Utstirrad osäkerhet

Vad det så här jag kände mig för inte alls länge sen och flera år tillbaka?
Usch, säger jag.

Jag gick ut i normala kläder. Ja, om man ser på hur jag klädde mig förr.
Jag har tvättid idag och har inte orkat duscha idag, med andra ord ville jag inte dra på mig kläder som jag kommer använda i veckan.
Så, det återstod de gamla, de jag använde förr, senast för några månader sedan.
Den känslan jag hade kan jag inte förstå att jag lät mig ha.

Kände mig så fruktansvärt utstirrad, osäker, obekväm, ful. Allt kändes fel. Är det så jag har känt mig? Inte så jävla konstigt att jag har varit så sablans osäker, att alla mina rörelser har strålat osäkerhet.
Overkligt att jag lät mig vara sådan under en så lång tid.
Tur att jag har tagit mig ur det.

Jag lovade mig själv att aldrig dra på mig plaggen igen, men har ändå haft dem i garderoben.
Nu är det dags att de försvinner.
Så att inte ens en tvättdag kan få dem på mig.

Och därmed basta.