Två år av förändring

Mycket kan hända på två år.

år 2004 inleddes väldigt skakande, mina känslor var avtrubbade och förvirrade, men ändå försökte jag se ljuset.
Vilket jag även lyckades fånga i mina händer och ögon.
Jag flyttade hemifrån efter många om och men samt tjat från en nära vän på den tiden. Vännen näst intill tvingade mig att ta tag i det för att jag någon gång skulle ta mig i kragen och må bra.
Jag har en inflyttningsfest, träffar en söt pojke och inleder ett förhållande.
Sommaren 2004 är jag odelat glad med stjärnor i ögonen.
Vilket strax brast.
En hel höst med krasade drömmar och ledsna ögon.
Ett år har nu gått, det är början på 2005 och jag har stupat helt.
Nattliga mardrömmar börjar träda in i mitt förtvivlade huvud samtidigt som mina ben nyss sparkats undan.
Det jag så länge hade fruktat infann sig.
Jag erkände mig slagen. Fullständigt.
Mina dagar bestod av ångest inför att kvällen skulle komma. Kvällen förvandlades till krampaktig gråt och hyperventilering.
Sömnen som jag alltid har älskat var nu en ren och skär skräckhistoria.
Jag hade mött avgrunden.
Men den enda väg därifrån är den som går uppåt.
Och jag fann den.
Började sakta men säkert klättra upp igen, tog steg för steg.
Gick på ett möte där jag avslöjade att jag har svårigheter med att ta första steget med att bemöta andra människor, öppna mig för dem. Umgås.
Fem minuter efteråt tar jag emot ett sms
En tjej undrar ifall vi inte ska ses.
Jag tar tillfället i akt och tackar ja.

Våren inleds med en början av en djup och nära vänskap.
En sådan som jag alltid har sökt efter, men aldrig funnit.
Saker och ting börjar förändras.
Positiva saker kastas på mig en efter en.
Jag får en katt. Min älskade Pyret.
Sommaren tillbringas med vännen. Saker jag alltid har velat göra görs.
Jag lyckas släppa alla gamla slitande känslor och minnen.
Mitt liv förändrades av ett enda sms.
Och med lite hjälp av mig själv.

Nu står jag här, i en värld med snö som ska kallas för vår.
Nu är året 2006 och det är 2 år sedan jag började min verkliga färd mot bättre tider.
Jag har fler folk runt mig än vad jag tidigare vågat drömma om.
Jag har vågat öppna mig, visa mig för andra och erkänna vem jag är.
Alla har tagit emot mig.
Jag har tagit emot mig.

Mission accomplished.

Nu är mitt mål att ta mig ännu längre.
Och det ser jag inte som något problem.