Rädsla

Jag uttryckte nyss en besvikenhet via sms som gör mig helt förstörd.
Egentligen inte stor sak och jag tänker inte nämna här vad det gäller - det kvittar.
Men att bara uttrycka besvikelse, att sätta ord på och inte bara svälja och svälja och stryka medhårs för att allt ska fortsätta "vara bra", det behövs.

Men jag är så ovan, jag är så rädd - och det är inte bra.
Jag har inte varit i något riktigt förhållande innan, och är det egentligen fortfarande inte. Men oavsett så har jag en sådan där rädsla i mig att allt ska sabbas bara man råkar irritera eller trampa ner foten och säga sin åsikt. Tänk om min åsikt gör att vi kommer sluta träffas?
Det är jag alltid livrädd för.
Men jag vet att jag aldrig kommer komma någonstans om jag inte trampar ner foten någon gång.

Jag är ju ingen vante, trots att jag aldrig blir behandlad som en sådan, så kan jag inte själv sätta mig i den situationen där jag mycket väl skulle kunna bli hit-och-dit-kastad.

Det är inget som har hänt nu, det är bara något som jag reagerade besviket på, som också gjorde mig ledsen. Till hälften ledsen för att jag helst av allt vill dra dit och krama om hela natten lång, men istället uttryckte jag en besvikelse över ett svar jag fick om något helt annat. Det blir så delat!

Hm.
Det kanske vore bäst att säga detta till personen i fråga istället för att bara skriva det här? Det vore ju något. Prata öppet.
Bra idé.
Fyfan vad smart du är!