Falsklycka

Jag cyklade just hemåt i kylan och vätan utomhus, med iskalla händer plockade jag upp mobilen som strax innan gav ifrån sig ett ljud om att jag nu har fått ett sms, ler åt texten som står, trycker på "svara" och skickar strax iväg några ord.
Sen fortsätter jag att cykla, nu med ett fånigt stort leende och mitt huvud börjar formulera en kort mening som resulterar i;

"Det är bättre med falsklycka än ingen lycka alls"

Jag ler ännu bredare och snabbar på med cykeln för att ta mig hem.

Petter

Jag började bland annat att läsa Petter's blogg för ett tag sedan, i ungefär samma veva som jag hittade Magnus Uggla. (som nu hoppat över till aftonbladet förövrigt.)

Jag fastnade i alla fall för ett av petter's inlägg, det ser så sablans sött ut!
Gå in och kolla!

Just have a little patience

I'm still hurting from a love I lost,
I'm feeling your frustration,
That any minute all the pain will stop,
Just hold, me close, inside your arms, tonight,
don't be too hard on my emotions,

'Cause I, need time.
My heart is numb, has no feeling.
So while I'm still healing,
Just try, and have a little patience


I really want to start over again,
I know you wanna be my salvation.
The one that I could always depend,

I'll try to be strong believe me,
I'm trying to move on,
It's complicated but understand me.


'Cause I, need time,
My heart is numb has no feeling,
So while I'm still healing,
Just try, and have a little patience,
have a little patience,

'Cause the scars run so deep,
It's been hard
But I have to believe.

Have a little patience,
Have a little patience,

Woah, Cause I, I just need time,
My heart is numb has no feeling,
So while I'm still healing,
just try, and have a little patience,
have a little patience,

My heart is numb, has no feeling,
So while I'm still healing,
just try, and have a little... Patience



- Take That - Patience -

Det här gör att mina tårar rinner

Dagens jobbighet

Blunda nu om du är känslig.

Det är jobbigt när man sitter på toa och försöker skita ut lite saker när det plötsligt plumsar i vattnet under mig och jag noterar att det inte var något som jag just försökt få ur mig, nej, det var en tampong som bestämde sig för att simma lite.
Jaha, det var ju väldigt trevligt, tänkte jag och spolade snabbt.

Hade det varit så enkelt att föda barn skulle nära på all världens kvinnor jubla.
Det kan bli lite eländigt bara, ifall ungen hamnar ner i toastolen när man försöker skita.

Det var bara en tanke så här på kvällen..

En händig... kvinna

Jag byggde ihop lampor idag! Tyckte de såg coola ut, så kände mig enormt tvungen att köpa. Har ännu inga lampor i min långa hall..

Från att ha varit i mängder av småbitar..


...så blev de så här!

orden som aldrig blir sagda

Jag vill påpeka igen om en länk jag haft ett tag, (orden som aldrig blir sagda) (sen Silverfisken tipsade om henne för längesen på hans gamla blogg)

Jag tycker att du ska läsa och begrunda det som skrivs, och tänk efter hur saker och ting står till i livet.
Alla problem är stora, och alla har sina saker som gör att man ramlar ihop i en hög vid olika tillfällen - men ibland finns det saker som får en att rycka lite på axlarna åt sitt eget och se att det finns värre saker.

Jag hoppas åtminstone det, att du inte råkat ur för något värre eller lika illa.


En av de bloggar jag följer som får en att känna väldigt starkt.

trasselfia - orden som aldrig blir sagda.

Dagens fråga

Varför i helvete har de godisförsäljning i blomsteraffärer?

I en blomsteraffär ska enbart blommor och tillbehör säljas, vilket man självklart är helt säker på också.
Tills man kommer fram till kassan där man kan välja på storpack snickers eller annat smått och gott.

Gah! Bort, bort, bort!

Inte för att jag blir sugen, bara hela grejen med att alla alltid ska försöka få alla att spendera pengar på en jävla massa godis!

Disciplinerad dygnsrytm

Men vafan!
Var det inte jag som bestämde mig för att börja gå upp kl 09.00 på morgonen för att få in en bra dygnsrytm igen?
Jag gjorde det i två veckors tid då jag befann mig på Mallorca, och då jag kom hem vaknade jag kl 9 varje jävla dag.
Det blev en vana.

Nu går jag upp runt 12 eller senare.
Förjävla dåligt.

Så jag tänkte gå tillbaka till det där nyttiga, och gå upp tidigt och kanske börja dagen med en promenad. Varför inte?

Och nu sitter jag här, klockan är 01.42 och jag har inte somnat än. Självklart inte!
Så ska jag verkligen gå upp kl 9 imorgon?
Haha.. ha..ha..

En extremt liten datortekniker

Min dator krånglar en hel del sedan i somras, och just nu är den påväg att kapsejsa på allvar igen.
Systemet hålls igång på ett enormt litet utrymme, om man säger så.
Igår fastnade allt gång på gång, därför bestämde jag mig för att tömma så mycket som möjligt.
Det blev knappt någonting dock.

Allt är tillfälligt installerat och systemet drivs på mindre än 4gig, som dock nu har fritt utrymme på under 200mb.
Yes, så ligger det till.

I all hast igår lyckades jag radera lite ljud och bildsaker..
Lite drivfunktioner och annat smått och gott.
Hoppsan, tänkte jag, det var ju jävligt dåligt gjort.

..men jag hade ingen som helst aning om hur tusan jag skulle fixa tillbaka.
Jag kollade igenom mina gamla skivor, men hittade inget som fungerade.
Tills nu ikväll då jag istället sökte på internet, efter svar på mina frågor, och hitta lite problem andra har varit med om.
Vilket ledde mig till "enhetshanteraren".
Jahaja, var fan hittar man det då?

Det är rena kinesiskan för mig.
Men okey, jag fortsatte, och letade, och tänkte, det måste väl finnas att hitta någonstans i kontrollpanelen?
Njaaa, kanske inte, men istället fann jag "System". Aha!
Där kom glödlampan fram.
Och genom den kunde man klicka på maskinvara, vilket i sin tur ledde till just "enhetshantaren"!. Yay!

..och där såg jag fina små gula frågetecken på ljud och bild-enheterna.
..så jag klickade och fick fram någon sökfunktion som bad mig sätta i en lämplig skiva.
Jag hade tre att välja på, jag valde den som hade närmast namn.
Startade med Bildenhet.
yay! Det började laddas!
Shit, okey, nu börjar jag känna mig som en datortekniker här.

Men så var det detta sablans ljud, som var det som jag saknade mest.
Skivan jag just använt mig av ville inte fungera överhuvudtaget för att hitta rätt drivfunktion.
Så.. jag stoppade i de resterande två, avslutade med den jag minst trodde - acrobat reader, men det fanns även något som hette "drivers" - jag höll tummarna och tryckte i den.
Ha!
Det laddadades!
Och nu har jag ljud och rätt bildenheter och allt vad jag ska ha!

Jag känner mig extremt duktig, trots att det var en piss i havet när det gäller datorkunnande.
Men jag gjorde det, helt själv!
Jag är inte riktigt den som frågar vänner om hjälp för det där, försöker ta reda på själv - om det går.

...det resulterade dock i ännu mindre utrymme, och om inte hjälpen jag bett om kommer snart så vet jag inte vad jag gör.
Jag litar inte tillräckligt på mitt experimentkunnande att jag vill ge mig in i partitionering helt själv.
Det är nämligen så fallet är. Då datorn kraschade kunde den enbart komma igång genom att partionera C:, och på så vis installera om lite tillfälligt så att jag kunde spara allt jag ville spara - för att sedan fixa allt på riktigt. Systemet lades då på mindre än 4gig.
Dock befinner sig allt fortfarande på det tillfälliga, och jag vågar inte pilla i saker jag ingenting kan om!

Dock ser jag att hjälp finns att få på internet lite överallt.
Men haha, nejtack.

Det var otroligt att jag ens lyckades få tag i rätt drivfunktioner och installera dem.

Det här gjorde min natt.

Jag vill vara lika duktig på det där!

Idolprat börjar nu!

Igår röstades Daniel ut ur idol.
Det har varit han och Amanda som varit mina stora favoriter sen första början, tätt följda av Marie och slutligen Christoffer.
Daniel var redan självskriven i final ansåg jag och många andra.

Istället behåller man den där snubben Andreas som jag knappt klarar av att titta på längre.

..sen att han satt säkert, medan Amanda och Daniel hängde lösa, det förstår jag inte riktigt.
Men det värsta av allt är hur alla tycker det är så fel att han åkte ut.
Sluta rösta fel då för helvete!


Jag blir väldigt lätt berörd av känslor och sådana saker, och ofta tar jag till tårar då någon sjunger vackert, eller visar sina känslor osv, osv.
Igår då man fick reda på vilka som var de två kandidater stod och väntade på sin dom - fortsätta eller åka ut ur tävlingen - kupade jag händerna mot munnen och fick en desperat och frustrerad blick, och strax blev mina ögon våta.

Yeah.
Som sagt, jag berörs lätt.
Idag är en annan dag, inte tänker jag sätta mig och gråta för att någon, som inte var värd att åka ut, åkte ut igår, men min förstareaktion blir ofta sådan.

Men ah, snälla, inget mer Andreas!
Jag blir bara irriterad varje gång jag ser honom.

Ekonomisk överraskning

Det är trevligt när man lyckats få ihop sin ekonomi någorlunda och man därmed står på plus en hel del pågrund av att man nyss fick rätt ifrån akassan och sådana saker..
och sedan logga in på sin internetbank och se att en summa LÖN kommit in på kontot.
Först undrade jag hur fasen jag kan få lön när jag inte jobbat?
..så jag kontrollerade i alamanackan.
Visst sjutton! jag jobbade ju 4 dagar i början av oktober.
Och nu fick jag in överraskande pengar på kontot!

Jiho! ..säger man då!
Nu ligger jag ju på massa plus och kan åter igen bygga min budget på hög.
Vad skönt!

Man får alltid bortse ifrån det negativa med att man fick slita och gråta och blir vansinnig månaderna innan, utan nu är det faktiskt positivt, och då blir det bara positivt!
I efterhand är ju allt värt det.
Sägs det.

Aah, kära underbara budget.

Fastnade vid Pina Colada-bilden igen

Könsstympad

Klicka och läs detta nununu!
Ja, nu!

Genombrott

Mjaha.
Nu blir blev det visst ett karnevaltåg av inlägg om liknande ämne.

Jag kom in på ett litet genombrott igår/inatt.
Klev in i det snarare och befann mig där en stund.
Jag får små sådana lite då och då.

Denna gång ställde jag en fråga som jag redan egentligen visste svaret på, ändå gav mig svaret en reaktion som innebar tårar rinnandes ner för mina kinder.

Jag har, hela tiden, ända sen vi sågs senaste, dagen efter jag kom hem från min utlandsresa, att vi någon gång kommer göra om samma sak igen. De tankarna har jag haft sen mars.
I februari kraschade saker och ting och jag grävde fram stigen att gå på för att försöka komma över, men så hoppade man på tåget igen någon gång i mars, och allt fortsatte, men i etapper, med mellanrum, ibland stora, ibland små.
Men vi hamnade alltid på samma plats, i samma situation.
Vi befann oss tillslut alltid där.
Därför visste jag att, trots att vi inget bestämt, så kommer vi ses på det där sättet igen.
Jag kommer få vakna upp och se den där ryggtavlan igen.

Trots att jag egentligen har vetat att det inte kommer bli av mer nu, så har jag ändå haft den inställningen i huvudet. Det har varit lite som en försvarsmekanism. Jag ska inte falla ihop och bli ledsen, utan oavsett hur allting går, vad jag än gör, hur vi än pratar, så kommer det ändå sluta på samma sätt. Något som har blivit en vanesak.

Därför reagerade jag som jag gjorde igår, med tårar, då svaret kom på frågan jag ställde.
Jag blev själv förvånad av reaktionen, men inte förvånad över att den blev som den blev, bara att den kom.

Jag vet nu, på riktigt, att det slutgiltiga har kommit.
Och jag har fått ett genombrott.
Och det är väldigt nyttigt att få hårda knuffar så att man ramlar framåt och mot målet man är tvungen att ta sig till. Det sker ju inte direkt av egen vilja, bara ett måste för att ta sig vidare.

Saker som är nyttiga tar ofta längre tid.
Bara att det är så jävla irriterande jobbigt.

Ibland är kopian bättre än originalet

Jag hittade ett gammalt sms jag fick från D, 3 augusti i år.

"Ibland är kopian bättre än originalet"

Han skrev det efter att jag skickat sms om att jag just gick förbi någon som var väldigt lik honom.
Jag fick då svaret; "take him now", medan jag inte alls tyckte att jag skulle göra det, blev mest ledsen av det..
Då fick jag den raden.
..och det är det smartaste han har sagt.

Förjävligt att man aldrig kan ta in sanningen i huvudet på en gång.

När livet inte räcker till

Det är när jag inte är intresserad av mitt eget liv, då jag inte orkar ägna någon tanke åt mig själv och bara vill ta bort allting och förnya och göra upp med saker i mitt huvud och inte längre ha orken eller kraften att stå upp på stadiga ben och blicka ut över livet, som jag läsar andras bloggar.

När inte mitt eget liv räcker till.

Det är därför alltid lika förjävligt när de bloggar jag läser nära på dagligen inte uppdaterar jämt och ständigt.

Bah.

Kall värme

Jag brukar frysa numera då jag just krypit ner under täcket och ska sova.
Det brukar sluta med att jag har två täcken liggandes på mig.
Inatt räckte inte det, jag blev frustrerad och hade ingen lust för att vänta på värmen, så jag klädde på mig ett par byxor och en munktröja över min tshirt, och la mig igen.

Jag vaknar ofta på morgonen med kläderna avslitna, liggandes bredvid mig, eftersom det uppenbarligen blivit för varmt under natten.
Men denna morgon hade jag dem fortfarande på mig!

Då är det illa.

Antingen ökar värmen igen då jag börjar äta riktig mat igen om några veckor, eller så ringer jag till hyresvärden och ber dem höja värmen eftersom de snålar som fan.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad än.

Kuksvans

Nu ska jag presentera något inom det programmet jag går.
Det har nu gått 6 veckor, just precis nu inledde jag den 7e veckan och det känns alldeles utmärkt.
11.3kg har försvunnit än så länge ifrån mig, och ungefär 13cm runt midjan.
Det är inte illa pinkat!
Sen så har jag även träningsvärk överallt, men den har blivit mindre idag trots att jag tränade igen igår! Det är väl sant det där med att botemedlet emot träningsvärk är att fortsätta träna.

Just nu sitter jag och äter frukost, eller snarare så dricker jag den. Ingen soppa nu alltså, utan en drink så att säga.
Idag spexade jag till det lite extra!
Jag har 1kg kvar för att komma till mitt andra delmål, men jag tänker fira redan innan jag kommer dit ändå! Jag har ju lyckats ta mig ett steg närmare och det är alltid något att fira!

Det blev ett par, nära på, cocktailglas!
Fast egentligen är det glassglas, kulglass på ett ungefär. De är väldigt söta åtminstone!
Och de innehåller Vanilj!
Den smakar som marsansås.
Väldigt god, min favorit!

Och ja, hungerkänslorna försvinner, jag blir såkallat mätt och kommer inte behöva få i mig något mer, förutom vatten, på 3-4 timmar. Bra va?
-publiken jublar-


..angående rubriken.. När jag och syrran var på ett ställe och drack drinkar på Mallorca blev vi väldigt fulla, och jag började snacka väldigt konstigt.. Jag ville beställa en kuksvans rätt som det var. Ja, se på svenskar.. men cocktail var en korrekt översättning till kuksvans, tyckte jag.

Webläsare

Pratade med en vän just och informerade henne om min nya fina logga som länk, men hon hittade den inte.
Det visade sig att den var längst ner.. så jag frågade henne vad hon har för läsare.
Explorer, var hennes svar.

Jag använder firefox, men för att se hur sjuttsningen det ser ut med explorer satte jag igång det.
Och stackars er som använder det.
Sidan ser ju förjävlig ut!
Allt är placerat på fel ställen.

..så det gäller att kunna scrolla.

Funbeat

Nu har jag lagt till en länk under "diverse saker" till höger.
Det är en mycket fin logga som går till Funbeat!
Jag gick med där 2 januari i år, och började räkna träningsminutrar, började tävla mot andra och mig själv.
And still doing it!

Svar på tal

Brämhults svar på tal läses längst ner via en länk på deras hemsida. klicka här, klicka här.


Jag är förövrigt helt lyrisk över att en diskussion har kommit igång på min kära blogg!

Brämhults och Aftonbladet

Det här inlägget jag skrev, som handlade om Brämhults, fick sina reaktioner.
Och jag fick svar på mina frågor angående blåögdhet.

Kommentar 1:

"Arg som ett bi mailade jag Brämhult - och deras VD ringde upp mig personligen!
Det visar sig att AB har svamlat igen - den runda förpackningen innehåller juice som pressas på natten i Borås och skeppas till butikerna. Det gäller den andra förpackingen, den fykantiga och även här har Brämhult satt sig emot Livsmedelsverkets godkännande av namngivning.
/Fredrik "

Kommentar 2:

Aftonblaskan är lite väl svepande i sin generalisering av "konserveringsmetoder". De får det att låta som om pastörisering är nåt slags onaturligt tillsatsmedel när det egentligen inte är mer onaturligt än att ha sylt i en glasburk.

Pastörisering är inga tillsatta medel utan en process av upphettning och nedkylning - varken mer eller mindre. Aftonbladet väljer dock i sensationalismens namn att generalisera i sina ordval.

Lärdom vi kan ta av det här: lita aldrig på nånting som Aftonbladet skriver eftersom det antingen är en ren fabrikation eller i bästa fall en extrem vinkling baserad på tveksamma "fakta" eller feltolkningar.

- Rebenga

Ge mig ett kåthetsmellanting!

Hm..
Det där förra inlägget jag just skrev, fick mig att tänka efter lite extra..
Nu klagar jag över att jag inte är tillräckligt kåt, eller inte kåt överhuvudtaget längre.
Förut klagade jag på att jag var alldeles för kåt, kåt hela tiden.

Jag kom just fram till att jag inte vill ha något utav det.
Jag vill ha ett mellanting.

Det är jobbigt att aldrig vara kåt, på sitt sätt.
Och jobbigt att alltid vara kåt också.

Särskilt när man är dålig på självdisciplin.

Så.. ge mig ett mellanting!

Smeknamn då de är som värst..

Jag har en liten fundering..
Och ni som har lite svårt att läsa om saker som är väldigt öppna och ärliga kan ju sluta läsa här och nu.

För många som inte känner mig i förväg brukar jag föreställa mig vara helt annorlunda, lite som en torrboll ibland, för att alla inte ska ha exakt samma uppfattning av mig. Kan ju bli lite tråkigt i längden ibland..
På internet, på ställen där jag håller mest till, alla de jag pratat med i flera år, eller kortare tid, de har givit mig ett såkallat smeknamn. Jag har å andra sidan inte gjort så mycket åt att förminska det där smeknamnet, eftersom jag har varit rätt öppen med det där.. och väldigt frispråkig och ärlig.

Men nu kan jag inte riktigt bära upp det där namnet längre känner jag.
De senaste veckorna, eller snarare, de senaste månaderna, har det varit allt annat än som det tidigare har varit.
Jag känner ingen lust längre, jag kommer på mig själv ibland med att undra vad fan har hänt, och oj, var det så längesedan jag ens tänkte tanken på att ta på mig själv?
Flera dagar, en vecka!
Det måste vara något fel på mig.

Jag har gissat på att det är en blandning av mitt mående, eftersom det började redan för några månader sedan, samt att jag enbart äter ersättningar.

Jag är ju för fan torr hela tiden!
Även när jag får för mig att pilla lite extra bara för grejen, så är det ändå torrt!
Jag har blivit en torrboll!

JAG!

Det blev extra katastrofalt när jag beslutade mig för att leta fram en glidmedel's tub och trycka ut lite och använda det för att få bättre glid.
Och inte fan för att ens få in något! Bara utanpå så att säga.
Det var ju bara torrt, trots att lusten kom fram litegrann.

Okey att jag hatar att folk kallar mig för det där smeknamnet, jag tar ofta illa upp och vill radera bort allt det där ifrån dem för all framtid.
Men nu?

Jag vill bli KåtSuss igen!

Och ge mig en pojke som kan fixa problemet!

Träningsvärk

Jag har träningsvärk lite överallt idag..

Igår åkte jag med E kl 11 på förmiddagen och körde 40minuter kondition på två olika maskiner på gymmet, och precis efter det, kl 12, blev det att träna Core i 25 minuter. (bålstabilitet & balans. Fokus på mage & rygg).
Sen åkte vi hem.

Jag var fortfarande uppe i varv, men tillslut försvann energin och jag blev trött, trött och åter trött.
Men klockan 16.30 var det dags igen, då tog jag cykel och drog iväg till gymmet igen, det tar cirka 14 minuter att cykla dit. Och klockan 17.00 var det dags för cirka 60min gympa!
Rolig gympa, men puh så jobbigt.
Och sen cyklade jag hem igen..
Lite trögare gick det då.

Det blev 2 timmar och 55 minuters träning igår, räknade jag ut.
Och nu har jag träningsvärk.
Fy så jag har träningsvärk.

Hela överkroppen, främst i magen, och i axlarna och nacken och sidan.
Kände först ingenting i benen, men nu skriker vaderna också.

..jag tog förövrigt en 26minuters promenad i snön innan kl 12 idag.
Jahejsan!

...och klockan 18 är det tid för styrkegympa (K.I.F - Kom i form - styrka)
och 18.30 är det Kondition (K.I.F).

Jag tror det är meningen att man ska må bättre av det här!
På lång sikt!
Haha.
(imorgon är det planerat ett till core-pass. får väl se på det då va..)

Brämhults

Fy.
Brämhults som har varit ett märke som stuckit ut ur mängden, har man tyckt, men man är visst alltid alltför blåögd.
Nypressad juice, med kort hållbarhet därför, extra god och extra nyttig.
God är den.
Men..


Hur gammal är er färskpressade juice när den tappas på konsumentförpackning?

– Ja, nio, kanske tio månader, säger Tomas Gustafsson, vd på Brämhults.

Pressar ni verkligen äppeljuicen i Borås, som det står på flaskan?

– Nej, den pressas i Tyskland. Det måste ha blivit ett misstag här.

Och helt naturliga är inte heller de nypressade juicerna eftersom också de pastöriseras, en konserveringsmetod.

Eller är man alltför blåögd igen att man går på någon lögn Aftonbladet bygger ihop?

..iofs motverkar pastöriseringen sjukdomsframkallande bakterier.. men 9-10 månader?

Seriefreak

Fytusan.
Jag tänkte göra ett test, kryssa i de serier jag följt eller sett några avsnitt av.
Seriöst..
När jag kom upp i 80 stycken gav jag upp.
Kändes lönlöst att fortsätta, och kändes väldigt töntigt.

Får nog säkert ihop 100 och förmodligen mer än det.

Men jag skippar det va.
Ja.

Det har snöat inatt igen.

pust och stön

Jag tränar rumpan av mig idag, om ni undrar vad jag gör.

Maiden

Jag lyckades med det som många andra inte kommer lyckas med - bokade och köpte en hel drös av Maidenbiljetter!
Närmare bestämt 8 stycken.

Aah, vad nöjd jag är!
..tog bara en timme att få sidan att ladda och sen släppa in mig. Men skam den som ger sig?

Lite glömsk så..

Imorgon ska jag försöka få tag i Maidenbiljett(er). Det lär ju bli svårt, men försöka ska jag allt ändå!

Sen ska jag få iväg mig till gymmet och spänna lite muskler.
..och efter det ska jag följa med till Alingsås och hälsa på mormor.
Det gäller att passa på innan hon glömmer av vem jag är.

Bartenderutbildning

Visst vore det coolt ifall jag åkte till magaluf på mallorca för att gå en två veckors intensiv-bartender-utbildning?

Det kostar iofs sammanlagt 15 975:-, men då ingår en hel drös med saker.

Kanske är där jag ska tillbringa en tid i sommar? Eller sommaren därpå?
Sådana saker är något som skrämmer livet ur mig, därför vore det bra att göra det.

Eller vad säger du?

I am the champion, my friends

And I'll keep on fighting - till the end!

Yaaaay!

Den här dagen blev bra.
Jag fick brev hem på posten angående min överklagan till akassan.
Ha!
Jag vann!!
De höjde min normalarbetstid per vecka från 15 timmar till 32 timmar! Så det ska vara.
Vilket innebär att jag inte förlorar på att jobba några få timmar.
Jag förlorar inte ens på att ta 50% jobb som jag blev kallad till intervju för. Fick dock avsäga mig den, men ska ringa och se om de fortfarande vill träffa mig, bara två dagar sedan så..

Men bäst utav allt!
Jag får pengar retroaktivt!
3000kr får jag sammanlagt ifrån akassan, ifrån tidigare veckor.

Ljuvligt!

Nu har jag råd att lägga undan, spara, ha till sämre tider - vilka som inte ska komma enligt mig!
Och råd med sakerna jag håller på med och råd att köpa riktig mat sen också.

Sen fick jag dock ett brev hem från intervjun jag var på, och jag fick inte jobbet.
Men det gör inget, nästan iaf. Jag är nöjd över hur intervjun gick åtminstone!


Jag är fanimej bäst helt enkelt.

Graviditet

Jag känner en konstig känsla i magen, som om det är något nytt som dykt upp, infunnit sig.
Lägger händerna mot magen och får för mig att jag inte är ensam längre.

..så jag blir tvungen att prata med någon, berätta om denna märkliga känsla, för jag kan inte få nog utav den, det känns som om något växer där inuti.
Jag pratar om att gå till barnmorskan för att ta reda på om jag är gravid eller inte, för vissst sjutton känns det som om jag vore det.
Sen är det någon som säger något om att det måste ha skett senaste månaden, att jag isåfall blev gravid då, så jag börjar räkna på vem det kan ha varit som hjälpte mig att skapa ett liv inuti mig.

..först blir jag överlycklig över att det måste vara D! Jag menar, jag vill att det ska vara D! Särskilt eftersom jag alltid har velat ha ett mulatt-barn. Jag älskar den hudfärgen. Det är så vackert.
..men så kommer jag på, fan, det var ju två månader sedan.. då kan det inte vara han.
Tanken gled då in på Mr T. Är det han?
Men det var också längesen.. så det var också omöjligt.
Kommer även på att jag hade mens efter det.

Sen kom jag på vem det måste vara.
Han jag hade sex med för cirka en månad sedan.
Och jag blir så överväldigande ledsen, så besviken över att det måste vara han.
Absolut inte han jag vill ha som pappa till mitt barn.


..Sen vaknar jag, och känslan av graviditet och vem som hjälpt mig att komma till det kastas på mig, och jag känner efter, under några sekunder, för att vara säker.

Det var bara en dröm, bara en jävla dröm.

Hade det varit en verklighet skulle huvudet aldrig plocka fram Mr T eller han som tydligen var pappan, eftersom den ena har jag aldrig rört - nej usch - och den första var alltför längesen.

Gravid med D som pappan?
Det vore rätt tragiskt.


Men nu är det tredje gången jag drömmer att jag är gravid!

Yrselattacker

Idag känner jag mig konstig.

Fick infallet att gå på en promenad idag igen, som jag gjorde igår, mitt på dagen nu, vilket jag även genomförde.
Sen när jag kommer hem är jag rätt slut i benen och hela fadderullan..
Så blir jag segare och segare, lägger mig under täcket och kikar ett avsnitt av en serie.
Men så när jag reser mig upp igen är jag tvungen att hugga tag i skrivbordets kant för att hålla mig uppe på fötter, allting blir svart framför ögonen och jag blundar för att inte säcka ihop.

..sätter mig på stolen och det är lugnt igen.

Efter en stund går jag och duschar, går rätt trögt men bra, tills jag ska börja torka mig i håret.. orkar knappt hålla uppe armarna, eller ens att borsta håret kändes jävligt ansträngande.

Bestämmer mig efteråt att lägga mig i soffan och kika på tv, bara att vila.
Så gör jag det, kikar på två program.
Men så ska jag resa mig upp igen, och allt svartnar igen och det känns som om jag ska svimma vilken sekund som helst.
Så jag blundar igen, och håller mig uppe, och så är det över ännu en gång.

Nu vet jag inte om jag ska våga mig på att resa mig upp igen.

Det känns inte riktigt som att det beror på att jag enbart äter ersättningar, det har ju ändå pågått i snart 5 veckor. Yrselattacker borde kommit för längesen isåfall.
Kanske är en ihopblandning av allting.

Jag vet inte.
Det enda jag vet är att det blir jävligt mörkt när jag reser mig upp.

Bad girl!

Extra, extra!! Skandalbilder på internet!

Jag blir inte klok på det där..
Den där trevliga tidningen skriver igen..
Sen finns det en ännu trevligare länk att klicka på för att se denna skandalbild där sångerskan smeker en annan kvinnas bröst!
Oh My Gooood!
"Rihannas senaste skiva heter "Good girl gone bad”. Nu lever äntligen r&b-stjärnan upp till sin image."

Jag förstår inte riktigt..

Det där hade kunnat vara jag, som stod bakom en kompis och på skämt hållt i hennes bröst bakifrån, bara för att liksom.

Jävligt stor skandal må jag säga.

Am I a bad girl?

The Loneliness Of The Long Distance Runner

The tough of the track
With the wind
And the rain thats beating down on your back
Your hearts beating loud
And goes on getting louder
And goes on even more til the
Sound is ringing in your head
With every step you tread
And every breath you take
Determination
Makes you run never stop
Got to win got to run til you drop
Keep the pace hold the race
Your mind is getting clearer
You're over half way there
But the miles they never seem to end
As if you're in a dream
Not getting anywhere
It seems so futile

Run on and on
Run on and on
The loneliness of the long distance runner

Ive got to keep running the course
Ive got to keep running and win at all costs
Ive got to keep going be strong
Must be so determined and push myself on

Run over stiles across fields
Turn to look at who's on your heels
Way ahead of the field
The line is getting nearer but do
You want the glory that goes
You reach the final stretch
Ideals are just a trace
You feel like throwing the race
Its all so futile

Vissa saker gör en glad

Iron Maiden igen

Nu läste jag att Iron Maiden ska komma tillbaka hit i sommar, i juli, och att biljetterna dit släpps 12 november.
Haha, man skulle bra gärna vilja gå på dem igen, också.

De spelar både i Ullevi i Gbg och Stadion i Sthlm.

Money, money, money!

Uppgradering av arenor

Min glädjeyra har fortfarande inte lagt sig!

Det är ju så roligt!

Först går jag på Nightwishkonsert i Lisebergshallen, med mina två bröder, vilket var min första konsert någonsin! ..förutom festivaler.
Sedan går jag på Europe i Skandinavium, med mina två bröder igen!
Och efter det blev det Iron Maiden i Ullevi, med bröderna och syrran!
Och nu, ja, nu blir det Celine Dion i Glooooooben, med syrran! :-D

Jag uppgraderar mig!

Förövrigt så ska jag till Skandinavium igen om 1½ vecka.. Ska på en Queen-konsert.
Tyvärr självklart utan Freddie Mercury, men ska bli roligt ändå!
Det blir mamma, syrran, jag och lillebror. Vi alla är Queenfan!
Storebrorsan bangade.


Globen, globen. Fy vad läskigt!

Panikartad dröm om smalhet

Syrran ringde mig igår och vi pratade om ditten och datten, och så berättade hon vad hon hade drömt natten innan som fick henne panikslagen.

Hon hade drömt att hon träffat mig och jag hade gått ner mängder i vikt och var nu smal. (Vilket jag naturligtsvis ska bli! dock inte spinkig!).
Och hon fick rena rama paniken i drömmen över att jag hade blivit det, eftersom hon själv var långt ifrån det.
Så nu vill hon komma igång på allvar också.

Haha, jag minns att hon har berättat om en dröm tidigare, som handlade om samma sak.
Att jag hade gått ner i vikt och blivit smal, medan hon fortfarande var på samma som innan.
Och hon fick samma panikkänsla.

Knasigt, knasigt!
Man tävlar om vartannat, och sen pushas man av varandra, sen tävlar man igen.
Systrar alltså..

Celine Dion, Globen, 7 juni 2008

JAG FICK TAG I TVÅ BILJETTER!



Satt och tryckte på uppdatering under 5 minuter, tills datorklockan stod på 08.59, då kunde man börja tävla i att få tag i biljetter snabbast!

Jag hade bestämt mig för att köra på mittenprisklassen, 1095kr + serviceavgift.
Då skulle man samtidigt komma rätt så nära scenen också.
Syrran körde på samma sak, för hon bestämde sig för att hänga med på det tillslut.

Så när jag tryckte för att få fram det jag ville ha, valde "Bästa lediga plats detta prisläge", stod det att det inte fanns några biljetter kvar i den prisklassen! Så jag blev flyttad ett snäpp uppåt, mot den lite dyrare, 1395kr + serviceavgift. Men det sket jag i, bara jag får biljetter!

Dessa platser hade jag att välja mellan, på den första prisklassen jag valde;
De områden som är gröna, lila och orange.


Men då jag blev upplyften ett snäpp kunde jag få vilka platser som helst inom.. Gul, lila, blå och orange.

Och jag hade tur! Jag fick samma plats som man kan få då man väljer den allra dyraste biljetten, som hamnar på över 2000kr sammanlagt!
Hääär ska jag och syrran sitter!Vilket flyt jag hade!
Och jag påstod att denna glädjen skulle hålla i sig i drygt 10 minuter, för det brukar vara så, men haha, nu är det 2 timmar sedan som jag fick tag i biljetterna, och jag är fortfarande helt bakom flötet när det gäller glädje över det!

Frosten biter tag

Det är vitt på taket och på gräsmattan utomhus, det är FROST!
Trots att det är november så känns det lite sjukt.
Det var ju sommar och sol nyss ju.
Eller.. det var det ju inte heller, här i sverige.

Men det är fortfarande sjukt att det är frost ute! Tiden går väldigt fort..

Verklighetsdusch

..Och så fick jag ännu en verklighetsdusch forsad över mig.
Det tar ju aldrig slut.

Jag ställde en fråga och fick ett svar.
Svaret kom inte som en chock, men det kändes ju lite iaf.
Jag har lyckats förbereda mig en del inför det, men eftersom saker och ting inte riktigt är över än så går det väl inte att undvika känslor som kommer i efterhand.

Tänker jag för mycket på det nu, på verkligheten, så lär jag väl kura ihop mig i fosterställning en stund och väta ner mina kinder.
Men just nu är jag starkare än så.
Trots att jag känner att ögonen börjar svida lite, och synen blir lite grumlig.

Men det var ofrånkomligt.
Trots att det kanske inte är så stort än, så kom ju verkligheten över mig med fakta om att möjligheten för det är väldigt stor.


Nu ska jag väl sitta här och vänta på nästa verklighetsdusch? De verkar ju komma rätt tätt..
Eller så tar jag ett steg vidare och plockar fram mitt paraply.

Pojkar med kajal

Jag tittade just lite på Sandor slash Ida. (Delvis inspelad i Vänersborg, så kände igen lite..)
Den manliga huvudrollen var en kille som älskade att dansa balett.

Och så kom åter igen denna fascinerade sak enligt mig..

Han såg rätt okey ut utseendemässigt, lite ung så, men ja, rätt okey.
..sen när han hade blivit sminkad inför uppträdande och man såg hur han såg ut då, jag höll på att dö!
Det där hänger tydligen fortfarande kvar på mig, att tända på pojkarna som använder kajal!
Det är så jävla hett.

Ingen aning om varför, det bara är det!

(Jag pratar inte om 5åriga pojkar här. Bara det att jag kallar alla av manligt kön för pojkar.)

Goldbergs vägledande depressionstest

Haha nice..
Gjorde ett test, och det gick som det gick.
Inget förvånande dock, det vet jag redan om.
Jag har sjunkit ner och jag vet flera orsaker till det.

Det får mig att minnas en gång då jag satt i ett rum framför min samtalskontakt jag gick till för ett par år sedan. Det var särskilt ett tillfälle som jag minns som starkast..
Det var då det var som värst inom mig. I början av året minns jag också, saker och ting hade dragits upp samtidigt som jag mist någon jag var kär i.
Och jag kom dit och var helt borta.

Efteråt fick jag veta vad hon hade skrivit för "bedömning" av mitt tillstånd.
Allvarlig, svår depression, risk för självmord.

Något liknande så.
Jag har dock aldrig varit en sådan person som tänk ta livet av mig, men hon uppfattade mig på det viset, att det var enormt illa.

Jag har inte varit där nere sen dess.
Och jag ska inte dit någon mer gång, så ingen risk för det nu.

Men jag är inte på topp pga vissa saker, pga många saker snarare.
Mycket bristvara i livet just nu.


Vad mitt resultat blev?
Ja, kika själv.

The day is back

Jag gick just ut på en 65 minuters promenad och tog tillbaka dagen.

Bert Karlsson

Det här med Bert Karlsson..
Då Fame Factory pågick och hela kalabaliken med det var igång, höll jag med honom en del när det gällde hans tankesätt med vilka som kan bli stjärnor i dagens samhälle.

Han gick på utseendet och utstrålningen.
Var det någon som såg ut som en stjärna, så gjorde det inte så jättemycket om personen i fråga bara kunde sjunga okey.
Och såfort någon med övervikt försökte sig på så nekade han dem nästan direkt.
Jag förstod varför, och jag höll med om det, att det är så dagens samhälle såg ut.

Jag har aldrig hållt med om att det är så det ska vara, bara att det är så det var.. Bert Karlsson följde folkets syn på en artist, majoriteten såg det så, vilket han som skivbolagsdirektör hade lärt sig.
Jag själv höll inte med om det för fem öre, jag lyssnar på sången och artisteriet, jag väljer inte utseenden.
Och därför tycker jag det är sjukt att det är så det har varit.


Men denna gången tycker jag den där Bert ska hålla käften riktigt rejält.
Nu är han igång igen, med samma sak, fast med ett undantag.

Han tittar på idol, och påpekar saker om Marie Picasso, att hon är för överviktig för att lyckas, för att vara en idol.
Och det är där jag tycker han ska dra något gammalt över sig.. sig själv kanske?

För det första - saker och ting har förändrats, fler och fler kan lyckas numer utan att se ut som miss universum eller Barbie's pojkvän Kent.
Och just nu gör han bara bort sig.
Vad är det för mening att kommentera någon så negativt när hon uppenbarligen redan har lyckats bli en artist?
Folket har redan fastnat för henne, hon har redan lyckats på många sätt, oavsett hur hon ser ut eller inte ser ut. Hon har en underbar röst och folket har fattat det.
Men Bert är övertygad om att hon är för överviktig för att lyckas som artist.
Hade han varit smart skulle han sagt det redan i början, men helst skulle han hålla tyst.
Sen att jag tycker Marie inte av någon anledning alls behöver gå ner i vikt gör mig också förbannad.

Och för att understryka en sak.
Jag har aldrig tyckt om Bert i sig.
jag har alltid undrat varför han, som satt där med enormt stor makt att ta fram artister som verkligen kan, och kanske rubba lite på folkets synsätt, varför kunde han helt enkelt inte skita i vad folkets syn på artister var, och helt enkelt.. ta alla som verkligen KAN, istället för att blidka alla för att få se alla vackra?
Finns mängder av såkallade stereotypa vackra artister som kan sjunga, jag säger inte att de inte kan, men på vägen har vi förlorat mängder som också kan sjunga, men som inte ser ut som dem Bert Karlsson har letat efter.
I mina ögon kvittar det som sagt hur man ser ut, därför är det så synd att många med underbara röster försvinner i mängden.

Celine Dion

Imorgon startas försäljningen av biljetter till Celine Dion's konsert i Globen den 7 Juni nästa år.
Direkt då jag läste om detta bestämde jag mig för att försöka få tag i en biljett.

För ungefär 10 år sedan, i julklapp tror jag, fick jag en konsertbiljett till Celine Dion av mamma (och pappa), min syster skulle gå med då också. De hade ringt in till radion och fått tag i biljetter, utan min vetskap. De lurade i mig att de inte hade lyckats..
Så det blev en stor glad överraskning då jag fick den.
Framförallt eftersom det skulle bli min första konsert någonsin.

Dock ställde Celine in den pga sin man som var sjuk i cancer eller hur det nu var.
Självklart blev jag ledsen.

Därför blev jag extra glad nu när hon äntligen kommer tillbaka hit!


Berättade det för syrran, och hon ville att jag skulle köpa en till henne också.
Men nu är hon inte lika säker längre, pga priset och sådant.
Och det är ett rätt högt pris, men för min del.. nej, jag vill ha en!

Det kanske slutar med att jag åker upp ensam och går på den själv, men så får det vara då.
Vore helt fantastiskt att sitta i Globen och lyssna.

Så imorgon gäller det..
ska bara komma på i vilken prisklass jag ska tävla om.

Ett steg i taget

Det har hänt en del senaste tiden.
Den var någon som kom in i mitt liv och gav mig nya förhoppningar om saker jag längtat efter så jävla länge.
Personen i fråga fick mig att sluta tänka på D, han jag försöker komma över.
Jag visste inom mig att jag kanske inte riktigt var redo för något nytt så här direkt, men samtidigt ville jag ändå inte låta det påverka mig till ge upp försöket.
Personen sa saker till mig som jag aldrig någonsin har fått höra, och bara det fick mig att tänka.. äntligen, äntligen får jag det jag alltid har längtat efter.
Dock dök det upp någon varningsignal åt att allt gick lite för fort, att små ord som är enormt stora för mig användes då de egentligen inte borde kunna användas än.

Att säga en innebörd med ordet "älskar" mitt i alltihop får mig inte att bli överlycklig och sväva upp bland rosa moln, det får mig snarare att hajja till, ta ett steg bakåt och bli misstänksam. Sådana stora ord ska inte sägas som en skitsak.
Det har hänt mig en gång tidigare, min första kille, punkaren, han som ett halvår efter fick äran att vara den första som trängde in i mig.
Vi var inte ihop så länge, men andra natten, då vi just träffats, sa han de där orden.
Och jag hajjade till och ifrågasatte dem.
Det är så stora ord att jag inte litar för fem öre att de sägs med högst troligt allvar bakom och ren känsla, efter bara några dagar.
Jag tror det inte.

Jag påpekade detta för denna nya som gav förhoppningar, och han förstod.

I huvudet började jag planera saker, för det var meningen att vi skulle ses också.

Men så kommer den där biten då allting jag har farhågor över liksom ramlar på mig.
Tystnad. Går inte att få tag i.
Lugnt, det finns säkert bra förklaringar. Jag blir inte helt tokig bara för att det inte går att prata med en kväll. Men när sen den kvällen blev till 1½ dygn kunde jag inte hjälpa att jag tänkte väldigt många tankar över det.

Sen kom det, det jag väntade på, förhoppningarna försvann.
Och jag steg åter igen tillbaka till ruta ett.
Det skaffades naturligtsvis ett annat förhållande under tiden det var omöjligt att få tag i.
Ena stunden skriva puss och sötnos, och nästa, nej, bara kompisar nudå.

Inget problem så sätt, hann inte ta så lång tid, och därför är jag inte så sorgsen över att personen i fråga försvann iväg.
Det är mer känslan i det som jag är sorgsen över.
Förhoppningarna som byggdes upp, äntligen-känslan som sen då också försvann snabbt.
Det är så typiskt!


..så när jag skulle sova igår bestämde jag mig för att lägga mig på en annan plats i sängen.
Jag har ju som bekant en 180säng numera, men jag sover alltid på ena sidan av den.
Nu slet jag bort överkastet ifrån andra sidan och la mig där, bara för att ta tillvara på mig själv, ta tillvara på det som tillhör mig och använda mig av allt jag bara kan.
Dock tyckte jag inte att det räckte, så jag la mig snett över sängen, diagonalt, så att hela sängen blev ockuperad.
Ingen annan skulle ju sova i den, så varför skulle inte jag ta hela?

Jag gjorde detta för att visa för mig själv att jag inte behöver hindra mig från saker bara för att mitt huvud är fyllt av förhoppningar och gamla känslor för någon annan än mig själv.
Det var ingen stor radikal förändring, att lägga sig och sova på en annan plats än vanligt, men det var ändå något stort i känslan av att sluta vänta på att någon annan lägger sig där.
Lägg dig där själv för fan!

Jag sov förövrigt godare än vanligt, och jag låg längre bort ifrån telefonerna och allting, så oavsett om jag hade fått sms skulle jag inte ha upptäckt det.
Inga störningsmoment, förutom katten som försökte riva mitt ben genom att få in tassen under täcket.

Det är sådana små saker som får en att ta tillbaka sitt eget liv.
Ett steg i taget.

Lägg ner hela din själ i det, så löser det sig.

Det är lustigt det här med att skriva.

Främst i skolan, varje gång vi fick i uppdrag att skriva en uppsats visste jag redan då det blev sagt att jag skulle få bra betyg på det.
Jag kunde skjuta fram till så långt jag bara kunde, för jag hatar att börja göra saker jag är tvungen till att göra, men hur långt jag än sköt fram det, så kunde jag aldrig sluta ha vetskapen att.. det kommer sluta bra.
Bara jag börjar, och hur jobbigt det än må vara, så kommer uppsatsen bli bra, och förmodligen få betyget MVG.

Samma sak när vi hade sådana skrivar-prov i aulan. Man fick ett ämne, och skulle skriva utefter det. Jag satte alltid igång direkt och plitade ner, det blev ofta 2 sådana där stora blad med 4 sidor i varje. Redan då jag tryckte ner pennan mot det blanka oskrivna bladet visste jag att jag skulle lyckas få ihop något bra.

Även när det kommer till dikter.
Det är också sådana jag har svårt med att börja skriva.
Men jag vet samtidigt att.. när jag väl börjar, och sen gräver i mina minnen och känslor och allt man kan gräva i, så vet jag att.. det kommer bli något bra.

Hur kan man ha den insikten, eller vad man ska kalla det?
Redan innan man skrivit något så är man övertygad om att det kommer bli något bra.

Jag kan ju säga att jag alltid blev överlycklig såfort vi fick skrivar-uppgifter i skolan..

Men det är väl en sak som jag har förstått, som jag har fått in i min hjärna, att jag faktiskt kan detta. Och därför tvivlar jag inte på mig själv.

Det var som då jag skrev en fördjupningsuppsats om Utbrändhet och hade mamma som huvudperson och intervjuoffer. Allting var hullerombuller. Det måste det vara från början, för att sen få ihop allting där det ska vara.
Mamma tvivlade på att jag skulle få ihop det sista kvällen hon läste det.
Jag tänkte mest - fyfan vad jobbigt, men bara jag tar tag i det så kommer det bli alldeles utmärkt!
Och som sagt.. nästa gång mamma läste det så var det bra, och hon förvånades över det.

Jag undrar därför.. varför kan man inte tänka så på alla saker man tar sig för?
Helt övertygad om att det kommer bli alldeles utmärkt i slutändan?
Man har kanske inte förmågor till allting, inbyggda kunskaper, men om men ändå använde huvudet och tänkte tanken? Borde saker och ting inte bli enklare då?

Jag har å andra sidan fått på svart och vitt ifrån skolan att det har varit bra.
Det är inte så att jag är så övertygad att jag slarvar som fan och slafsar ihop något utan en enda tanke bakom det och är övertygad om att jag kommer få högsta betyg på det ändå, ingen idé att anstränga sig.
Grejen är att jag anstränger mig tills jag slitit av allt mitt hår, och lägger ner hela min själ i det jag håller på mig.
Och det är kanske därför jag vet att det kommer bli bra? För att jag vet hur mycket jag kommer lägga ner i det i förväg?
Jag kan inte göra halvdana saker..

Som mitt kollage.
Jag la ner mig själv i det projektet, alla mina tankar och känslor, för att förmedla just det jag har haft i huvudet i många, många år. Jag skulle kunna ha skrivit något kort, och haft 3 bilder och någon tänkvärd text på ett litet papper och sen vara färdig med det. Ingen säger att det är dåligt. Men jag kan inte. Det är inte den jag är. Ska jag göra något, så ska jag göra det stort.
För mitt liv är stort, och mina tankar är stora, och mina mål är stora, och jag lägger därför ner hela min själ i det när det väl gäller.

Slutsatsen är alltså.. Saker och ting borde bli alldeles utmärkta bara man lägger ner tillräckligt med tid och energi på det, oavsett vad man ska och vill åstadkomma?
Man kanske får lägga ner dubbel energi på det man i förväg får för sig man inte är så duktig på, men bara man lägger ner den, så tror jag det löser sig i slutändan.
Det gör det väl alltid på ett eller annat sätt?

Jag vill tro det.

Borta med vinden

Och vad var nu hemligheten för något?
Det är något som är över och ska förbi.
Och det var bra att jag tog vara på det och höll tyst.
Slapp jag i nuläget berätta allt igen, fast tvärtom istället.

Det var något som var positivt iaf! Men nu är det borta med vinden.

Camilla Läckberg - Isprinsessan

Jag såg Isprinsessan nu på ettan, tvådelade filmen som är baserad på Camilla Läckberg's roman.

Det första jag lägger märke till är hur alla svenska filmer är uppbyggda.
Det känns alltid som om man tittar på någon amatörfilm.
Lika komiskt varje gång.. dröjer ofta innan man kommer in i atmosfären.
USA gör filmer mycket bättre.
Dock kan det iofs bero på att jag själv bor i Sverige, och har därför svårare att leva mig in i en film, när allting är sig likt, lika grått och trist.
Medan USA har jag ingenting bekant i.
Kan nog ligga någonting i det.

Sen såg jag den manliga huvudrollsinnehavaren, och kände igen honom. Så sött ansikte, söt näsa.. Någonting var bekant.
Tillslut tänkte jag på en enda person, att den KAN vara han.
Och när eftertexterna rullade såg jag namnet, och tänkte ännu mer att, jo, men det är väl han?
..så jag sökte på google, och självklart var det han!

Niklas Hjulström, Cue!

Men för att återgå till själva filmen..
Som alltid försvinner en väldigt stor spänning på filmer, och alla detaljer som man upplever så väl finns inte längre kvar, alla känslor som är så beskrivande ser jag inte en skymt av, jag får mer gissa.
Jag föredrar böcker framför filmer, för där lever man sig mycket mer in i allting.

..så det är väl positivt att jag läst boken innan, så jag redan vet hur de tänker och känner.

Jag ska försöka komma ihåg att se andra och sista delen nästa vecka!

Förändringen

Nu ska vi se här..
Jag skrev igår att jag skulle avslöja vad jag gått ner i kg och omkrets, och här kommer det!

Efter 4 veckor har 8,6 kg försvunnit, och cirka 9 cm i omkrets i midjan.
Deeetdu!

4 veckor

Nu har programmet pågått i 4 veckor, den mentala träningen, kroppsliga och då framför allt denna sluta-äta-mat-och-ät-ersättningar-istället-i-massa-veckor.
Om några veckor ska jag trappa upp med lite mat, och sen blir det att äta både nyttig mat och ersättningar.
Jag som saknar att laga mat!
Men får vänta lite till, till mig själv åtminstone.

Men ja, 4 veckor har nu gått.
Imorgon ska jag informera om hur det gått rent kilo - och omkretsmässigt!

Wohoooo!