Ett enda ord

Usch, vad trött jag blir.
Ännu en gång inser jag att jag måste passa mig för vad jag säger, vad jag öser ur mig.
Fått för mig att jag kunde göra det utan att bli bedömd.
Allt jag säger är saker alla andra tänker i tysthet.
Jag har förmågan att sätta ord på det bara, och därför blir jag även väldigt sårbar.
Som en öppen bok med ord som ofta bara är funderingar.

Och så blir jag kallad för det där ordet.
Det ord jag avskyr mest av allt.
Som en gång har gjort mig så enormt ledsen.

Vet inte om det finns en enda som förstår sig helt på mig.
Känner mig bara sårad.
För jag trodde saker och ting var annorlunda.

Ska försöka vakta min mun.
igen.

Överdriver jag?
Kanske.
Men sån är uppenbarligen jag.
Besatt.