Mod som gav översvämning

Jag gick dit idag.
Dit jag fasat att gå i två månaders tid nu.
Jag har bokat om tiden två gånger om - ett måste för min del.
Denna tid var längre.

Jag kom dit, i sällskap av en vän, för att jag inte helt skulle springa och gömma mig bakom närmsta dörr.
Tillslut var det dags.
Jag satte mig på en stol och pratade lite om saker och ting.
Om min ovilja, om ombokningen, och att jag nu är där.
Blicken som svarade mig var fastnaglad i mina ögon.
Kontakten fanns där hela tiden, vek inte undan.

Vi bytte rum, pratade vidare lite där, sen var det bara att ta tjuren vid hornen.
Jag vek undan med blicken, in i väggen, men fick en liten tillsägelse att jag inte ska titta in i väggen, utan rakt fram istället, så att jag blir medveten om allting. Inte försöka få mig in i en annan värld, utan att vara där i nuet.
Jag gjorde som sas, med tårar i ögonen.

Sen gick jag därifrån, med vännen som väntade på mig. Då vi gått ut genom dörren började ögonen svämma över, och jag hade svårare att prata än innan.
Vi stod där en stund, jag med våta kinder och vännen med röda ögon pågrund av min reaktion.

Men som alltid tog jag mig samman och gick ut därifrån och började le och skratta istället.
Ibland läcker insidan ut stundvis, och jag får helt enkelt låta det ske.
Men allting har sin gräns, och leenden gör världen så mycket vackrare.