Överraskande hjälp

Ibland så förvånar och överraskar folk en, när man inte alls förväntade sig det.

Förra veckan skickade jag in min ansökan till au pair, och jag skulle innan detta kopiera allting så att jag hade en kopia - självklart. Dock kostar det 3 kr per kopia på biblioteket, och det blir en hel del pengar om man räknar ihop allt. Dock så man överlever ekonomiskt, men det vore ju väldigt trevligt ifall man kunde få allt gratis.
Jag frågade därför D.
Ja, den där D. Jag orkar inte leta upp lämpliga länkar för att förklara vem D är, men du som följt bloggen borde förstå.

Jag gissade på att han har minst en kopiator på sitt jobb, det är ju ett rätt stort företag med huvudkontoret här i staden, och det helt enkelt måste finnas en kopiator där. Men att jag nu skulle få hjälpen av honom var kanske mindre osäkert.

Jag frågade för andra gången och efter en stund gick han med på det, och jag skulle åka dit sent på kvällen med papprerna, dock ändrade han sig efter ett tag och sa istället att han skulle komma förbi till parkeringen här nere, så kunde jag lämna papprerna och få dem nästa dag.
Men jag ogillade idén med att lämna ifrån mig allt, eftersom tre av papprerna var viktiga, referenser som jag inte kunde fixa kopior på, eller göra om, ifall de försvann.
Sagt och gjort i alla fall, jag gick ner till parkeringen med min vän H som var här dessa dagar.
Hon skulle äntligen få träffa D och se vem han är och ser ut. Det tyckte jag var väldigt spännande. Alltid roligt att presentera någon som betyder eller har betytt något.
Han t.o.m klev ur bilen för att hälsa, värsta grejen.

Jag överlämnade papprerna och kom sen, efter lite diskussion, fram till att jag ändå skulle köra till hans jobb och hämta papprerna efter en stund. Delvis för att jag ville ha anledning att köra lite bil nu när jag just fått körkort, och delvis för att det vore roligt att åka till hans jobb helt enkelt.

Och dit kom vi.
Han satt på trappan inne i byggnaden och väntade, smygläste mina papper, så jag gick fram och knackade.. Stod sedan innanför dörren i såkallad hall och pratade ett tag medan H satt ute i bilen och väntade.

Och det var där jag blev positivt överraskad och förvånad.
Först för att han faktiskt hjälpte mig, sen att han pratade på sånt där avslappnat sätt, men mest för att han ansträngt sig riktigt rejält. Papprerna var en exakt kopia, med både fram och baksida, trots att jag sa att han inte hade behövt göra på samma papper, och han hade lagt allt i två olika kuvert.
Det låter kanske inte som något vidare stort i andras öron, men det kändes stort.
Det kändes som ett ytterligare steg i våran relation.


Men det roliga var efteråt, då H sa "Han verkade ju trevlig, inte alls som jag hade tänkt mig innan!", och då jag informerade D om detta svarade han "Haha.. om hon bara visste.."
Självironisk?