Snabba ryck på morgonkvisten

Igår slutade jag jobbet 22.30, vilket innebar att jag var hemma på ett ungefär 22.45, och försökt börja slappna av runt 23.00. Det tog ett tag att varva ner, och tankarna vandrade mot morgondagen då jag skulle kliva upp 07-08 för att åter igen börja jobba; klockan 09.00.
Ljuvliga tider.

Imorse vaknade jag med ett ryck och kikade på klockan; det stod 08.38 och jag for upp ur sängen i panik och utropade ett "Helvete!". Funderade som fan på hur jag skulle lyckas hinna i tid.
Cykla? Nej. Jag beslutade mig för att använda mina sista pengar på att åka buss, vilket resulterade i att jag drog på mig kläder fort som fan, kutade ner för trapporna och iväg till busshållsplatsen; där satt jag och väntade i 5 minuter.. Sen kom bussen, och jag försökte få bort stresskänslan; bussen åker knappast snabbare ifall jag är uppstressad eller inte.
Kollade på klockan igen då jag klev av bussen, som nu visade 08.54. Springer ner i källaren till omklädningsrummet och drar av mig mina kläder igen och drar på mig arbetskläderna istället. Plockar ner alla saker i fickorna, håller i mitt stämpelkort och går ut och trycker ner hissen.
Åker upp, kommer ut och ställer mig framför stämpelklockan och ser klockan; 09.00. Jag stämplar in och börjar jobba.

Från att ha vaknat - till att jag stämplar in, tog det 22 minuter. Och jag kom i tid.

Dock borstade jag varken tänderna, håret, åt frukost, satte i linser eller gav katten mat.
Vilken snäll matte jag är.
..Fast han hade mat över som tur var, finns fortfarande kvar.
Fick gå runt med mina tejpade glasögon också. Snyggt.

Men riktigt duktigt av mig.
Imorgon får jag inte försova mig.
Jobbar samma tider igen, men nu kom jag hem lite tidigare kvällen innan, så det ordnar sig nog.
Jag har inte råd att åka buss en gång till..