Amerikanska

Jag funderar lite på hur mitt språk kommer förändras där borta i staterna, jag kommer ändå vara där i ett år eller lite mer. Kommer jag börja tänka på engelska? Eller snarare amerikanska.
Säkerligen, jag kan ju bara tänka tillbaka på de två veckorna jag spenderade hos syrran på Mallorca i somras.
Efter några dagar, eller en vecka kanske det var, så började jag forma mina tankar på engelska istället för svenska. Det kändes jävligt skumt.
Det var skoj att prata engelska, den är ju väldigt knagglig i början, men sen gick det som på räls, så länge inte min syster var i närheten, eller någon av de andra som pratar svenska.
Det blir så pinsamt då nämligen..
Sen så är det väldigt lätt att istället prata svenska med dem som kan prata svenska, och skippa pinsamtheten med engelskan.
Men jag var ju enbart där i två veckor.
Ett år borde göra lite mer skillnad.

Det kommer säkerligen vara någon mer svensk i området där jag kommer bo, men även väldigt många från helt olika länder än mig själv. Många tyskar (mest tyskor), har jag fått lära mig.
Men svenskar är tydligen populärast där borta som au pairer.
Och de pratar också bäst engelska!

Men jag undrar hur jag kommer låta när jag kommer hem. Som en annan Victoria Silverstedt? Prata Svenskamerikanska.

Jag har också funderat på ifall jag ska fortsätta skriva blogg där borta, och återberätta om mina dagar och händelser på andra sidan. Ska jag isåfall starta en ny/till blogg, eller ska jag fortsätta att skriva på denna? Jag har fått höra att en datorn är inkluderat i ens rum där man bor, och även internetuppkoppling. Så det kommer finnas, dock kommer jag inte sitta där så mycket. Jag ska ju leva och utvecklas där borta, det gör man inte framför datorn på samma sätt som man var hemma.
Men ibland.

Och sen kommer tankarna in på september.
Jag är hemlös i september, jag säger upp lägenheten snart och har den till sista augusti. Jag får ha min bas hemma hos mamma antar jag, sen flyger jag vind för våg, hamnar där jag hamnar, sover där jag får sova. Självklart hoppas jag mest på ett ställe, där jag kan få gömma mig i en varm famn då och då. Jag har dock inte nämnt det än, frågat om det.
Jag brukar vänta ut såna saker, jag kan hoppas på ett positivt svar väldigt länge, för risken finns ju sen att svaret blir negativt då jag äntligen frågar, så jag väntar lite till och hoppas.
Och sen blir det bara svårare och svårare att fråga, bara för att jag sätter sån stor press på svaret, så det blir ju galet.
Kanske dags att fråga snart?
Men dit mina tankar var påväg att gå först, när jag tänkte på september, är att jag knappt kommer ha någon tillgång till internet.
Det känns ju lite sådär.
Det är på internet jag har den största kontakten med folk, det blir lättare så. Det finns ju även mobil och telefon, men det blir inte på samma sätt.
Men, men, så länge jag umgås med någon, så ska det nog gå bra.
Vet bara att det kommer bli outhärdligt att vara hemma hos mamma på dagarna då jag har noll att göra och brorsan sitter i sitt rum och ockuperar enda internettillgången.
Men jag får väl ha.. vad heter det.. kvalitetstid med mamma innan hennes 24åriga dotter åker iväg tvärs över havet och stannar där i 12-13 månader? Det kan ju tyckas vara behövligt kanske.
Fast helst av allt vill jag ju krama på honom som jag inte kommer kunna krama på senare.

Nehej, jag började skriva om språket, och slutade på kramar.

Duktigt. Very good. Excellent! Unbelievable! Amazing!

I will probably be a very clever American, or rather .. uhm .. good at the language, at least, perhaps, who knows, I hope for it .. yes, it will be good enough.