Slemmigt stånd

Igår tog jag mig till Alingsås för att gå på potatisfestivalen (En årlig stadsfestlighet med karuseller och framträdanden, firar potatisen. Närmare bestämt Jonas Alströmmer, som tog hit potatisen. Han kom från Alingsås.) Min kära syster skulle vara en av dem som sjöng på scenen, det var huvudsaken till varför jag tog mig dit. Hon sjöng bland annat ”Evighet” (Carola).

Men innan det skedde mötte jag upp Helene, Hugo och Jennie och sökte oss till en plats lite längre ifrån alla andra människor. Efter många om och men beslutade jag mig för att vara med och parta och sen gå vidare efter syrrans uppträdande. Lyckades få i oss en del akoholhaltiga drycker, stapplade sedan mot scenen för att blicka upp mot systeryster med tårar i ögonen. Jag lyckas alltid bli så jäklars rörd. Och Stolt.

Så var det äntligen dags att dra igång partandet på riktigt. Jag och Helene placerade oss nära järnvägen på en gräsplätt och hävde i oss lite till, och snart fick vi sällskap av Hugo då vi knallade vidare till det såkallade öltältet. 25årsgräns. Jag beodrade Helene att ta av sig min jacka hon hade lånat eftersom ”det är lättare att komma in på ställen om man visar lite hud..” Sagt och gjort, vi gick dit. Vakten frågade hur gamla vi var, och vi svarade ärligt vilket resulterade i att de ville se våra idkort. Det är tydligen alltid så. Det gör inget att man är yngre än åldersgränsen, bara man är ärlig och har ett idkort med sig. Vi kom självklart in.

Strax började jag kika efter alla möjliga sorters pojkar, jag var sugen på pojk helt enkelt. Kollade in Hugo’s kompisar. Men kopplade bort det totalt då flickvännen till en av dem satt bredvid och den andra var bög. Kändes lite smått.. onödigt.. att ens försöka då. Men dansa skulle vi göra. Jag och Helene, och hon skulle samtidigt passa på att hitta mig en pojk.. Ja.
Vi vinglade till dansstället som bestod av massa medelålderspar och fjortisar, Helene riktade tillslut in sig på två killar som stod längre bort, med en cigg i handen. Hon säger något om att jag behöver en pojk, och det slutar med att vi tar var och en till dansen.. Av alla killar på stället tar hon de första bästa - mindre snygga - killarna. De kom tydligen från Uruguay (Nära på det land Sverige besegrade i Fotboll!), pratade mer tyska än svenska, och bodde i Sollebrunn sen 3 månader tillbaka. Okey. Jag sa något om att jag bara kan prata högstadietyska, och svarade på frågan hur gammal jag var, ”siebzig” vilket betyder 70. Han tolkade det som 17, och jag protesterade som fan. Tillslut efter mycket pladder och tankeverksamhet kom jag fram till att min ålder heter ”zweiundzweizig”. Han var 23. Såg ut som några år äldre.

Jag är tydligen enormt duktig på att dansa närgånget, gnida mig mot, trycka mig mot.. och smart som han är följer han mina tendenser. Känner att han trycker sig mot mig.. Efter en låt tar han sig större friheter, när nästa är pågång känner jag något hårt tryckas mot mig, och jag börjar panikartat flacka med ögonen för att få tag i Helene’s blick. Men utan resultat. Han försöker kyssa mig, han lyckas med att blöta ner hela munnen och halva hakan, nästa gång vänder jag bort huvudet och istället letar han sig till min nacke. Nu börjar det bli grymt obehagligt. Okey, hade varit helt okey om snubben var snygg! Men naej. Han var mest äcklig. :-P
Jag bestämde mig för att slita mig loss efter att låten var färdig, kände ännu mer hur något växte mellan oss, ja, mellan hans ben självklart. Och då låten tog slut drog jag mig loss, smög mig mellan Helene och Hugo och viskade i helene’s öra ”Hjääälp, rädda mig!”. Grabben förstod inte riktigt vinken utan frågade efter mitt telefonnummer, först hörde han inte mitt svar så jag fick upprepa ”Nej, tyvärr..” och han försöker krama om mig och jag säger ”..hejdå, tack för dans” och smiter iväg med Helene.

Okey, jag sa att jag var sugen på pojk, att jag kände för att hångla. Men någon måtta får det väl vara. Haha. usch. Han var slemmig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Uppenbarligen kan jag tända killar genom att gnida mig mot dem, det fick jag ju ett.. rejält.. bevis på. Men hur svårt är det att tända slemmisar?

Strax efter denna minnesvärda dans drar vi in till öltältet igen och köper oss lite mer dricka. När vi sätter oss ner hör jag någon säga ”Men hej Susann!” (Ja, jag heter det ja.). Det var min lillebror’s gamla kompis, en av dem som även var uppe hos oss för en vecka sen då lillebrorsan tog studenten. Niklas. Han har vuxit upp och blivit fin t.o.m. Sen satt det en annan bredvid som jag kände igen från barndomen, jag kallade honom för fel namn, men kom sen fram till att det var en storebror till den andra som var uppe här för en vecka sen. Han var som jag mindes. Mindre trevlig, hälsade knappt. Lillebrorsan är trevligare.

Jag börjar märka av att jag är uppväxt i denna stad då ännu en gammal ”kändis” säger mitt namn bakom mig. Denna gång var det Emma L! Min gamla barndomskompis som jag brevväxlat med samt nu på senare tid pratat på en community. Henne har jag inte träffats sen 6an tror jag. Några år sedan. Det var jätteskoj att prata med henne, lika trevlig som alltid.

Sen tar kvällen slut då klockan blir 02.00 och stället stänger. Vi vinglar bort mot bilen och åker hem med ett stopp på vägen i förebyggande syfte ifall någon av oss mådde dåligt. Vilket vi inte gjorde. En perfekt fylla. Med fint resultat nu dagen efter.
Både jag och Helene har knappt kunnat röra på oss utan att huvudet ska dunka.
Vi hamnade på en pizzeria innan jag åkte hem med tåget, och nu sitter jag här.
Halvt bakfull och med minnen av en slemmig kille med stort stånd.
Och den där Niklas har faktiskt växt upp och blivit fin ja..
Hmhm.