inte denna stress med att allting ska vara färdigt på samma gång.

Det här är ett yrke som är så uppstressat, och enormt tungt, eftersom vi får lyfta väldigt tunga byttor, kantiner och lådor varje dag.
In i våran kyl körs det, varje dag, in nya färska grönsaksvaror. Det innebär bland annat runt 150kg salladskål, 100kg isbergssallad, 150kg gurka, 100 kg körsbärstomater, ännu mer vanliga tomater, och över 100kg vitkål - i 15kgsäckar.
Och varje dag ska vi lyfta av allting och ställa tillrätta och förbereda och hinna med allt annat uppepå det.
När vi kommer hem är vi både kroppsligt och mentalt trötta.
Ofta orkar jag ingenting göra när jag väl kommer hem, jag går mest runt och är jävligt trött.
Vi står även upp under hela arbetstiden, 9 timmar per dag (+ en timmes rast sammanlagt, fördelat på tre raster (10timmar på jobbet)), det finns inga stolar att sätta sig på, och om det nu hade funnits skulle det oftast påverka produktionens takt eftersom många arbetsuppgifter inte kan hanteras på en stol.
Jag brukar dock sätta mig på en vagn då det är dags att skala 40kg lök.
Jag gråter förövrigt inte när det gäller löken, jag är van.

Då all produktion ut till de andra avdelningarna är färdiga är det dags för oss att plocka fram många olika frukter såsom meloner, ananas, passionsfrukt, kiwi med mera, för att förbereda. Vi förbereder även fläskfilé som vi skär upp i skivor (många kg, beroende på hur många beställningar vi har fått), samt 1-kg brieost, delar varje i fyra bitar och paketerar in i plast.
Samt sköljer krispsallad.
När allt detta är färdigt är vi redo att lägga festfat med kött och frukt på.
Köttet har vi tidigare beställt ifrån någon som står vid en skärmaskin ute i en annan avdelning (vi beställer genom att gå igenom alla beställningar och räkna ut allt mängd kött som ska vara på varje fat), sen sätter vi igång.
Ofta står vi och lägger fat i kanske 6 timmar per dag. (Vi måste därför skynda oss extra mycket varje dag med hela produktionen för att sen hinna göra våra egna arbetsuppgifter som då är fat.) När detta är färdigt ska lappar sättas på backarna som faten läggs i, dessa skriver vi för hand. Det är en lapp per kund. Vi har väldigt många kunder.

Sen när allt detta är färdigt är det dags att städa iordning allting.
Det tar ofta 30-45minuter, beroende på om vi redan städat de två största maskinerna.

Sen går vi ner till omklädningsrummet och byter om och går hem.

Det känns väldigt skönt idag att få sova lite, och sitta och inte göra någonting alls.
Men det jag främst är glad över att få slippa är vissa personer som jobbar där, vissa nya.
Igår ville en av dem förändra lite saker, och pratade med mig och min medarbetare om detta.
Vi sa emot lite, jag försökte vara vänlig, men det gick inte så bra..
Jag påpekade att vi redan har det väldigt stressigt i våran avdelning, och att det är väldigt kämpigt, varpå jag får ett hånskratt rätt upp i ansiktet av denne.
Som om mitt arbete, enligt personen i fråga, är en ren dans på rosor.
Jag ifrågasatte vad den menade med det, men fick inget svar.

Denna mentalitet har befunnit sig där hela tiden, men jag har aldrig fått det skrattat upp i ansiktet tidigare.


Jag tror nu att jag har förklarat rätt beskrivande hur mitt jobb är, och vad det går ut på och vad sliten man blir av det.
Det dumma är att det finns så många människor som har samma sorts jobb, med lika låg lön.
Å andra sidan är jag van att leva på mindre pengar, därmed känns lönen mycket mer än okey för mig, men om man ska börja jämföra..

Min första semesterdag, som egentligen inte börjar förrän på Måndag, men jag har ordnat semestern själv utan att prata med mina arbetsledare. Mitt schema tog slut och jag har några dagar kvar att ta ut och min syster befinner sig på Mallorca och tyckte jag skulle komma dit.
Visst sjutton tar jag tillfället.

Det ösregnar utanför fönstret.
Men jag är åtminstone hemma.

Tomorrow is the day

Imorgon går jag på semester.
Jag har jobbat sen maj 2006 i streck, därmed hela förra sommaren samt hela denna sommaren.
Det är fan ett helvete. Aldrig få någon semester, aldrig får andas ut - som alla andra på samma arbetsplats..
Men nu äntligen, jag har tagit mig minst 2 veckor.
Jag drar till Mallorca om 4 dagar.

Fy fan vad skönt!

Ljuvliga måndag

Gårdagen var en sådan där konstig dag som får mig att le ända upp till öronen såfort jag kommer att tänka på veckodagen "Måndag".
Den dagen som har varit en av de värsta dagarna på veckan. Första dagen på en ny skolvecka alternativt arbetsvecka.
(Fast söndag är förstås värst, sista dagen på ledigheten.. om man då inte har ett jobb som jag har, då man ofta jobbar på söndagar - därmed en ännu jobbigare och tråkigare dag.)

Jag vaknade, som jag brukar göra varje morgon, men denna gång slapp jag höra mobilens tjutande alarm, utan jag vaknade med solen i ögonvrårna och småfåglars sång någnstans i fjärran.
Strax möttes jag av något mjukt mot min arm och del av mitt ansikte, vilket visade sig vara min älskade lillstora katt. Jag la armen om honom och gosade in mitt ansikte i hans mjuka päls och pussade honom på huvudet.

Strax ringer telefonen, det är en mansröst som frågar om jag vill hitta på något.
Glad av det tar jag mig en lagomt lång dusch, känner verkligen att detta kommer bli en bra dag. Stiger ur duschen, ren och skinande som en nyponros, och börjar klä på mig de finaste och bekvämaste kläderna jag äger, fäster i mina favoritörhängen och sätter upp håret bak i en stor krusidull med min stora hårnypa.

Jag kliver ut i solskenet, ut på gården och mot parkeringen och möter honom jag ska umgås med hela dagen, han som ringde strax innan jag klev in i duschen.
Han kramar om mig och tar snart tag om min hand och leder mig bortåt mot något jag inte vet var det är, än.

Det visar sig vara en klippa, en öde klippa. Dit har han även tagit med sig en korg med en stor filt och dryck samt frukt av olika slag. Vi ska ha picknick!
Han vill ha mitt huvud i sitt knä, vilket han genast får, och han börjar mata mig med vindruvor som Julius Ceasar förmodligen ofta fick uppleva.. Han stryker mig lätt över håret och möter min blick med ett leende.
Vi börjar prata om allt och inget, och under samtalets gång flätar vi samman våra fingrar i en symbolik som säger "det är vi nu".
Jag sätter mig upp och sneglar på honom en stund, smeker hans kind med ena fingret och nuddar hans läppar med min mun. Jag tycker så mycket om dig, och jag är så lycklig. Jag har aldrig känt mig lycklig tidigare.

Jag sätter mig placerad med ryggen mot hans mage, med hans armar runtomkring mig, med mitt huvud mot hans nyckelben, och känner tyngden av hans huvud mot mitt.
Vi flätar åter samman våra fingrar och blickar ut mot solnedgången.
Timmarna har flugit iväg.

Vi återvänder hem, han kramar om mig en lång stund utanför min dörr och släpper sen iväg mig, trots att han fortfarande håller tag om min hand. Jag vänder mig om och ler och möter hans läppar.
Vi säger hejdå och jag går in till mig.

Efter några minuter ringer telefonen, det är han igen. Han undrar vad jag gör och hur jag mår, han säger att han saknar mig, att det känns som en evighet sedan vi sågs senast. Han frågar om jag vill hitta på något imorgon igen. Jag ler och känner det bubbla inom mig.

Senare på kvällen öppnar jag min mail där jag ser att jag fått ett nytt.
Det står att jobbet jag har sökt gärna vill träffa mig och menar med säkerhet att det är mitt bara jag vill ha det. Det är ett drömjobb trots att jag innan inte visste att det var just det jag ville ha.
Jag svarar direkt att jag kan träffas närsomhelst och att jag tackar något enormt mycket över möjligheten!
Jag ringer upp till honom igen.
Han blir så glad åt mina vägnars att han bjuder in sig själv till mig, för att få krama om mig och säga grattis.

Och nu sitter jag här, dagen efter.. Min, ja.. Min underbara, omtänksamma, enormt gulliga pojke ligger i sängen bakom mig och läser en tidning, med min hand i sin lite då och då. Han kan inte låta bli att röra mig, mitt skrivande blir därför lite hoppigt, eftersom jag ibland bara kan skriva med en hand.
Jobbet är mitt om jag vill ha det, och jag börjar lagomt tills jag kommer hem från Mallorca.
Det är helt fantastiskt!

Och så var det dags att sova.
Han bestämde sig för att stanna kvar, så jag ska linda in mig i hans varma famn hela natten, och älska tills gudarna slutar att andas.

Måndagar är kanske inte så dåliga ändå..

Ännu mer lista

Ta fram mobilen och skriv namnet på den som står vid respektive nummer

2 - AnnaKarn
8 - Daniel
20 - Hugo
16 - Helene
1 - Anna-syster
11 - Dotanuki
4 - Gun bageri
19 - Hubbe
13 - Emelie
10 - Djurkliniken
6 - Carola

F: Har du pussat nummer 13?
S: Näe, det har jag ju inte gjort.

F: Vilket är ditt bästa minne tillsammans med nummer 16?
S: Haha jadu. någon av gångerna då vi skrattade som mest. :)

F: När ska du träffa nummer 1?
S: På söndag! Mallorca!

F: Är nummer 11 söt?
S: Ja, det är han.

F: Vad var ditt första intryck av nummer 10?
S: Öh.. ja.. något bra som kan knipsa av min katt's manliga kulor?

F: Hur träffade du nummer 2?
S: På jobbet.

F: Gillar du nummer 8?
S: Ja, och det är väl kanske inte det allra bästa.

F: Har du träffat nummer 8 den senaste månaden?
S: Det var nog exakt en månad sedan vi sågs.

F: När såg du nummer 13 sist?
S: I onsdags!

F: Har du varit i nummer 19 hus?
S: nope.

F: När är nästa gång du ska träffa nummer 4?
S: Jadu, förmodligen aldrig? min chefliknande på bageri jag var på.

F: Är du nära vän med nummer 20?
S: Njae, det kan jag väl inte direkt påstå. Dock är det en av mina närmaste vänner's pojkvän och sambo!

F: Har du gått på bio med nummer 8?
S: Nope, dock nämnt det någon gång.

F: Skulle du kunna gå ut med nummer 13?
S: Haha javisst, som kompisar!

F: Vad pratar du och nummer 10 oftast om?
S: Om min katt förmodligen.

F: Känner du nummer 1?
S: Jo, hon är ju ändå min syster.

F: Skulle du kunna ge nummer 6 en kram?
S: Nja, är väl inte riktigt något jag känner för.

F: Hur är vänskapen mellan nummer 16 och 10?
S: Jadu.. den funkar säkert. Dock är det väl inte direkt någon kontakt som man så väldigt gärna vill ha.

F: Hur länge har du känt nummer 11?
S: Känt och känt.. pratat några år, längesen nu. Träffat en gång.

F: Har nummer 2 ett förhållande?
S: Ja, hon är gift och har barn.

F: Har du velat slå 8 i ansiktet?
S: Slå och slå.. men jo, något ditåt.

F: Hur träffade du nummer 11?
S: På internet.

Listor

Jag har tråkigt.. och sammanträffande nog hittade jag en hel drös med listor!

--
Fem SKULLE

Skulle du vilja vara längre?
Nej, jag är nöjd som det är.
Skulle du vilja väga mer?
Haha nej, snarare mindre.
Skulle du bli arg om din pojkvän gjorde slut om du har/hade någon?
Enormt ledsen och sen arg. Brukar gå den vägen.. Om jag nu har någon.
Skulle du vilja ha sex med en kändis?
Är han het så visst.
Skulle du vilja dricka dig full nu?
Möjligt faktiskt, vore rätt nice. Jobbigt imorgon då bara, att jobba.

Tio KAN

Kan du röra på öronen?

Nepp

Kan du slicka dig på näsan?

inte det heller.

Kan du kolla i kors med ögonen?

vill inte prova, blir yr i huvudet.

Kan dina föräldrar lita på dig?

Hm, jo, jag är ärlig av mig.

Kan du låta bli att prata på 4 timmar?

haha jadå, fast möjligt att jag får anstränga mig.

Kan du vara på fest utan att dricka?

jJupp, men rätt tråkigt om alla andra dricker.

Kan dina vänner lita på dig?

Ja, självklart.

Kan du tänka dig att pierca naveln?

Det vore fräckt, men knappast i nuläget.

Kan du suga?

Haha ja, jag kan det ja..

Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?
Kan kan jag.

Femton HAR

Har du någonsin ljugit för dina föräldrar?

Jo, det har jag nog gjort.. "...jag är ärlig av mig.."

Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?

Min mamma iaf.

Har du ett syskon?

Storebror 79, storasyster 81 och lillebror 86.

Har du varit full den här månaden?

Ja, senast i fredags!

Har du någonsin haft sex med någon?

Jo :)

Har dina föräldrar ljugit för dig?

Förmodligen

Har du redan tröttnat på dom här frågorna?

Jag tröttnar aldrig på frågor!

Har du borstat tänderna den senaste timmen?

Nej, inte sen imorse.

Har du pussat någon som är fyra år äldre?

Ja, senast i fredags.

Har du haft sex med någon som är fyra år äldre?

yesyes, men inte i fredags :P

Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?

Något ditåt iaf..

Har du funderat på hur det skulle vara att testa droger?

Jo, men jag vill inte.

Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?

Hm.. nästan? någon förälder kom in en gång, fast möjligt att man hann gömma sig i tid..

Har du haft sex med mer än tre personer?

Ja, det har jag. Men inte samtidigt.

Har du ljugit på någon fråga än då?

Nej!

Tjugo VEM

Vem är din bäste vän?

Jag har rätt så delade platser där. Varierar mellan Helene, Janna och Emelie. Beroende vilken dag. :)

Vem älskar du?

Fler än vad jag vågar erkänna.

Vem hade du senast sex med?

Mr T.

Vem vill du bli full med?

trebor, han är rolig!

Vem är den bästa artisten?
Ingen aning..

Vem pratade du senast i telefon med?

Anneli, min favoritarbetskompis!

Vem har du en liten crush i?

liten? Känns som om jag har det i alla..

Vem är snyggast i världen?

vet inte.

Vem skulle du ge en miljon till om du var tvungen att ge bort det?

Delar av min familj.

Vem är snällast i världen?

Bamse?

Vem är din bästa kompis?

Ja, det har inte ändrats sedan sist.
Vem vill du prata med?

Någon rolig.

Vem sov du med senast?

S.

Vem såg du full senast?

Det måste vara S ja..

Vem vet allt om dig?

Jag tror inte att någon vet allt.. men Helene och Janna är väl de som vet mest. Emelie knappar in också.

Vem kysste du senast?

Det var S.

Vem kramade du senast?

Och S igen.

Vem kan berätta allt för dig?

De jag kan berätta allt för, kan berätta allt för mig.

Vem kan du berätta allt för?

.. läs ovan.
Vem hatar du?
Dumt att hata.

--

Vad blir ditt namn baklänges?
Nnasus

Har du gjort en snöängel i år?
Nej, inte än!

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?
Hum.. aldrig, förutom när jag kanske föddes?

Har en dröm gått i uppfyllelse?
Ja, några stycken. Inte bara bra drömmar.

Tycker du att sengångare är söta?
sengångare? De ser mest lustiga ut.

Har du någon gång testat karate?
Nej, men tae kwon do!

Första sporten du gick på?
Det var någon gymnastik när jag var en plutt.

Minimorötter eller pommes frites?
Pommes frites

Vad längtar du mest till just nu?
Till söndag då jag åker till Mallorca!

Hur gammal har du tänkt bli?
Tills jag med gott samvete kan blunda.

Har du haft vattkoppor?
Ja, fyfan.

Vad drömde du inatt?
Ingen aning..

Vilken tv-serie är bäst?
Gilmore girls. Slutat. :(

Vad åt du senast?
Stekt falukorv med idealmakaroner.

Höga eller låga strumpor?
Helst låga, så de inte syns i skorna knappt. vore dock fräckt att ha knästrumpor.

Vad är du mest rädd för i hela världen?
Livrädd för ekonomisk kris.

Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
Ja, ibland.

Vad har du för färg på ditt påslakan?
Ett gult och ett grönvitt.

Bikini eller baddräkt?
Bikini!

Snyggaste läraren?
Min gamla pianolärare (och hobbypsykolog) nikos!

Är du mörkrädd?
Bara när jag går ensam ute på kvällen. Och kanske efter någon älskade skräckfilm.

Har du någon gång haft på dig ett par trosor?
Haha ja, som typ nu.

Riktig gran eller plastgran?
Riktig, luktar godast.

Tänt eller släckt när du ska sova?
Det ska vara mörkt!

Godaste drickan till frukosten?
Mjölk

Vill du bli president?
Nej. Alldeles för mycket ansvar och folk som hatar.

Har du spelat tjej i en teater?
Yes, en nunna!

Duscha eller bada?
Duscha om man vill bli ren, bada om man vill slappna av och värma sig.

Har du gråtit i skolan nån gång?
Ja, det har jag.

Hur tar du dig till jobbet?
Jag cyklar.

Har du någonsin sminkat dig som punkare?
Haha ja, om det räknas som punkare att måla sig svart runt ögonen..

Sjunger du på toa?
Hm nej, det tror jag inte.

Vilken färg har din jacka?
Jag har många.. en vit, en röd, en jeanssvart.. och fler svarta.

Använder du långkallingar?
Nej, knappt använt någon gång tror jag.

Är du höjdrädd?
ibland kanske

Vilket land vill du åka till?
Spanien! Mitt favoritland då jag var liten, nu åker jag äntligen dit.

Vad var det senaste som fick dig att skratta?
Tror det var när jag spelade xbox mot trebor och jag dödade hans gubbe hela tiden!

Vad ska du göra NU?
Jag ska nog fortsätta svara på frågor..

--
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Hm njae, försöker dock komma i kontakt med, men inte lyckats än.

Har du sett din bästa vän gråta?
En av dem.

Vilka vitaminer åt du när du va liten?
Bio-strath. Mamma har köpt dem till mig igen.. hhm.

Vad åt du senast?
Mat.

Har du fått någon komplimang idag?
Nej, jag lever fortfarande på det jag fick i fredags. "Jag förstår inte.. du som är så snäll och söt och snygg..!"

Har du varit med i en rättegång?
Näe.

Är du polare med grannarna?
Inte direkt. Säger "hej" ibland.

Vilka språk talar din mamma?
Mest svenska.

Vilka länder har du bott i?
Sverige.

Senaste piercingen?
Öronen?

När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Trollhättan kanske, för någon vecka sen.

Gay?
Njae, mer åt bi isåfall, but i don't know.

Har du däckat/spytt för att du druckit?
Ja, för massa år sen. Det sistnämnda.

Har du äggat ngn?
Haha nä.. snarare eggat.

Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej

Suger det här?
nejdå..

Har du varit på stranden?
Nope, inte iår, bara på klippa. Ligger dock på stranden på Mallorca om exakt en vecka!

Har du haft en stalker?
Ja.

Minns du din/dina musiklärares namn?
Ja, typ allihopa.

Hur bra är din syn?
Jävligt bra med linser och/eller glasögon.

Har du varit på ett party?
yes

Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
vore coolt, men vågar nog inte.

Vad skulle du säga om jag sa att jag va kär i din bror?
Jahaja, så trevligt.

Har du varit utomlands?
Ja, kreta, österrike, tyskland och danmark.

Har du sett din bästa vän naken?
Näe. En av dem bara halvnaken.

Vilket är de bästa bröllopet du vart på?
Hm.. vet inte. Det jag serverade på kanske? fast det var rätt så irriterande folk i efterhand.
Var dock aldrig på själva bröllopet.

Var är dina syskon just nu?
Storebror är väl i Gbg och härjar i sin lägenhet, storasyster jobbar på Mallorca och lillebrorsan försöker ta körkort i nässjö.

Vad var den senaste drömmen du minns?
Minns bara litegrann, om någon pojke.

Vilken tid gick du upp i morse?
05:30

Vad ska du göra i helgen?
Packa inför Mallorca, och sen åka!

Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
"HEMMA? :)"

När va du riktigt sjuk senast?
Mars någon gång kanske.

Vem är den senaste kändisen du tog på?
Ingen aning.

Vad finns i din bakficka?
Ingenting.

Har du färglinser?
nope.

Vad gjorde du kl 2 inatt?
sov.

Vad är det första du gör på morgonen?
stänger av mobil-tjutet.

Vad ska du göra efter det här?
det vill du inte veta.

Mysteriet i min trappuppgång - Del 2

Fick en kommentar idag av någon Fredrik, som frågade efter en fortsättning på mysteriet, eftersom jag aldrig har kommit med någon trots att jag skrev att det skulle komma.

Jag vet faktiskt inte vad det var eller är.
Det har gått två veckor nu tror jag, och jag åkte bort helgen efter att jag ringde.
Sen när jag kom hem fanns fortfarande lukten kvar i hela trappuppgången, därför antog jag att ingen varit där, alternativt ingen har fått för sig att gå in i någon lägenhet med huvudnyckel.. så jag väntade.
Lukten avtog lite grann under veckan, men den fanns ändå.

Jag har väntat mig värsta kalabaliken, om jag nu hade rätt i min aning!
Tänk om jag missat?

Jag har funderat på att ringa till hyresvärd igen bara för att fråga vad tusan det var, av ren nyfikenhet. Anar dock att de inte tänker säga sanningen om det nu är ett lik.
Vilket då, i min fantasi, gjorde att jag sa vad jag hade gissat på. När de hör att jag tar det med godan ro (jomenvisst), så kanske de vågar berätta sanningen?
Men då hör det till saken att jag inte ringt dit, jag har inte kommit till skott.. jag har inte tagit mod till mig.

Men efter att kommentaren ploppat upp i min mail så bestämde jag mig för att slå numret och fråga.
Dock hade jag inte lika mycket tur nu som sist, telefonsvararen gick igång.
Och inte tänker jag ställa frågan på en telefonsvarare...

Jag ska komma med ännu en fortsättning!
Förhoppningsvis innan jag åker iväg på semester.

Jag får fortfarande för mig att lukten är kvar.. men är inte riktigt säker längre.

Innehållslöst

Jag försöker komma på något djupt att skriva om.
Det går ganska trögt.
Får mig inte ens att skriva om det senaste som är pågång och igång.
Försynta blickar och smittande leenden.
Men det kommer någon annan gång, gissar jag på.

Hoppsan

En konversation som kom igång då jag just hade vaknat och klivit upp.
Och för att förklara lite..
Igår fick jag något som verkade vara månadsperioden, mens alltså. Men det var konstigt eftersom det då var 2 veckor för tidigt, så jag undrade vad fan som nu hänt med kroppen..

[10:30:36] <Sussilago> nejmen hej spacewoman
[10:30:48] <spacewoman> tjatja :)
[10:30:53] <Sussilago> :)
[10:31:06] <Sussilago> jag vette fan om det var mensen som kom igår.. typ nada
[10:32:56] <spacewoman> ojoj, du kanske är gravid :P
[10:33:12] <Sussilago> haha
[10:33:30] <Sussilago> fy, vore jobbigt. T som är pappan isåfall:P
[10:33:41] <spacewoman> hehe
[10:33:48] <Sussilago> får hoppas att kondomen höll:P
[10:34:04] <Sussilago> eller vänta här
[10:34:08] <Sussilago> det går ju inte förresten
[10:34:10] <Sussilago> han kom i fel
[10:34:11] <Sussilago> haha
[10:34:11] <Sussilago> :P
[10:34:15] * Sussilago skrattar
[10:35:30] <spacewoman> hahaha


Nu har du åtminstone lite mer ledtrådar till det jag skrev om i tidigare inlägg. "Det blev förövrigt en andra gång för en sak den där natten nyss. Gissa vad?"

Annars såå.. Puh!