Från "hejdå" till mjuk säng

Att ett litet "Hejdå" kan betyda och innebära så mycket.
Det har blivit en sorts tradition att vi alltid säger det till varandra.
Först går jag mot honom, och vi fäster ögonen i varandra, och sen säger en av oss "hejdå" medan den andra härmar.
Varje gång i den jäkla bussen.
Varje gång jag ska gå av är han redo att möta min blick.

Det skedde senast för en timme sen.
Och fortfarande tänker jag på det.

Vi pratar aldrig längre på jobbet, kan säga "hej" till varandra lite då och då. Han går ofta förbi, och jag sneglar alltid på honom. Han sneglar också men tittar sen bort. Jag följer hela hans väg med blicken.
Kan inte låta bli.
Och så säger vi hejdå varje gång jag går av bussen.

Jag är expert på att tänka på saker alldeles för mycket.
Därför betyder det där ordet och ögonen mer än vad det kanske är.
Men sablans.
Båda vill hälsa på varandra iaf.
Och jag vet att han har en mjuk säng.
Har liksom redan provat den.