irritationsobjekt

Dagens konstiga saker:

En lärare som beter sig som en elev. Kan varken förklara rätt eller räkna rätt. Skriver en fråga, men svarar helt fel. En äkta elev (närmare bestämt ägaren till denna blogg) ifrågasätter och förklarar hur det egentligen ska vara. Läraren förvirrar genom att lyfta upp fler främmande saker som inte ens ska vara med på provet, fler räknar fel - de som redan har svårt för ämnet.
Det är inte första gången jag irriterar mig på denna lärare, och idag var jag tvungen att gömma mig bakom ett papper för att inte brista ut i skratt.

En busschaufför som nekar att hjälpa en passagerare.
Passageraren var en jag tidigare har känt. Bad om att fixa ihop pengar från flera busskort till enbart ett då busschauffören påstod att han inte hann pågrund av 10minuters försening, så passageraren fick snällt kliva av och bussen körde iväg. Hur vänligt är det på en skala? Nästan så man skulle vilje ge honom en kyss.
Förövrigt var det inte alls någon försening överhuvudtaget.

En busschaufför igen, samma busschaufför, kör fort utav bara helvete förbi den busshållsplats jag ska gå av vid, så för femtioelfte gången blir jag tvungen att högt ropa "Kan du stanna här?". Självklart halvstod jag upp, och smällde i en stolpe då han bromsade in som fan. Jävla busschaufförsbajs.
Hade det varit förr i tiden skulle jag inte vågat säga ett skit. Jag var för blyg, vågade inte påpeka att jag faktiskt tryckt och skulle gå av.
Å andra sidan har jag funderat lite på hur det är att vara busschaufför, och kommit underfund med att det inte är så konstigt att de ibland missar att stanna.
Se bara på mig själv.
Jag kan missa att gå av där jag ska gå av pågrund av trötthet eller tankeverksamhet (ja, otroligt va? det sker i mitt huvud också!)
Att busschaufförerna missar att bromsa är därför ingen klurig sak att förstå sig på.
Men visst fan blir man förbannad.