Pojken med de söta rynkorna i mungiporna då han ler är inte redo för att inleda något nytt.
Var inte jättelängesen han hade flickvän.
Den första pojken som är ärlig och berättar det snabbt och lägger alla korten på bordet.
Jag skulle kunna springa dit och kyssa honom bara för ärligheten.
Trodde inte såna fanns, efter vad jag erfarit.
Kyssa honom tänker jag dock inte göra.
Kanske håller vi lite kontakt, vi får se.
Synd iaf, han var ju väldigt mysig att krama på.
tisdag, juni 27, 2006
Synd för rynkorna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, ibland är det komplicerat att veta hur långt man kan gå, vad man kan göra och om det i såna fall blir bra?
Lycka till hur som helst.
Skicka en kommentar