Bagatelliserar

Det har varit en rätt så bra helg trots lite tankar och nervositet inför att jag kommer bo i USA om ett halvår. Mycket planering med min lägenhet, mina möbler, var katten katten ska bo (höhö..) och hur jag ska tillbringa den sista månaden hemma i Sverige.
Min plan är att säga upp min drömtvåa nu i maj, så att jag har den till sista augusti, jag sparar därmed en hel månads utgifter iom att jag inte åker förrän i början av oktober.
Hela september är jag med andra ord hemlös.
Det ska ju bli intressant. Sova hos dem som vill låta mig sova, men får ha min bas hemma hos mamma. Hoppas på att få sova mestadels hos dendär pojken.

Och då kommer vi oooosökt in på helgen, som faktiskt varit rätt bra som sagt.
Efter att ha firat min mormor på 90årsdagen i fredags, och varit förare i bilen påväg hem, passade jag på att låna bilen, då lillebrorsan som annars brukar vara den jag får samsas med hade stannat kvar i Alingsås, på dagen och kom överens med mamma om att bara ställa in bilen i garaget på kvällen och behålla nycklarna, bara för mig att hämta den igen så fort jag ville ha den.
Sagt och gjort.
Fast den kom aldrig så långt som in till garaget.
Istället körde jag runt 23.00 in till Trollhättan och hämtade upp en full pojke, körde hem till honom och tillbringade natten där.
Sen så åkte jag hem, och fortsatte att behålla bilen.. körde runt, runt, runt. Det är väldans roligt att köra bil nu i början kan jag ju lugnt påstå!
Klockan hann bli 01.45 och jag ligger i soffan framför tvn, går och kikar mobilen för att se om det kommit något roligt sms - vilket det gjort en halvtimme tidigare. "Vaken?" Istället för att svara, lite sent, så tar jag och ringer upp istället.
Och det var en full en som svarade, och jag drog dit kl 2 på natten.
Det är bra att ha tillgång till bil! Det är lite för långt att cykla över en mil..

Och nu har jag varit hemma i några timmar, kom hem runt 12.

..egentligen var det inte det här jag skulle skriva om kom jag på nu.
Jag är mer förtjust i att skriva djupare om känslor och tankar, och inte återberätta om vad jag har haft för mig.
Men jag kan säga att.. det säkerligen kommer mer inlägg om det senare, när jag känner ro och inspiration till att skriva mer.
Lördagen kantades iaf av sorgsna tankar över att jag åkt ifrån honom, som sen byttes ut mot leenden istället. Jag kommer ofta på mig själv med att vara ledsen för att ha åkt ifrån, istället för att vara glad över att ha varit där. Så jag vände på smeten och tänkte annorlunda.
Dagen blev genast så mycket bättre då.
Och som belöning fick jag ju ytterliggare en natt och morgon med sällskap.

Och hur är det idag? Jodå, jag lyckades fokusera på glada leenden istället för på saknad.

Det handlar mycket om min hjärnkapacitet, mina tankar, självhjälpen, som kan vara rätt vrickad ibland.
Jag frågade D om han hade några tips om hur man slutar vara sorgsen och istället vara glad. Att vara nöjd istället för att sakna.
Jag fick som svar att han inte visste, men att man säkert kan gå och prata om sånt med en psykolog.
vad mitt svar blev?
"Det känns så jävla dumt att gå och prata med sånt om en sådan skitsak när jag har varit hos liknande för mycket värre saker."
Jag bagatelliserar många saker, kanske saker jag inte borde göra ibland.
Men i just detta fall hjälpte det mig bara.
Jag insåg att det egentligen är en skitsak och det är bara jag själv som kan ändra på min egen tankegång.

Och där far visst inlägget iväg igen..